Tiden går fort när man har roligt och det har blivit dags att summera oktober. Och som vid de flesta andra månadsskiften har HYMN snabbrecenserat ett gäng album som kommit ut den här månaden. Håll till godo!
Squirrel Flower – Tomorrow’s Fire
INDIEROCK Boston-baserade Squirrel Flower skruvar upp volymen på elgitarren, vägrar hålla tillbaka och levererar sitt rockigaste alster hittills. Med gästmusiker från den amerikanska indiegräddan och ett knippe starka låtar med sig in i studion har hon med Tomorrow’s Fire lyckats skapa ett starkt och sammanhållet verk som är lika vackert som det är stökigt. För fans av Mitski, Cat Powers tidiga verk och Angel Olsens mer distade sidor. 7/10
Mäbe – Kom evighet, kom ögonblick
EUROPABLUES Strömstadsonen Mattias ”Mäbe” Johanssons suggestivt industriella europablues för tankarna till Thåström och Introspektivet och genomsyras i vanlig ordning av såväl containersjok och doften av askfat som av Bohus granit. På femte plattan Kom evighet, kom ögonblick har gitarrerna gett vika för gnistrande synthar, hypnotisk elektronik och en lekfull nyfikenhet på det förbjudna. Blöta saxofoner i ”Tingeltangel”, dansant trancepuls i ”Glastak”, andäktig himmelsfrid i ”Sjömanskyrkan” och en lust att likt Monica Törnell och Jerry Williams våga sig på Ted Ströms eviga klassiker ”Vintersaga”. Den folkmelankoliska käftsmällen ”När stormarna bär människonamn” är rentav en tung ångestdrypande kusin till Niklas Strömstedts ”Om”. Ett ögonblick av skönhet där allting faller på plats. 8/10
Sufjan Stevens – Javelin
FOLK Vi var många som berördes av Sufjan Stevens sorgesång över sin döda mamma på Carrie & Lowell och nu är det tyvärr dags igen. Javelin, som är något av det vackraste Stevens spottat ur sig under sin snart 25-åriga karriär, tillägnas tragiskt nog hans bortgångna partner som dog i april i år. Trots allt mörker är Javelin en hoppfull skiva där de storslagna orkestrala partierna utmärker sig på bästa Sufjan Stevens-manér. Detta, ihop med otroligt starka låtar (”Will Anybody Ever Love Me?”, ”So You Are Tired”, ”Goodbye Evergreen” mfl) gör albumet till ett av höstens allra bästa. 8/10
Kanga – Under Glass
INDUSTRIAL POP Den felande länken mellan Nine Inch Nails och Carly Rae Jepsen tar ett stort kliv framåt på tredje fullängdaren. Under Glass är – för att bygga vidare på tidigare liknelsen – hennes E-MO-TION. Här träder Los Angeles-baserade Kanga fram som en artist större än den subgenre hon har placerats in i. 9/10
Attentat – Det blir som det blir
PUNK Dagen innan proppen skulle dras ur för gott vaknade Attentat-sångaren Mats Jönsson mirakulöst upp från sin multiorganssviktande blodförgiftningskoma. Tillbaka på fötterna igen, medfaren men med nyfunnen livsglädje, sprall i benen och en lägre medelålder än bandets existens är göteborgspunkarna hungrigare än på länge. Med samma primitiva energi som i slutet av sjuttiotalet sparkar de på klimatförnekare, twitterhatare och andra mindre modiga män för att i nästa stund bryta av med sprittande bluebeatgung, euforiskt music hall-stomp och klassiska schlagercitat. Allra personligast blir det när Jönsson berättar naket om sjukdomen i låtar som den Alias Smith & Jones-doftande ”Den döende mannen” och den gripande John Holm-hälsningen ”Ett enskilt rum på Östra Sjukhuset”. 7/10
Blonde Redhead – Sit Down For Dinner
INDIEROCK New York-baserade indierockinstitutionen Blonde Redhead är tillbaka. Sångerskan Kazu Makino har antytt att Sit Down For Dinner, deras första nya album på nio år, kan komma att bli deras sista. Ifall det stämmer så är det en värdig avslutning på karriären. Ett starkt, melodiöst ”pandemialbum” med blinkningar åt det mest klassiska materialet från Melody of Certain Damaged Lemons (2000) och Misery Is a Butterfly (2004). 8/10
Slobobans Undergång – Ett annat liv
PUNK Det legendariska punkbandet Slobobans Undergång med bröderna Hassling i spetsen bildades i Partille redan 1977 och la av 1985. Närmare fyrtio år senare är de tillbaka med stål och styrka och efter vårens nyinspelningar av outgivna gamla stänkare är det dags för några helt nya dängor. Titelspåret ”Ett annat liv” exploderar i pilsnerdrickor, glädjeflickor och otaliga referenser till Peps Perssons ”Hög Standard” som tolkades på debut-EPn Maktgalen (1979) medan B-sidan ”Biten” är en hårdrocksinfluerad skräckhistoria lagom till halloween. Det glada tjugotalet må vara ett annat liv men än rör det sig om samma laddade högenergi med brinnande molldränkta gitarrväggar, varma melodier och målande undergångspoesi som på fornstora dagar. En atomkrasch. 8/10
