Frida Hyvönen och Norrbotten NEO – en ljusglimt i kulturskymningen

Arkivbild Frida Hyvönen. Foto: Evelina Andersson Ericsdotter/Rockfoto

I december har Frida Hyvönen turnerat tillsammans med kammarmusikensemblen Norrbotten NEO i en rad norrbottniska städer. HYMNs Jonatan Martinsson var på turnéavslutningen i Robertsfors.

Det märks att förväntningarna är högt satta hos publiken som rinner in i Centrumhuset i Robertsfors från den kalla decemberkvällen utanför. Konserten är utsåld och platserna framför scenen fylls snabbt på. Det är en speciell kväll av två anledningar. Dels är Frida Hyvönen född och uppvuxen i Robertsfors vilket gör hennes framträdande till något av en hemkomst. Och dels är konserten Norrbotten NEO:s sista framträdande som regional anställd ensemble. Det senaste året har besparingar på kultur blivit allt större på många håll i landet och Norrbotten är inget undantag. Pengar ska sparas och kulturskymningen sänker sig snabbt över Sverige.

Strax efter utsatt tid sätter ensemblens sju musiker sig vid sina instrument och stämmer upp. Snart skrider Frida Hyvönen in på scenen till publikens välkomnade jubel. Inledande ”Flock” från Fridas senaste skiva blir en stark början där alla åtta musiker på scen får visa prov på sina färdigheter.  Konserten är uppdelad mellan soloframträdanden av Frida, stycken framförda av ensemblen och en handfull av Fridas låtar de gör tillsammans. Starkast av Fridas material lyser de tre låtarna vi får höra från hennes album Kvinnor och barn. Bland annat bjuds vi på en driven ”Sjön” med Frida ensam vid pianot. Andra höjdpunkter är ensemblens tolkning av den amerikanska kompositören Michael Torkes ”Yellow Pages”. Det minimalistiska stycket uppbyggt på rytmiska upprepningar och instick blir till en jazzig helhetsupplevelse. Den gemensamma tolkningen av 1200-talskompositören Pérotins ”Beata Viscera” är ett annat minnesvärt framförande. Frida Hyvönen på knä längst fram på scenen lyckas på något sätt knyta ihop den 800 år gamla texten om Jungfru Maria med sitt eget konstnärskap. 

Flera gånger under kvällen slås jag av det otroliga att det går att uppleva kultur i världsklass i en liten bruksort i Västerbotten en kall decemberkväll. I och med den rådande kulturpolitiken väcks också en oro för hur många sådana här tillfällen framtiden kommer bjuda på. Förhoppningsvis hittar kulturen en väg framåt, den brukar ju göra det trots allt. För Norrbotten NEO blir lösningen en tillvaro som frilansande ensemble. Ett av deras sista framträdande som regionanställda blir med Frida Hyvönens ”Fredag morgon”. En dramatisk låt på sju minuter om en förhållande som nästan krossar jaget som berättar den. Tillsammans gör de åtta musikerna en strålande version där Frida får spela ut hela sitt register stärkt av kammarensemblen kraftfulla framförande. När sista strofen klingar ut tror jag ingen i den fullsatta konsertlokalen lämnas oberörd.