Welfare Sounds & Records är ett Göteborgsbaserat företag med inriktning på musik, framför allt inspelningar och skivsläpp. Idag har de ett femtontal band i katalogen och jag är nyfiken på att höra historien om Welfare.
Därför pratar jag med Fredrik Andersson och kommer överens om att träffas i studion en sen eftermiddag i februari. När jag kommer fram till studion vid Nya Varvet möts jag av Fredrik och Per Stålberg. Båda är kända ansikten i musik-Sverige och vi sätter oss i köket och inleder vårt samtal.
Hur började allt en gång i tiden?
– Olle Björk och jag startade en studio under Crippas på Chapmans torg 2008, konstaterar Per. Jag turnerade mindre och mindre med Division of Laura Lee och vi var där i två år innan vi hittade detta hus. Vi flyttade hit i oktober 2010.
“Jag ringde Olle och Fredrik och sedan skapades skivbolaget”
– Vi gjorde management för Division-plattan Violence is Timeless (2008) när jag jobbade på Flagstone, berättar Fredrik, och vi började gilla att göra saker ihop.
– Jag tror att det var 2014 jag fick en demo av Terras “Här kommer natten” och jag minns inte om de hette Terra då (de hette Ram di Dam innan Terra, min anm.). Den låten gjorde att jag kände att vi måste släppa detta. Jag ringde Olle och Fredrik och sedan skapades skivbolaget. Albumet Terrarism var det första album vi släppte. Vi släppte Stefan Missios och Järpvik tidigt och det känns som vi tog på oss för mycket från början, säger Per med ett halvt leende.
– Det var vi tre från början, konstaterar Fredrik. Vi ville släppa band vi gillar och banden behöver hjälp med marknadsföringen.
Om ni tänker tillbaka på den tiden, när allt började, har det blivit som ni tänkt er?
– Både ja och nej, inleder Fredrik och Per nickade instämmande. Tanken var långsiktigheten och det var aldrig tänkt att vi skulle vara i centrum utan alltid artisten i centrum.
Det har blivit fler släpp än jag trodde, säger Per. 2015 var en känslig period att få ut band. Det var inte enkelt att hitta spelningar utanför de tre storstäderna, men nu har livesverige kommit igång på ett annat sätt igen efter covid.
– Ja, pandemin har tagit två år, flikar Fredrik in. Så kan jag se det i backspegeln.
“Vi ville släppa band vi gillar och banden behöver hjälp med marknadsföringen”
Vi pratar om hur livesverige har sett ut över tiden utanför storstadsregionerna. Trollhättan och Vänersborg hade fantastiska scener för främst hardcore och punk under 1990-talet, Örebro och Karlstad har i perioder blommat och Umeåscenerna är legendariska som några exempel. Det är alltid viktigt att kunna komma ut och spela live. Göteborg har också förändrats över tiden.
Per minns när Drottninggatan var full av musikrelaterade kontor han besökte när han var hemma mellan turnéer på 2000-talet. Många av dem finns inte kvar idag.
Om jag säger att jag ser en röd tråd i gitarrbaserad rock i olika skepnader när jag kollar på er artistlista – vad säger ni då?
– Så brukar vi själva säga, inleder Fredrik med ett leende.
– Ja, så är det. Vi kommer från gitarrbaserad musik, konstaterar Per. Man vill att det ska vara sjukt bra live. Vi har släppt lite som varit lite annorlunda, men det finns en punknerv i allt vi gör och det kommer nog se ut så även om vi kommer släppa något elektroniskt framöver. Är det bra är det bra. Vi vill vara breda.
Bland artisterna i Welfares katalog märks bland annat Tyred Eyes, Division of Laura Lee och Terra, som varit med länge, medan band som Beverly Kills, Toad Venom, Tomma Intet och Spøgelse kommit in på senare år.
Varför blev det just namnet Welfare?
– Jag kommer ihåg det på ett sätt och Olle på ett annat, inleder Per med ett skratt. Ett gäng av oss gick på bidrag när vi byggde detta. Jag sa att det kan heta Welfare.
