Det känns som om jag ska skriva en text om ett band från min egen bakgård när jag bestämmer intervju med Hökartorgets Karolina Nordman. Jag är själv uppvuxen i en mindre by utanför Avesta som enbart är ett stenkast från Hedemora där bandet bildades. Kullan i mig jublar och det har hon förmodligen gjort sedan deras fullängdare Idioterna Vinner släpptes 2019. Jag har haft en pågående kärlekshistoria med plattan i ett konstant flöde.
Och nu, äntligen, kommer en ny singel från bandet. ”Taken” ska uttalas på svenska och har inget att göra med Liam Neesons actionfilmer. Så skriver Hökartorget på sin Instagram när de släpper ett smakprov från låten.
Men vi börjar från början. En sådan enkel sak som att Martin Eriksson, en av sångarna i bandet, bodde i GBG och saknade vännerna hemma i småstaden Hedemora.
– Då var det liksom ett gäng polers som hade musiken som intresse och främst sågs och spelade på kul när de alla var på plats i sin gamla hemstad, berättar Karolina.
Men därifrån växte det, från ett litet lokalt band till ett band som har fått en hel del uppmärksamhet nationellt. Medlemmar har kommit och gått genom åren, men Karolina hävdar att Martin var grundaren som fick allt att hända i början.
Ingen missade väl bland annat hiten ”ADHD-skalle” från plattan Alltid,aldrig från 2014. Eller att de vann Årets nykomling med Idioterna Vinner (2019) på Manifestgalan 2020 och detta efter att bandet redan funnits i tio-nånting-plus år. Karolina berättar att hon själv blir ställd när hon lyssnar på den plattan i efterhand och har svårt att tro att de skrivit och skapat den storslagna plattan.
Efter den skivan drogs medlemmarna åt olika håll. Bland annat med plugg, avhopp, föräldraskap, sorg och sjukdom som orsaker. Karolina berättar öppet att hon själv drabbades av utmattning på grund av överpresterande på ett heltidsjobb samtidigt som hon jobbade med musiken.
“Det blev såklart för mycket, så det blev några tunga år för några av oss”
– Det blev såklart för mycket, så det blev några tunga år för några av oss. Men efter ett tag började saker vakna till liv igen.
Under uppehållet med Hökartorget släppte Karolina också två singlar med sitt soloprojekt Henne. ”Femton” och ”Du får aldrig” (2023).
– Det behövdes liksom ett break från Hökartorget. Även om vi haft otroliga framgångar och fått mycket fint av lyssnarna, behövde jag hitta tillbaka till varför jag själv tyckte musik var kul och göra det på andra sätt. Det blev liksom skevt där ett tag, att man började skapa för någon annans skull än sin egen. Något jag helt släppt nu, tack och lov! När man var igenom den krisen började lusten snart komma tillbaka.
”Taken” som bandet släpper nu blev ett första möte efter det välbehövliga avbrottet. Coronapandemin kom med utrymme och tristess och sommaren 2021 skrev de låten som är den första låten som alla fyra nuvarande medlemmar har varit med och skrivit tillsammans redan från start. Under våren 2022 spelades den in i Atlantis Musikstudio i Stockholm.
– Stunden vi satte oss ner i det där första mötet igen är ett starkt minne. En sommardag i ett kallt garage där vi alla var stukade på olika sätt.
Karolina berättar att de på grund av hennes utmattning var tvungna att hålla ljudnivån nere och det är ett av skälen till varför ”Taken” är mer försiktig och skör än mycket de skrivit tidigare.
– Vi var liksom tvungna att släppa vår grej med ”four on the floor” och fullt ställ. Istället testade vi massa saker och tog oss långsamt framåt. Vi var bara nöjda när vi fick rysningar av det vi spelade, men ändå helt utan press. ”Taken” har skapats med en sådan lyhördhet från oss alla redan från början.
Texten har Karolina och Martin skrivit ihop och den första textraden i låten “Dom river taken” var den som också kom först, men som också var någonting som fysiskt hände i realtid där de bodde då.
“De bytte tak på vårt boende i Falun, vi levde i kaos bland byggnadsställningar och trasiga tegelpannor”
– De bytte tak på vårt boende i Falun, vi levde i kaos bland byggnadsställningar och trasiga tegelpannor. Det var så passande med allt som samtidigt pågick runt oss i våra liv. Allt som hade rasat på olika sätt; sorger, sjukdomar, coronapandemin, ja allt. Och där satt vi och försökte leva på så gott det gick.
