Brittiska Empathy Test hör bland de senaste tio årens verkliga DIY-framgångar i den alternativa, elektroniska musiksfären. Just nu är de ute på en jubileumsturné som tar dem till Charles Dickens i Helsingborg på lördag. Samtidigt förbereder sångaren och frontfiguren Isaac Howlett sin solodebut. Läs Anton Lindskogs intervju med Isaac inför Sverigebesöket.
Empathy Test bildades 2013 av barndomsvännerna Isaac Howlett och Adam Relf. De fann sin musikaliska formel snabbt. Någonstans mitt emellan ”vanlig synthpop” och det som brukar kallas synthwave. Isaacs känslosamma sång mot Adams snygga och lätt sentimentala, 80-talsminnande ljudbyggen. Emotionell elektronisk pop där melodier och stämningar tillåts att ta precis lika stor plats.
De bodde både i London när de startade bandet. Uppdelningen mellan dem blev snabbt tydlig. Isaac trädde fram som frontfigur medan Adam kom att allt mer anta rollen som producent och ljudskapare. Sedan Empathy Test blev ett aktivt turnerande band ingår Adam inte i livesättningen. Upplagan som når Sverige till helgen består, utöver Isaac, av David Leisser på trummor och Nadine Green på keyboards.
Empathy Test har förblivit en helt oberoende akt. Framgångarna till trots, har de fortsatt att ge ut musiken själva utan någon label och managerat allt på egen hand. Just nu är de ute på sin tioårsjubileumsturné som kommer att ta dem till RUST i Köpenham på fredag och till Charles Dickens i Helsingborg dagen därpå.
Parallellt med det jobbar Isaac på sin första soloskiva. ”House of Cards”, den allra första solosingeln med Isaac Howlett, släpps nu på onsdag den 28 februari.
När kom idén att börja jobba på ett soloalbum?
– För ungefär ett halvår sedan. Hjulen började dock snurra långt tidigare. Strax efter att vi hade släppt Monsters (2020) skrev jag en ännu osläppt låt som heter ”Moths”, som är tänkt som ett svar eller en antites till en av våra tidiga singlar ”Safe From Harm”.
”Vad jag kommit fram till är att Empathy Test, efter tio år, är en väldigt stor del av min egen identitet”
– Från början tänkte jag att ”Moths” skulle bli en Empathy Test-låt. Jag spelade in en demoversion med sång och akustisk gitarr och skickade den vidare till min kreativa motpart Adam. Det är så vi brukar jobba ihop men den här gången tog det väldigt lång tid för honom att få ihop en version som han själv blev nöjd med. Jag fick inte höra den förrän mer än ett år senare, i slutet av 2021. Omkring den tiden hade jag själv fullt upp. Först flyttade jag själv från London till Linz i Österrike, i samband med Brexit, och sedan gav vi oss ut på en omfattande turné.
– Efter att ha fått ihop flera nya låtidéer kände jag att tiden var inne för ett soloalbum. Och det har verkligen varit lättare sagt än gjort, då jag under de senaste tio åren varit helt beroende av Adams färdigheter som arrangör och producent. Men förra året när vi spelade på Dark Force Festival i New Jersey träffade jag en producent som heter Walter Kazmier som har hjälpt till och övertygat mig om att satsa.
Hur kommer ditt solomaterial att skilja sig från Empathy Test?
– Det är tidigt i processen än så länge. Jag har argumenterat mycket med mig själv kring huruvida mitt solomaterial borde vara något helt annat. Samtidigt har jag känt en stor press på mig själv att inte göra våra gamla fans besvikna, vilket fått mig att överväga att lägga ner soloprojektet helt några gånger.
– Men vad jag kommit fram till är att Empathy Test, efter tio år, är en väldigt stor del av min egen identitet. Dessutom jobbar jag ihop med Walter som är ett fan.
