Under söndagen besökte IST IST och October Drift Sverige för att bjuda publiken på sitt malande postpunkmörker. HYMNs Kristoffer Nilsson var på plats.
Stockholm glittrade i vårsolen även om vinden var kylig. Jag promenerade utmed Hornsgatan, som jag alltid missbedömer längden på, mot Debaser och det var en del människor i rörelse trots att det var söndagskväll.
Jag brukar väldigt sällan ge band ryggsäckar med historiska artister, men när det gäller IST IST är det svårt att inte dra kopplingar till Joy Division. I vissa fall, när jag har hört en nyare låt med IST IST, har jag stundtals funderat på om det varit en låt med Joy Division jag har missat. Senast det hände var när jag hörde ”Stamp You Out” på avstånd för några månader sedan. Ian Curtis och Joy Division ligger nära hjärtat så det handlar så klart om beröm. Att båda dessutom är/var från Manchestertrakten gör inte saken sämre.
Nu är det dock länge sedan 1970-talet och Joy Divisions glansdagar och IST IST har hunnit släppa tre album sedan debuten Architechture 2020. För ungefär ett år sedan kom Protagonists och det är sångaren, gitarristen och låtskrivaren Adam Houghton som går i täten.
Vid 19:30-tiden gick förbandet October Drift på scen. De kommer från Somerset County i sydöstra England som kanske, i musikktretsar, är mest känt för den legendariska festivalen strax utanför Glastonbury. October Drift har släppt två album sedan debuten Forever Whatever (2020) och det är en lite rörig, men härlig, mix av shoegaze och grunge, om du frågar mig.
De inledde kvällen med en skrikande rundgång i turkosaktigt sken och därefter larmades det igång med ”Lost Without You”. Det var väldigt mycket energi redan från början och det smittade snabbt av sig på publiken. Sångaren och gitarristen Kiran Roy tog ett varv i publiken och passade på att spela ett gitarrsolo under andra låten ”Losing My Touch” och en stund senare stod han på bardisken och sjöng. Det var en strålande spelning som avslutades i rött sken med ”Forever Whatever” efter en halvtimme. Publiken jublade och det var nog många fler än mig som imponerades av October Drift som är i Sverige för första gången. Jag hoppas att de snart kommer tillbaka.
Det blev en paus i ungefär en halvtimme och Pip Bloms ”School” var en av pärlorna som flöt ut i rummet från högtalarna och bidrog till den goda stämningen.
IST IST gick på scen i rött sken och inledde med ”Wolves” som följdes av ”Stamp You Out” i blått sken. Precis som under October Drifts spelning var det lätt att transportera tanken till en källarklubb i Manchester och Bar Brooklyn var en perfekt lokal för båda banden.
Kvartetten bjöd på en gedigen lista av deras låtar och en hel del kretsade kring det senaste albumet Protagonists. Vi fick höjdpunkter som ”Fat Cats Drown in Milk”, ”Mary in the Black and White Room” och ”Trapdoors”. Publiken var med på noterna, men det fanns nog risk att det kunde ha blivit lite enformigt i längden. Därför var det perfekt att konserten avslutades efter en timme med grymma ”You’re Mine” i rött sken och ”Slowly We Escape”.
Debaser-loggan lyste gul vid ytterdörren, stadens ljus speglades i vattnet utanför, halvmånen lyste på den mörka himlen och det var fortfarande lite kyligt i vinden. Hornsgatan låg tämligen öde och en stund senare rullade tunnelbanevagnarna mot Zinkensdamm.