De skrev låten som en fiktiv relation med prövningar, men Karolina berättar att nu i efterhand ser hon att den också är applicerbar i ett större perspektiv i samhället och världen, där stora prövningar gör att man letar efter tröst och läkning.
– För mig är det en otroligt vacker låt om hopp. Jag grinar fortfarande varje gång jag hör den. Tycker det är det bästa jag och vi någonsin skrivit. Den är liksom ett ett enda crescendo av hopp och tilltro.
Trots att lusten att skapa musik har kommit tillbaka kan vi inte förvänta oss någon fullängdare eller några gig från Hökartorget. Logistiken är en faktor, då medlemmarna fortfarande bor spritt i landet och att repa blir nästintill omöjligt. Dessutom saknar de en trummis.
– Som band försöker vi göra det vi har lust till, och lust kommer väl ofta ihop med att något ska kännas relativt smidigt.
Den trösten Karolina kan komma med för Hökartorgetfans är att man kan få höra henne tillsammans med Martin i hennes soloprojekt framöver.
Men ändå blir det tydligt att gig-och skrivarsuget i bandet finns där när jag frågar om drömscen att stå på.
– Kanske drömmer jag mer om att ha en riktigt bra repa och bandmedlemmar inom räckhåll att vi kan börja spela och skriva mer överhuvudtaget! Då spelar spelstället mindre roll. Med för att ändå svara tycker jag nästan allra mest om nystartade små indie-festivaler där drivet kommer från ett gäng eldsjälar. Det blir så personligt och fint. Fast å andra sidan skulle jag inte tacka nej till Roskilde heller!
Danmark i alla ära såklart, men jag vill ändå återvända till våra hemtrakter i Dalarna. Hökartorget, för alla er som inte vet, är ett befintligt torg i Hedemora. Där har många ramlat runt efter kvällar på Stadshotellet, oändliga hemmafester, Dalarocken eller om man hade skjuts, nätter på klubbar i Borlänge.
Något speciellt måste ha hänt bandet eller någon av medlemmarna där, var en tanke som slog mig rätt fort och när jag ställer frågan har jag mycket riktigt rätt. Karolina berättar om sin första spelning tillsammans med Hökartorget, då hon bara var med som gästartist i bandet. Hon var med och spelade in ”Det stora mörkret” från Alltid/aldrig (2014) och därefter fick hon på skoj vara med om en episk spelning på torgets bästa lilla hak.
– Det var en ljummen sommarkväll, massor av folk och jag var helt pirrig. Vi hade fått en egen loge längst upp i ett höghus i anslutning till spelstället och krögaren som ordnade vårt gig hade gett oss frikostigt med alkohol. Vi kände oss som superstars! Vi drack någon alkoläsk som hette Jinx och som vi hela tiden skämtade töntigt om, att det skulle jinxa vår spelning.
“Plötsligt var man med i stans coolaste band och fick spela med massa killar jag varit helt starstruck på i tonåren”
Alkoläsken jinxade ingenting och spelningen resulterade i en omröstning där det bestämdes att Karolina skulle bli fast medlem i bandet.
– Och därefter var jag liksom också Hökartorget! Plötsligt var man med i stans coolaste band och fick spela med massa killar jag varit helt starstruck på i tonåren!
Även om jag själv vill stanna kvar på den där torget i Hedemora, av mina egna romantiserade nostalgiska skäl behöver vi släppa det för nu och återkomma till intervjuns kärna. Singeln ”Taken” släpps den 23 februari och känslan och kärleken i den kan ingen gå miste om när Karolina till sist säger:
– Jag hoppas innerligt på att vår singel ska tas emot med samma kärlek som vi själva känner för den. Vi vet att många fans önskar mer och det är fint att de fortsätter tålmodigt vänta på oss. Vi hoppas att de stannar kvar tills det kommer mer och kan hålla tillgodo med denna. Vi är spända på att äntligen få släppa något igen.
Hand upp alla ni Hökartorgetfans som alltid kommer stanna kvar.
Min indiehand sträcker sig upp mot taken.
