Helt plötsligt damp det ner. En förfrågan om att skriva något om Vännäs Kasinos självbetitlade debutalbum. Jag hade noll koll på vilket band detta var, men efter lite efterforskningar visade det sig att bandet snarare var en supergrupp!
Medlemmarna kommer från diverse norrländska rockgrupper som alla rönt större framgångar både här hemma och utomlands. I gruppen återfinns Dennis Lyxzén (Refused, The International Noise Conspiracy m.fl.), Sara Almgren (The International Noise Conspiracy, Masshysteri, INVSN m.fl.), Thomas Hedlund (Cult Of Luna, Deportees m.fl.) och Kajsa Poidnak (Rome is not a town). Så det är helt klart en supergrupp.
Men till skillnad från andra grupper av detta slag verkar man här inte vilja göra särskilt mycket reklam för sig. Jag hade absolut inte hört talas om dem innan förfrågan skickades ut. Skivan är endast tryckt i 500 exemplar, som samtliga är slutsålda. Om det kommer tryckas och släppas fler exemplar finns det ingen information om. Den släpps heller inte på streaming och även här finns det ingen annan info att få tag på. Faktum är att det inte finns mycket alls att få fram gällande detta band över huvud taget. En musikvideo på Youtube till låten ”Savage” samt ett knapphändigt Instagram-konto med den kortfattade beskrivningen ’Band that plays fast music from the north of Sweden’ är allt vi får.
Så vad vill Lyxén&co med den här skivan? Jag tror helt enkelt gänget vill spela snabb och intensiv rock utan att behöva tänka så mycket mer på det. Nämnda låten ”Savage” är nog den mest självklara singeln på albumet, annars saknas den typen av låtar. Vilket jag tror är hela intentionen med plattan.
Det är även befriande att den kanske klaraste stjärnan Dennis Lyxén här tar ett kliv tillbaka och mest agerar kör och sidekick till sångerskorna Sara Almgren och Kajsa Poidnak, som sjunger på de flesta låtarna och ger dem en råhet och annat driv.
I sann punkanda är albumets samtliga låtar korta och skivan inrymmer hela 16 spår. Bäst är det när tempot sänks och melodierna får tala, men även de raka treackordslåtarna fungerar förvånansvärt bra. Det känns nästan synd att albumet är slutsålt och inte finns att få tag på annat håll.
Samtidigt är det häftigt med integriteten och hela det upplägget. De gör musiken för sig själva och ingen annan liksom. Faktum kvarstår dock: det här albumet borde fler få ta del av.
Fotnot: Enligt rykten sägs namnet uppstått när Dennis Lyxén och Sara Almgren under pandemin satt på ett lokalt hak i Vännäs vid varsin Jack Vegas-maskin och där kläckte idén om ett nytt band.
[Clouds Hill, 23 maj]
