Efter tidiga låtar, soloalbum och sportplattor är Trondheims skatepunk-kungar Anti-Lam Front redo för världslansering. Fjärde fullängdaren Verdenslansering är en guldklimp sprängfylld av högenergisk d-takt, storslagna körer, bitande ironi, skarpsynta samhällskommentarer och så intellektuella tungvrickningar att de framstår som Norges svar på Bad Religion. Allt på den bredaste trøndska som någonsin uppbådats på ett stycke plast.
I ett språkpolitiskt Stalingrad uppbyggt av polarisering och falsk dikotomi är Anti-Lam Front den vuxne i rummet. När opposition stämplas som terrorism, folk ställs mot varandra och komplexa frågor får enstaviga svar är det helt enkelt punk att för en gångs skull vara lite nyanserad. Att vrida och vända på begrepp. Att läsa lite mer än bara rubriken. Att verkligen försöka förstå hur saker och ting hänger ihop. Att vägra missförstå med vilje. Inte svart, inte vitt, utan gråmelerat.
På så vis nöjer sig Anti-Lam Front inte med att rikta genomtänkta och välformulerade kängor åt klimathycklare, foliehattar, krigsherrar, vita kränkta män, ärkekonservativa ärkeknölar, karriärister med storpolitiska ambitioner och hela det polariserade samhällsklimatet. De ger mig även lust att läsa på och efter några vändor på nätet är jag bevandrad i diverse ämnen som filosofiprofessor Philippa Foots spårvagnsproblem, kollagring, Parisavtalet, den principfaste abortmotståndarpastorn Børre Knudsen, den gammalmodige pietisten Ole Hallesby,den siste vikingakungen Magnus Berrføtt och affärsmannen Tom Ketil Krogstads tvivelaktiga sexklubb Club 4.
Sångaren Erlend Lånke Solbu (Rifu), basistbrorsan Erik Lånke Solbu, gitarristerna Eskild Johansen Næss och Pål Leer (Empty V, 1099, Jørgen Dretvik) samt trummisen Elling Finnanger Snøfugl (Grown Into Nothing, Benjamin Finger) är folkbildningens främste försvarare. Att de dessutom gör det med stök, röj och underfundigheter gör ju inte saken sämre. Lika bredbent som dynamisk skatepunk med lika många ben i den skandinaviska trallpunken som i den amerikanska skolan. Storslagna körer, lekfulla basgångar, finurliga gitarrslingor, meckiga riff, temposkiftningar, växelsång och ett förbannat vanvettigt tryck. ”Straffesur” är en retlig popdänga, ”Kor e du no?” doftar Hata Som Lejon, Honningbarna dyker upp i ”Tsarens nye klær” och dängor som ”Et sporvognproblem te besvær”, ”Kjempeviktig klimatiltak” och ”Stør respekt for Børre Knudsen” är omöjliga att få ur skallen.
Lagom till världslanseringen är det bara att konstatera faktum. Blir norska någonsin ett världsspråk är det knappast Jens Stoltenbergs förtjänst. Känn prestationsångesten bland världens regenter. Vem är allierad och vem är axelmakt?
[Second Class Kids, 29 september]
