I år firar Glenn Udéhn tio år som artist. Han har varit ett självklart ansikte på scener i Göteborg redan från början och senare även i resten av landet. Jag var dock inte med från början utan såg honom första gången på Festival del Mar 2018. Där gjorde han en härlig spelning och han har släppt flera fina låtar genom åren. Jag är nyfiken på att höra hur Glenn Udéhn själv ser på dessa tio år så vi ses för en intervju på Fyrens Ölkafé.
Minns du vad du hade för planer med musiken för tio år sedan?
– Det pendlade hela tiden, minns Glenn. Det började med att bara få en spelning. Då var den det största som kunde hända. Den första spelningen på Jazzhuset, wow, där har ju alla de legendariska spelat! Det var mycket live det första året. Först var det bara Göteborg och sedan Sverige, men det var mycket lättare sagt än gjort.
Hur summerar du tio år utifrån det?
– Ens egna drömmar förändras hela tiden, inleder Glenn lite hemlighetsfullt. Att få spela på Pustervik var stort, men vad är nästa? Jag önskar att jag hade njutit mer. När man är mitt i det är det svårt. Jag har varit väldigt målmedveten och det är det som drivit det framåt. Jag har sett många band komma och gå och på ett sätt är jag väldigt stolt över att ha gjort något kreativt så länge. Tio år kan vara en kort tid i ett perspektiv eller en hel evighet. Jag har haft nästan samma band hela tiden.
”Första året efter gymnasiet var jag arbetslös och var ofta gatumusiker i Haga”
Du släppte ditt debutalbum Lilla London brinner 2014 som innehåller ”Vid kranarna”. Vad kan du berätta om albumet och den låten?
– Jag hade skrivit en massa låtar och satte ihop de bästa på skivan. Jag hade aldrig spelat in innan och har aldrig gått någon särskild musikutbildning. ”Vid kranarna” var den jag höll som den starkaste låten och som sedan också blev det. Första året efter gymnasiet var jag arbetslös och var ofta gatumusiker i Haga. Ibland gick jag ned bakom casinot och såg kranarna samtidigt som jag såg mina kompisar börja på Chalmers, åka på backpackerresor och liknande och tänkte att här är jag kvar. När jag spelar de gamla låtarna idag kan jag bli ganska nostalgisk. ”Vid kranarna” var den fjärde låt jag skrev. Den första var ”Kastar sten mot ditt fönster”.
Har du något särskilt minne du vill passa på och lyfta fram?
– Det är svårt att inte lyfta fram releasespelningen för mitt andra album Det går åt helvete nu på Pustervik 2018. Det var grymt för det var så himla mycket folk och det var en av våra första kvällar på en så stor scen. Sedan var jag förband till Tomas Stenström i Humlehagen i Örebro 2022. Jag spelade solo och det var slutsålt, cirka 2000 personer. Det var också kul att vara förband till Florence Valentin på Pustervik 2019.
Det blir slutorden. Glenn tar sin gitarr och går uppför den klassiska trappan från Bengans för att ta sig till replokalen. Jag sitter kvar med en kopp kaffe och funderar på vårt trevliga samtal. Jag hoppas att Glenns energi är lika hög som tidigare även framöver och att han fortsätter att bjuda oss på betraktelser från sin vardag.
