Det var en småblåsig tisdagskväll i Göteborg. Oktober hade precis gjort entré och påminde om den allt mörkare hösten som stod på tröskeln. Det var till och med lite konstgjord snö som sprutade över Mariaplan när jag var på väg till Musikens Hus för kvällens konsert.
King Buffalo är en traditionell rocktrio med trummor, bas och gitarr och de rör sig ofta snyggt i gränslandet mellan ganska hård psykedelia och stoner. I historien finns det flera fina trios som ställt upp på liknande sätt och för att nämna två favoriter, i all hast, tänker jag på Jimi Hendrix Experience och Cream. Ungefär 55 år efter dessa legendariska band splittrades kom King Buffalo till Göteborg. Trion kommer från Rochester, New York och de anlände med senaste albumet Regenerator (2022) i bagaget.
Det var härlig stämning på Musikens Hus när jag kom dit strax efter klockan åtta och en stund senare hördes tonerna från “Ecliptic” ur högtalarna och trion gick på scen. De inledde med “Eta Carinae” och ljudbilden var mäktig från början. Temposkiftningarna avlöste varandra. Rytmsektionen, med den grymma trummisen Scott Donaldson och basisten Dan Reynolds, höll ihop det stabilt medan sångaren och gitarristen Sean McVay tilläts glänsa i det dunkla, blå ljuset med sin ljusa Telecaster.
Det fortsatte på inslagen väg med “Hebetation” medan publiken gungade i takt och golvet vibrerade. “Eye of the Storm” och “Firmament” drog sedan ned tempot en stund senare och varje kvadratmeter fylldes av vacker psykedelia. I framför allt “Firmament” kom sången även fram tydligare. Den ungefär 100 minuter långa konserten avslutades med grymma “Cerberus” i rödgrönt sken och publiken jublade.
Jag lämnade Musikens Hus, nöjd och belåten, och på Karl Johansgatan flög höstlöven med vinden. Stigbergstorget var inlindat i höstmörker och jag fortsatte min promenad på kullerstenarna i lyktstolparnas sken.
