Det är en lite kulen eftermiddag i början av oktober. Jag promenerar med raska steg ut med Älvsborgsgatan i Majorna i Göteborg i riktning mot Mariaplan. På mysiga Materia träffar jag Cornelia Adamson som nyligen släppte sitt andra album med Virginia And The Flood. Albumet The Dark Lord låter strålande och är en mycket intressant uppföljare till det fina debutalbumet Aqua Duck Down som jag lyssnat massor på. Därför är det extra roligt att Cornelia hade tid och lust att prata en stund.
Det är mycket folk på Materia så vi väljer att sätta oss på uteserveringen. Några vattenpölar på asfalten vittnar om förmiddagens regn, men det är ändå hyfsat varmt i luften och vi har fint sällskap av några gråsparvar.
Varför musik, Cornelia?
– Det är en stor fråga. Jag har nog bara haft en övertygelse i många år att det är det jag håller på med, inleder Cornelia ödmjukt. För åtta år sedan bestämde jag mig för att göra det ordentligt. Man kan fundera 5000 gånger på om man ska lägga av, men det återvänder alltid. Det går att prata om den frågan på så många vis.
Det har gått ungefär en månad sedan du släppte ditt senaste album The Dark Lord. Hur sammanfattar du den tiden?
– Innan släppet arbetade jag med det som en deadline. När det väl släpptes var det mer ”aha”. Då måste man släppa kontrollen och det blir som ett litet tomrum. Veckorna har fyllts med releasefester i Stockholm och Göteborg. Det var lite mer nervöst med singelsläppen, hur de skulle tas emot, och det har varit lugnare med albumet även om det var som en tjurrusning runt släppdatum, berättar Cornelia med ett skratt.
Vad vill du berätta om albumet?
– Det finns mycket att säga beroende på ingång. När jag började med skivan var jag väldigt klar med det jag hade gjort innan och jag ville göra något annat. Det är en lång process innan jag vet vad jag vill ge mig in på. Jag ville använda mycket synt och när man tar från det ena måste man ge från det andra. Jag vill inte heller fastna i en genre för jag gillar att röra mig mellan genrer. Om jag greppar tag i en genrer vill jag ofta därifrån.
”När jag började med skivan var jag väldigt klar med det jag hade gjort innan”
Vi pratar lite om genrer och jag berättar för Cornelia att jag har svårt att placera hennes musik i en genre. Det är tydligt att hon plockar russinen från olika genrer och skapar de fantastiska låtarna. Cornelia är en strålande låtskrivare och sjunger sina låtar på ett sätt som ofta får mig att bara gapa. Samtidigt skapar de ett behagligt lugn i den miljö jag rör mig i. Det är ibland svårt att veta hur musik påverkar, men Virginia And The Flood kan jag i stort sett starta när som helst och bli på lite extra gott humör. Det är helt enkelt väldigt bra musik.
Du samarbetar med Siri Karlsson på låten ”RD Poison I”. Hur inleddes det samarbetet och vad kan du berätta om den låten?
– Vi blev ihopförda av den amerikanska skådisen Billy Tangradi för flera år sedan. Han tyckte att vi skulle ses så Cecilia (Österholm, min anm.) och jag träffades. Det är några år sedan. När jag började med skivan hade jag i bakhuvudet att jag ville samarbeta med dem. De fick fria händer att skriva solot. Jag hade lite diskussion med skivbolaget och vi bestämde att den låten skulle släppas som singel.
Det har gått nästan exakt fyra år sedan du släppte ditt debutalbum Aqua Duck Down. Hur ser du på det
albumet idag?
– Jag ser det som en tidskapsel, säger Cornelia med ett leende och tittar ut över Mariaplan. Det är en ihopsamling av hela mitt liv fram tills dess. Den låter som jag lät innan den kom och när den släpptes hade jag gått vidare. Det var ett ganska stort kliv åt ett annat håll och jag vill helst inte göra samma sak två gånger.
Vilka skillnader ser du på albumen?
– Det andra albumet är mycket mer koncentrerat gällande tema. Det har funnits en helhetstanke på ett helt annat sätt. Allt har utgått från The Dark Lord medan det första albumet är gamla låtar och det spretar mer. De låtarna är skrivna under lång tid och den inramningen är mycket bredare.
På Aqua Duck Down var det, som jag upplevde det, genomgående ett vattentema och jag vet att du tycker om vatten. På The Dark Lord har jag dock svårare att hitta vatten. Vad säger du om det påståendet?
– Det är nog möjligt. Det är väldigt lite vatten på The Dark Lord, säger Cornelia och ler. Där är det nog mer en annan symbolik som jag arbetar med hela tiden. Det är mer himmel, helvete och mörker på The Dark Lord. Vattentemat är släppt, skrattar Cornelia.
”Det är mer himmel, helvete och mörker på The Dark Lord”
Låten ”To Bide Your Time” på The Dark Lord träffade mig perfekt redan under första lyssningen. Vad kan du berätta om den låten?
– Den låten är det mest delade meningar om. Den sticker även ut mest ljudmässigt och är skriven mer på vers, den är mer traditionell, lite countrytradition. ”To Bide Your Time” har kanske mest likhet med mitt tidigare album och det har varit oklart var den skulle landa. Jag frågade Jesper Jarold (Fontän mm) om vi kunde blanda ihop våra världar och Jesper spelar gitarr och banjo på låten. Även Alicia Jardine spelar banjo.
Hur beskriver du din musik för någon som aldrig hört dig?
– Jag brukar alltid säga att du får lyssna istället, inleder Cornelia med ett skratt. Det är svårt att beskriva sin egna musik och det är kanske lite fegt, men jag kan verkligen inte säga det.
Vad händer framöver?
”Det blir även lite samarbete med Fontän, Tomma Intet och Melody Fields”
– Det blir lite spelningar. Jag ska öppna för Johan Airijoki i Slaktkyrkan i Stockholm den 2 november, Pustervik i Göteborg den 8 november och på Gasklockorna i Gävle den 18 november. Sedan ska jag fortsätta att arbeta med en musikvideo och jag har lite idéer till uppföljning av The Dark Lord, men de är inte formulerade ännu. Det blir även lite samarbete med Fontän, Tomma Intet och Melody Fields. Jag önskar att komma ut och spela så mycket som möjligt framöver och landa i detta innan jag börjar med nästa idé.
Det blir slutorden och vi sitter kvar en stund och pratar om allt möjligt. Jag är så distraherad av vårt samtal att det är först nu jag inser att det faktiskt börjar bli höst på riktigt. Kylan gör sig påmind en stund före skymningen och den urdruckna kaffekoppen har förlorat värmen för länge sedan. Trots det känner jag mig varm inombords. Cornelias berättelser gör mig varm och en stund senare promenerar jag utmed Slottsskogsgatan med ett varmt leende på mina läppar.