– Välfärden är en grund för många artister, säger Fredrik, och vi ska vara den plattformen för artisterna.
– Loggan skulle vara lite old school, minns Per. Det var Ulf Lundén som gjorde loggan.
När ni firande fem år var det pandemi och i den vevan fixade ni en konsertkväll med bland annat Beverly Kills på Bananpiren som gick att streama. Jag minns att det ösregnade och publik var tillåten i bilar framför scenen. Hur kom ni på den briljanta idén?
– Det var Olle Björk som kom på det, inleder Per. Beverly Kills, Terra och Division of Laura Lee skulle släppa musik och vi var mitt i pandemin. Vad gör vi nu? Tanken var att banden skulle stå framför jumbotronen och spela, men det fick vi inte. Vi trodde även att vi kunde ha 50 bilar framför scenen (restriktionerna på den tiden sa att det var tillåtet med 50 sittande personer i publiken, min anm.) och att det kunde sitta flera i bilarna, men det var bara tillåtet med 50 personer så fyra kunde sitta i en bil! Det var en trevlig kväll, men vi skulle egentligen ha haft femårsjubileum på Pustervik.
“Tanken var att banden skulle stå framför jumbotronen och spela, men det fick vi inte”
– Det var en märklig tid och det var så gott att få göra detta, minns Fredrik. Allt vi ville göra gick inte så detta blev en bra väg för banden att synas. Det dök upp sponsorer och alla kunde få gage. Det skulle ha blivit en serie men det var svårt med tillstånden.
Nästa år är det tioårsjubileum. Vad har ni för planer inför det?
– Vi har inte något konkret ännu, men vi kommer att göra något, konstaterar Fredrik och Per nickar instämmande.
Var tror ni att Welfare är om tio år?
– Vi kommer nog växa i ungefär samma takt, tror Fredrik, men är alltid begränsat till den tid vi lägger in.
– Det kommer nog finnas flera grenar framöver, tror Per, bland annat en bokningsarrangör. Några band som börjar nu kommer vara helt fantastiska då. Vi har redan en bra connection utomlands, men den kommer att bli bättre. Jag känner mig själv och jag kommer nog fortsätta gå och gnälla om det inte är tillräckligt mycket punk.
Utöver Per, Olle och Fredrik är ytterligare främst fem personer involverade i Welfare och med föreningen som är knuten till skivbolaget är det flera. Någon brinner för något särskilt och det smittar ofta av sig på övriga. Jag sitter tillsammans med två personer som verkligen brinner för det de gör och är dessutom väldigt duktiga på det.
Vad har ni på gång under året?
– Beverly Kills håller på att spela in och ska släppa. Division arbetar med nytt och vi ska släppa Bergslagsdiagonalen (när detta publiceras är den skivan släppt, min anm.), Stefan Missios och Långfinger. Att släppa och återutge gamla grejer är också en plan och vi ska se hur Terra ska följa upp fjolåret. Man märker att det är flera som hör av sig och man vill signa hela tiden, konstaterar båda.
– Har vi glömt något, frågar Fredrik? Det blir en större spjutspets när man måste välja mellan många bra saker.
“Det blir en större spjutspets när man måste välja mellan många bra saker”
Vi reser oss från stolarna och Fredrik visar mig runt i huset. Det stora gula huset ser ut som vilken villa som helst utmed den vackra gatan som för tillfället är klädd i snövitt. Snön som föll för några dagar sedan ligger kvar och jag tänker på så otroligt mycket fantastisk musik som skapats i detta hus när jag försiktigt tar mig uppför den branta trappan till vinden. När man skapar något från hjärtat blir det oftast bra hur det än går och om det är något Welfare gör är det just att skapa från hjärtat. Det är väldigt vackert.
Några dagar senare sitter jag i en fåtölj och får en idé att göra en spellista med artister och låtar som släppts av Welfare, bara en låt per artist. Jag inser med glädje att jag har sett alla artister/band, utom ett, så det får väl betraktas som godkänt. Här är spellistan och jag minns att Per sa att Welfare ville vara breda och det är bara att konstatera att de lyckats bra med det eller vad tycker du?
