En ny punkvåg är här och den leds av ungdomar. Men i publiken möts människor i alla åldrar.
– Det är nästan synd att vi inte kunnat revoltera med vår musik, säger Elias Leijon, sångare i Golvad Grävling.
Punkbandet Golvad Grävlings nysläppta album Det bidde så är bara 25 minuter långt, men på deras releasefest på Plan B spelar de i en och en halv timme. Framför scenen står en ogenomtränglig klunga tonåringar – längs väggarna stryker deras föräldrar. I varje refräng krymper den täta klungan som i ett vakuum för att explodera i en extatisk mosh pit. Tryckvågen skjuter den äldre publiken ännu längre ut i periferin, det här är ungdomens arena.
Några timmar innan konserten berättar de unga ängelholmarna i Golvad Grävling om hur de ser på dagens punkscen.
– Punk är som en carbonara. Det är så lätt, men ändå så najs, säger Douglas Granquist, trummis.
Punkens enkelhet är något som bandet finner särskilt tilltalande. Precis som när The Ramones startade på 70-talet valde Golvad Grävling punken för att de helt enkelt inte kunde spela något annat.
– Jag kan fortfarande inte spela gitarr, men jag kan spela det här. Det behöver inte vara så jävla komplicerat, säger Viktoria Jablonski som också sjunger i bandet.
– Punk är folkmusik. Alla kan spela, alla får vara med, lägger gitarristen Oskar Bergström till.
”Punk är folkmusik. Alla kan spela, alla får vara med”
Bandets andra sångare, Elias Leijon, ser även likheter med den svenska punkvågen under 80-talet. Han tror att det kan vara en anledning till att det nu åter växer i popularitet.
– Då var det också hög arbetslöshet, ekonomiska problem och massa skit i världen. Punk är ett enkelt sätt att uttrycka sin åsikt, utan att veta så mycket om ämnet.
Erik Hannerz, universitetslektor och punkforskare på sociologiska
institutionen vid Lunds universitet, ser också ett ökande intresse
bland unga.
– Om vi jämför med för tio år sedan så är det en väldigt stor ökning av punkspelningar och det verkar vara unga som både spelar i band och går på konserter i Skåne.
Han tror att ökningen beror på samhällets ökade individualism. Istället för att sticka ut som individ erbjuder punken ett kollektivt utanförskap.
– Ju mer hets på att individen ska stå ut, desto mer attraktiv blir punken. Och där är punken fantastisk. Den tar negativa aspekter och vänder dem till någonting potentiellt positivt.
I Skåne har det under de senaste åren dykt upp en mängd unga punkband av olika genrer. Band som Bloss, De Kommunalanställda och Kampsport har inte många månatliga lyssningar på streamingtjänster, men en imponerande aktiv livepublik. På många ställen har ungdomar tagit initiativ för att skapa utrymme för lokal och tillgänglig punk. Hemgården i Lund, Punksmedjan i Karlshamn och Ung och Punk i Örebro anordnar konserter för alla åldrar.
Konserten på Plan B har egentligen 18-årsgräns, men i målsmans sällskap kan man komma in så länge man har fyllt 13. Några som har dragit nytta av det är Leif och Vira Sunnanväder, 58 och 15, som ser Golvad Grävling tillsammans för andra gången.
– Första gången var på Malmöfestivalen i somras. Vi tyckte de var häftiga så vi ville se dem igen, säger Vira Sunnanväder.
Erik Hannerz ser likheter med hur kulturen inom graffitimålning har förändrats.
– Tidigare var det något skilt från föräldrarna. Mina informanter brukade gömma sina burkar, men de som är unga nu önskar sig sprayfärg i julklapp.
”Någonstans har jag förväntat mig att den äldre generationen skulle möta vår musik med kritik”
Han tror att punken har möjlighet att skapa en miljö där unga och äldre kan umgås på lika villkor och lära av varandra.
– Det är det som subkulturer är fantastiska på, att skapa utrymme för lärande för grupper som annars inte är så intresserade av att lära sig saker.
Trots sånger om statligt knark, alkohol och
sexuella eskapader på den nu nedlagda skidanläggningen Vallåsen har bandet inte
orsakat någon moralpanik.
– Någonstans har jag förväntat mig att den äldre generationen skulle möta vår musik med kritik. Men det har ju verkligen varit tvärtom och det är väldigt fint, säger Oskar Bergström.
– Det är nästan lite synd att vi inte kunnat revoltera med vår musik, lägger Elias Leijon till och skrattar.
Både Leif och Vira håller sig utanför den vilda cirkeln av knuffdansande punkare. Medan såväl människor som rekvisita dansar på publikens uppsträckta händer påminner bandet åhörarna om att ta det försiktigt i moshen och att inte glömma bort att dricka vatten emellanåt.
– Vi som ser publiken har ett ansvar. Det ska se farligt ut men det ska vara väldigt säkert. Det är tanken på våra spelningar i alla fall, säger Oskar Bergström.
På deras egna konserter vill de skapa en trygg stämning, men så är det inte alltid på andra punkspelningar, särskilt inte för tjejer, berättar Viktoria Jablonski.
– Jag tycker det säger en hel del om vissa punkband.
Kanske är det därför som hon ber publiken skapa en ring där bara tjejer får vistas under en låt. Massan lyder och in strömmar flickor och kvinnor för att dansa till “Eporna i Epadalen” från bandets första skiva.
Golvad Grävling beskriver sitt första album som “lattjo”, medan det nya är mer politiskt.
– Våra första låtar skrev vi innan corona, och sen dess har väldigt mycket hemskare saker hänt, och det reflekteras i låtarna, säger Oskar Bergström.
Nu handlar låtarna om Dawit Isaak, våldsam feminism och populism, men de har inte släppt humorn. De nämner den satiriska popgruppen Doktor Kosmos som en av sina största influenser.
– Vi har hämtat nästan lika mycket från deras satiriska tankesätt som från punken. Vi har bara spelat den med dist och hårda trummor, säger Oskar Bergström.
Förutom att få vara annorlunda tillsammans med
andra menar Erik Hannerz att en stor del av vad som är lockande
med punken är kreativiteten.
”Våra första låtar skrev vi innan corona, och sen dess har väldigt mycket hemskare saker hänt”
– I ett samhälle som hela tiden lägger vikt på resultaten blir punken unik genom att göra det okej att misslyckas. Det är till och med bra att misslyckas, det är bra att inte vara bra. Att göra för görandets skull och inte för resultatet, föder en enorm kreativitet.
I samma anda berättar bandet om sin inställning till skapandet.
– Det viktigaste är att det är roligt, snarare än att det är bra, säger Elias Leijon, sångare i Golvad Grävling.
FAKTA Golvad Grävling
Medlemmar
Elias Leijon, 21 år, sång
Viktoria Jablonski, 20 år, sång och gitarr
Oskar Bergström, 20 år, gitarr
Douglas Granquist, 21 år, trummor
Klara Svensson, 21 år, sång och bas
Släpp
Fest i Anarki-Arnes trädgård (2020)
Det bidde så (2024)
