Intimt men storslaget med Eartheater på Lille Vega

Foto: Krister Bladh

Eartheater spelade under onsdagskvällen en utsåld konsert på Lille Vega i Danmark. Precis som under förra turnén kommer den amerikanska artisten enbart till ett fåtal städer i Europa, med Köpenhamn och Oslo som enda skandinaviska stopp. Hymn var på plats i Köpenhamn och fick uppleva en intim men storslagen konsert.

Alla tre gånger jag har försökt se Eartheater sedan 2020 har det varit utsålt. Det säger ganska mycket om artistens hängivna fanskara. Storleken på spelställena har dubblerats för varje gång och i jämförelse med när spelningen på Beta ägde rum för två år sedan, är Eartheater idag en attraktion av rang. Albumet Phoenix från 2020 har varit en viktig hörnsten i karriären, samtidigt som hon har fått allt större uppmärksamhet som modell och modeikon (ingen kan ha missat hennes roll i Muglers samarbete med svenska Hennes & Mauritz).

Få artister har nått samma nivå av framgång utan stora skivbolag på senare tid (Eartheater driver sitt eget skivbolag vid namn Chemical X), men undantaget bekräftar regeln här. På denna turnén är det inte bara publiken som är större utan artisten har med sig både ett liveband och en supportartist. Concrete Husband, som också är från USA, värmer upp med ett hisnande tvärflöjtsspel över abstrakt och avskalad elektronik, mestadels höljd i dimman från rökmaskinerna.

Tidigare i år berättade Alexandra Drewchin, som är Eartheater, att två nya album skulle komma ut i år. Tvillingalbumen Powders och Aftermath är ett radikalt steg framåt för en artist som aldrig har spelat in i en professionell studio tidigare. Drewchin upptäcktes som tonåring som gatumusiker när Roberta Flack råkade gå förbi när hon spelade på en gata i New York och blev något av en mentor åt denna oslipade diamant.

Foto: Krister Bladh

Powders kom ut redan för ett par månader sedan och Aftermath anländer under våren. När det är så stor skillnad mellan tidigare alster och det nya kan man gott förstå att Eartheater valt att fokusera på nytt material till denna turné. Livebandet fyller i låtarna på slagverk, bas och keyboards och passar det trip-hop-inspirerade soundet på materialet från Powders väl. Drewchin själv varierar mellan en akustisk gitarr och att fritt vandra runt på scenen med micken.

De nya låtarna är stämningsfulla, vackra och enhetliga på ett sätt som avspeglar produktionen, mestadels gjord i en studio i Hollywood etablerad åt Walt Disney. I samma studio har album som Pet Sounds, Purple Rain och Janis Joplins Pearl spelats in. Eartheater har samarbetat med en rad olika musiker och producenter på de nya albumen och hon har själv sagt i intervjuer att Powders är stillsam i jämförelse med det mer elektroniska Aftermath. De två olika sounden har tidigare kombinerats på Eartheaters album och ibland även i en och samma låt.

Det konstnärliga opus som Phoenix ändå får betraktas som, är kanske den typ av album man som artist bara kan göra en gång. Skivans höjdpunkt ”Volcano” är ett av få gamla spår som Eartheater väljer att framföra på Vega. Vi får antagligen vänta till våren för att höra mer i stil med de energiska singlarna ”Scripture” och ”Joyride” från 2021. Den senare var ett samarbete med Tony Seltzer, som hon även samarbetat med på de nya albumen. Men inga smakprov frånAftermath dyker upp under konserten.

Foto: Krister Bladh

Publiken är kanske en av de vänligaste jag har stått i på länge och mycket värme och kärlek sprids på golvet – en paus i den mörka verkligheten vi just nu lever i och även om det känns onaturligt och orättvist att få njuta så mycket under en kväll så är det trots allt det många behöver. Vi lindas alla in i den varma filt som Eartheater MK 2023 är. Innan konserten börjar är det flera som skanderar ”free Palenstine” och verkligheten utanför ligger hela tiden i luften som elektricitet.

Eartheater och scenkläder är ett helt ämne i sig och denna kväll består outfiten av en röd klänning, korsett och en slags kort kjol eller bälte bestående av antika armbandsur. Kanske en referens till nya låten ”Mona Lisa Moan” där texten ”haven’t you got a watch?, second hands knocking” ingår.  Som extranummer får vi höra ”How to Fight” och ”Below the Clavicle” som blivit något av en signaturlåt, där Drewchins omänskliga sångröst verkligen ges utrymme.

Annars är ”Pure Smile Snake Venom” kanske den låt som sticker ut mest och även den är ny. Refrängen ”I choose not to bite you, in spite of my venom welling up” känns lika typisk Drewchin, som ”shut the eyes in the cupboard” är Thom Yorke.