Historien om IAMX innehåller ett tydligt före och efter. Från den elektroniska debuten Kiss + Swallow (2004), skapad helt på egen hand av Chris Corner som då precis lämnat trip hop-akten Sneaker Pimps, mot det organiska, Tim Burton-dramatiska livesoundet på ambitiösa och mycket lyckade The Unified Field (2013).
Sedan ett efter då Chris, efter att ha gått in i väggen och tvingats ställa in en världsturné som följd av sin psykiska ohälsa, återställde projektet (vars namn betyder ”jag är i förändring”) till vad det började som.
Och det är under perioden efter som ambitionen att bli en större del av livet för de som redan anammat ”The X ID” verkligen blivit påtaglig. Djup snarare än bredd. Amager Bio, den före detta biografen med tusen ståplatser, är uppskattningsvis inte så mycket mer än halvfull söndagskvällen de gör sitt första Köpenhamnsbesök på fem år. Men kärleken mellan bandet och publiken är närmast överväldigande.
IAMX turnerar just nu med nya albumet Fault Lines. Den åttonde ”riktiga” fullängdaren (beroende på hur man räknar) rymmer kanske inget lika omedelbart medryckande som ”I Come With Knives” eller lika storslaget som ”President” (de två låtar som frambringar starkast publikreaktioner under kvällen) men lyfts av sin detaljrikedom.
Det är detaljerna, de skeva mekaniska ljuden som bryter av mot de elektroniska harmonierna och Corners starka dramatiska sång som lyfter senaste singeln ”The X ID”. Som gör kvällens första låt ”Disciple” till ett så fängslande och suggestivt öppningsnummer. Som får hjärtat att stanna i halsgropen första gången Chris når de höga tonerna i refrängen
För det är live som IAMX kommer till sin fulla rätt. När deras emotionellt drivna, elektroniska ”glam noir” som frambringat slarviga jämförelser med Nine Inch Nails eller med Depeche Modes mörkare stunder (trots att det ligger närmre till hands att referera till någon av David Bowies konceptuella karaktärer), ramas in av den precis lika genomtänkta och klädsamt dekadenta estetiken. Och inte minst samspelet mellan frontfiguren Chris och ”sidekicken” Janine Gezang.
Nämnda Janine, som gick med i bandet under tiden då Chris var baserad och drev projektet i Berlin, har blivit en lika omistlig del av konceptet IAMX som den kreative diktatorn själv. Tillsammans är de ett ostoppbart och orimligt coolt power couple med utstrålning, närvaro och energi nog att förse hela ön Amager med elektricitet.
De är, under pågående turnén, endast uppbackade av trummisen Jon Siren (Mankind Is Obsolete, Front Line Assembly m.fl.). Sättningen är något nedskalad jämfört med föregående besök. Chris och Janine står än mer i centrum men har inga problem att fylla utrymmet. Scenen tycks snarare inte stor nog.
Till publikens glädje rymmer låtlistan även flera äldre, otippade nummer. Vi får erotiskt laddade trip hop-ekande ”Sailor”, mörka vaggvisan ”Screams” och existentiella partylåten ”After Every Party I Die”.
Men allra starkast intryck lämnar ändå avslutande ”This Will Make You Love Again”. Efter den imponerande uppvisningen i dekadent teatral electrorock är det då som det terapeutiska IAMX träder fram. Och ibland finns det ingen bättre terapeut än en cool rockstjärna.
