Regnet föll över Haga i Göteborg när jag gick med snabba steg i riktning mot Pustervik. Det var en stilla söndagskväll, men jag var lite sent ute. Kvällens konsert var annonserad att starta klockan åtta och det passerade klockan exakt när jag svängde in på Järntorget.
The Aristocrats bildades 2011 och samma år släpptes det självbetitlade debutalbumet. Därefter har det blivit ytterligare fyra album, men det är som liveband denna trio gör sig allra bäst och det är säkert därför de även har släppt flera live-plattor genom åren. Vi pratar om instrumental rock som drar åt lite olika håll. Bandet drar också åt lite olika håll geografiskt med den engelska gitarristen Guthrie Govan, tyska trummisen Marco Minnemann och den amerikanska basisten Bryan Beller.
När jag kom in på Pustervik stod trion på scen med en vackert lila bakgrund och jag gick rakt in i ett av kvällens många härliga gitarrsolon. Låten “Stupid 7″hade hållit på några minuter och jag kom omgående in i konserten på ett bra sätt.
Vi bjöds på mängder av temposkiftningar under kvällen och de tre musikerna var otroligt skickliga på instrumenten. Bas och trummor bullrade taktfast och gitarren stod för diskanten. Alla låtar var härligt långa och varierade. De kompletterades bra med långa mellansnack och historierna kring flera av låtarna gav dem på något sätt ord trots att de framfördes instrumentalt.
Det bästa exemplet var “The Ballad of Bonnie and Clyde”. Basisten Bryan Beller berättade att han blev bestulen på sina instrument och efter tre dagars letande greps förövarna, men instrumenten kom tyvärr aldrig tillbaka. Det gick att höra oron och dramatiken, som ökade och förstärktes med ilska och ännu mer dramatik under låten, och det kändes nästan som att jakten pågick under låten.
Det var många på Pustervik som såg The Aristocrats första gången, men säkert inte sista. En majoritet av publiken lyssnade även på metal visade det sig när musikerna frågade. Det var inte så otippat. Det var inte heller så otippat att en av kvällens absoluta höjdpunkter var när “Bad Asteroid” spelades. Det var så bra att jag önskade att Guthrie Gowan skulle få se sin brontosaurus som den stygga asteroiden omöjliggjorde för väldigt länge sedan.
Konserten avslutades med “Last Orders”, publiken jublade och trion ställde sig längst fram på scenen och bugade. Kort därefter tog de instrumenten och inledde “Blues Fuckers”. Några i publiken började sjunga refrängen till Frees klassiker “All Right Now” och det var en kul avslutning på en strålande konsert.
