Joy Oladokun imponerade på mig ifjol. Hon albumdebuterade redan 2021 men det var med fjolårets Proof of Life som hon fick min fulla uppmärksamhet. I slutet av året hade hennes musik, lika delar vardaglig som djupsinnig, blivit en av årets höjdpunkter för mig.
Under de månader jag väntat på kvällens spelning i Köpenhamn, har lokalen hunnit ändras från Lille Vega till det betydligt mindre Ideal Bar. Till en början var jag besviken men när jag kliver in i den nästan fulla lokalen visar det sig vara passande för spelningen. Oladokun har inte tagit med ett kompband så hela spelningen består helt enkelt av henne och en gitarr, ett bra recept på en mer intim upplevelse.
Efter att ha öppnat med ”Keeping The Light On” och ”Changes” går hon över till material från sitt debutalbum. Spelningen i sin helhet pågår i ganska exakt två timmar.
Det borde vara lite i längsta laget för att andaktsfullt lyssna på en soloartist med bara en gitarr till sitt förfogande men Oladokun överraskar med att låta några av sina egna alster övergå i andra artisters kända låtar, från Taylor Swifts ”Anti-Hero” via Beatles ”Blackbird” till Nirvanas ”Smells Like Teen Spirit”. Även en cover av Elton Johns ”Rocket Man” i sin helhet inkluderas.
Det visar sig inte bli något extranummer men spelningen avslutas med den fantastiska ”Look Up” och jag ser hur de två kvinnorna som står längst fram vid den lilla scenen sjunger med i varje ord, nästan tårögda. Ett gott betyg och en sund reaktion till kvällens musikaliska underhållning.
Joy Oladokun må ha bjudit på många starka tolkningar av andras musik under dessa två timmar men har en alldeles egen låtskatt som åtminstone de som är på Ideal Bar ikväll förstår att uppskatta.