– Så snarare än något helt annat, kommer musiken jag släpper under namnet Isaac Howlett att vara en förlängning. De som har följt oss kommer att känna igen sig men musikaliskt knuffar jag fram gränserna lite och bryter mot några av våra ”oskrivna regler”.
– Min första solosingel ”House of Cards” är snabbare och drar mer åt dansmusik än något som Empathy Test har gjort. Det var bland det första jag ville prova utanför bandets ramar. Mitt mål har varit att göra en låt som fungerar på ett liknande sätt som The Weeknds ”Blinding Lights”. Som är tillräckligt medryckande och catchig för att kunna appellera till många men på samma gång har ett underliggande mörker och en coolhet som gör den intressant.
Isaac har tidigare nämnt Nicolas Winding Refns film Drive som en viktig inspirationskälla bakom Empathy Test-soundet. I filmen från 2011 spelar Ryan Gosling en tystlåten stuntman som fattar tycke för sin granne. En rad händelser som följer, sätter honom på fiendelistan bland några av Los Angeles farligaste gangsters.
Drive fick mycket uppmärksamhet för sin speciella berättarstil, i vilket det eskapistiska soundtracket har en stor del. Filmen har också haft stor betydelse för den musikaliskt närbesläktade, 80-talsdyrkande genren synthwave.
”Vår första singel var faktiskt ett försök att göra en låt som hade passat in på Drive-soundtracket”
– Jag såg Drive första gången på nyårsdagen 2013. Det var när jag precis hade kommit hem från nyårsfesten. Istället för att gå och lägga mig bestämde jag mig för att se en film först.
– En anledning att Drive gjorde så starkt intryck på mig är att så mycket av filmen utspelas i vad som antyds snarare än vad som faktiskt visas. Mycket av det ligger i Ryan Goslings fantastiska gestaltning av stuntmannen. Han har väldigt få repliker men lyckas ändå förmedla så mycket. Lite på ett liknande sätt som han gör i The Place Beyond the Pines eller Blade Runner 2049. Nu framstår jag väl som en Ryan Gosling-fanboy, haha.
– Det var två låtar från filmen: ”A Real Hero”, samarbetet mellan College och Electric Youth, och så Kavinskys ”Nightcall”, som inspirerade mig och Adam att starta bandet. Då stod det klart för oss hur vi ville låta – minimalistiskt men känslosamt och elektroniskt med bara synthar, utan några gitarrer. Kanske låter det konstigt så här i efterhand men ”Losing Touch”, vår första singel, var faktiskt ett försök att göra en låt som hade passat in på Drive-soundtracket.
– Filmen Drive hade stor del i att en ny generation producenter började göra musik hemma i sovrummet omkring den tiden, precis som jag och Adam. Och så har den såklart haft en stor del i att föra arvet från 80-talet vidare, vilket vi älskar. 80-talet var en fantastisk epok för musik och musikproduktion.
Det började snabbt röra på sig. Första singeln ”Losing Touch” fick en del uppmärksamhet. Till en början från ett, för Isaac och Adam, lite oväntat håll.
Den europeiska gothscenen var snabb med att ta till sig Empathy Tests melankoliska och stämningsfulla musik. Strax efter att de hade gjort sin allra första livespelning blev de bokade till Europas största gothfestival Wave Gotik Treffen i Leipzig. En festival som Isaac och Adam knappt hade koll på omkring den här tiden.
Vad tror du det beror på att ni slog igenom ”oavsiktligt” i gothscenen?
– Jag får den frågan med jämna mellanrum. När vi startade bandet försökte jag och Adam kanske snarare vara hipsters, haha.
– Men kanske är det så enkelt att vi är gother innerst inne. Jag har alltid älskat The Cure och The Smiths och en av mina största idoler är Robert Smith. Och så handlar ju en en av våra första låtar om att föreställa sig sin egen död och begravning.
