Det är härligt med traditioner och Lucia har varit en återkommande höjdpunkt för mig sedan jag var barn. Jag kan inte säga att jag föredrar traditionellt Luciafirande, men det finns fortfarande någon form av magi kring dagen och i år var inget undantag.
Redan när jag kom till Göteborgs Central på morgonen möttes jag av ett Luciatåg. Dagen fortsatte annars med flera oväntade vändningar. På en restaurang beställde jag en maträtt och blev serverad en jag inte beställt och när jag skulle ta en kvällspromenad hamnade jag istället i en stol och pratade med en man om existentiella saker. Ibland blir det inte som man har tänkt sig men bra ändå.
Luciakvällen präglades annars av livemusik för min del och först ut var Virginia And The Flood på Världskulturmuseet. Det var ett evenemang som kallades ”Existentiell AW på museet – en kväll om döden & framtiden” och Virginia And The Flood var en del av programmet. Bandet har släppt ett av årets finaste album, The Dark Lord, så det var Lucia-lyx att få vara framför scenen.
Det var fem musiker, med Cornelia Adamson i spetsen, som gick på scen vid åttatiden. Rytmsektionen var placerad till höger och bandet inledde med titelspåret från det senaste albumet. På en skärm bakom musikerna inleddes även olika filmsekvenser som passade som en perfekt inramning till musiken. Även om det i mina ögon såg ut som en lurig lokal att sätta ljudet i lät det bra från början.
Tempot gick upp när det fortsatte med härliga ”RD Poison I” innan det åter drogs ned och sagolika ”Salvation in a Bar” inleddes. Det blev tydligt att konserten kretsade kring The Dark Lord och inledningen var identisk med låtordningen på albumet. Jag vet inte vad det är som händer när jag hör Cornelia sjunga sina låtar men jag fylls alltid av ett behagligt lugn. Hennes röst är enastående och tillsammans med dessa musiker har hon verkligen hittat den perfekta ljudbilden. Tvärflöjten och pedal steel-tonerna svävade tillsammans med sången och vart jag än tittade såg jag människor som såg ut att vara fyllda av samma lugn som jag själv hade. Det var en väldigt fin stund.
I slutet bröts mönstret när favoriten ”To Bide You Time” hoppades över mellan ”Swedish Sadness” och avslutande ”Noise Forever”, men efter ”krav från publiken” om mer musik spelades ”To Bide Your Time” glädjande nog som extranummer. Trenden höll i sig att det inte riktigt blev som jag hade tänkt mig och när jag mitt i låten tittade på klockan insåg jag att jag tyvärr var tvungen att snabbt röra mig mot en spårvagn.
Den tredje upplagan av Psyk-Lucia stod på tur och efter den härliga premiären på Fyrens Ölkafé 2021 stod Folk som värd i år. Därmed är det tre olika lokaler som stått för värdskapet till detta väldigt trevliga initiativ av Klubb Barracuda.
När jag kom till Folk möttes jag av ett Luciatåg som redan var igång. Det var tolv personer som bjöd oss på en strålande stund med en väldigt vacker version av ”O Helga Natt” som den absoluta höjdpunkten. Wow, så fint det var!
Sedan blev det en kort paus och sorlet tog över ljudbilden i lokalen. Det är alltid ett privilegium att få stå i en lokal och vänta på en konsert. På scenen stod en gammal TV med ett brinnande stearinljus och ovanför den hängde en duk som, kvällen till ära, så klart körde olika psykedeliska mönster. Inramningen var med andra ord perfekt.
Ängel Gbg var en ny bekantskap för min del och duon gick på scen strax efter halv tio. Det var loopad elgitarr, sång och trummaskin. Jag brukar ha lite svårt för trummaskiner, men jag vande mig snabbt vid denna. Duon fångade publikens uppmärksamhet omgående, men den där riktiga feststämningen infann sig inte riktigt från början. Det tog några låtar innan det lossnade ordentligt och då dansade stora delar av publiken på Folk.
Ängel Gbg har en stark utstrålning och skapade en härligt monoton ljudbild som förde mina tankar till någon källarlokal i Manchester på 1990-talet. Med de orden vill jag ge dem beröm och det ska bli spännande att följa dem framöver.
Konserten tog slut kvart över tio och publiken skanderade ”en gång till”. Precis då kollade jag på klockan, insåg att jag inte skulle hinna se extranummer och gav mig ut för att hinna med ett tåg hemåt som så klart visade sig vara inställt och ersatt med buss. Kvällen avslutades med andra ord som den började. Jag log tillsammans med tanken att det ibland inte blir som man tänkt sig men riktigt bra ändå.