– Inför vår första Tysklandspelning gjorde vi misstaget att trycka upp vita bandtröjor som vi försökte sälja. Jag säger försökte för vi sålde inte en enda, haha. När vi kom tillbaka något år senare som förband till Mesh, hade vi bytt till svart och då gick det mycket bättre. Sedan dess har våra bandtröjor alltid varit svarta.
Hur har det varit att blicka tillbaka på bandets första tio år inför jubileumsturnén?
– Mycket känslosamt! Empathy Test har förändrat mitt liv och jag kommer alltid vara tacksam över den här resan. När jag och Adam började gick det snabbt men själv tillbringade jag många år innan dess med att fundera över vad jag egentligen ville göra med mitt liv och hur jag skulle få någon att lyssna på mina låtar. Att Boy George skulle tipsa sina följare om oss några år senare hade jag knappast kunna föreställa mig.
”Inför vår första Tysklandspelning gjorde vi misstaget att trycka upp vita bandtröjor”
– För egen del kom en vändpunkt när jag fick sparken från mitt dagjobb 2018. Jag hade varit borta från jobbet för mycket för att jag var ute och turnerade med Empathy Test. Men chefen var mycket förstående. Han sa att bandet kommer att ge mig mycket mer än vad jobbet någonsin kan göra. Vilket han hade helt rätt i.
Har du någon personlig höjdpunkt i karriären?
– Vad gäller kommersiella framgångar har vi ju knappast varit på samma nivå som The Weeknd eller Chvrches eller Hurts.
– Det här kommer kanske låta klyschigt men för mig är höjdpunkten alla nya vänner vi har fått längs vägen. Alla som spelat i bandet men också andra band och artister som vi har lärt känna. Daniel Graves från Aesthetic Perfection som hjälpte oss att ordna vår allra första USA-turné. Daniel Myer (Haujobb, Architect, Covenant m.fl.) som spelar med över hundra olika projekt. Eller Ronny Moorings som har drivit Clan of Xymox sedan början av 80-talet och fortsätter efter mer än femton fullängdsalbum. Att vara vän med och bli respekterad av dessa människor är stort för mig.
Ni har spelat i Sverige flera gånger tidigare, bland annat på Subkultfestivalen 2018 och på electriXmas 2019. Har du några roliga minnen härifrån?
– Vi har ju även spelat flera gånger på Musiken Hus i Göteborg på festivalen Winterwaves. Andra gången var vi headliners vilket var väldigt kul.
”Jag har gråtit på scen för allra första gången”
– Jag har en rätt så kul anekdot från efterfesten under vårt första besök där. Adam, som spelade live med oss då, blev riktigt full efter konserten. Han träffade på ett gäng som var på väg vidare till en annan fest och bestämde sig för att följa med. Han lyckades dock irra bort sig själv ute i Göteborg och däckade till slut mitt på trottoaren. Det här var mitt i vintern och tack och lov fick någon syn på honom och hjälpte honom tillbaka till vårt airbnb, där vi övernattade. Av någon anledning hade han en massa korv med sig. Han och (dåvarande trummisen) Chrisy bestämde sig för att steka korv ute i köket men lyckas sätta igång brandlarmet så att hela huset fick utrymmas mitt i natten.
Haha, fantastisk historia! Vad kan vi förvänta oss av helgens jubileumsspelningar i Skandinavien?
– Jubileumsturnén är ett sätt att fira vad vi har gjort och vart vi har kommit under bandets första tio år. Vi har redan gjort de två första stoppen i Prag och Leipzig. Till en början kändes det lite skakigt i Prag, då det både var turnépremiär och även årets första spelning för oss. Men det blev snabbt mycket bättre och i Leipzig hittade vi verkligen fram till oss själva.
– Det har varit väldigt känslosamt för mig att göra de här spelningarna. Jag har gråtit på scen för allra första gången. Vi har plockat fram låtar som vi inte har spelat live på länge och har, för första gången, ett set som är över två timmar långt. Om jag vore ett Empathy Test-fan hade jag verkligen inte velat missa det här!
