Den 22 september släpper Anna Ternheim albumet Before the Dawn, ett coveralbum innehållandes totalt fem låtar. Albumet tog sin början när Anna bodde kvar i New York när pandemin slog till och lamslog en hel värld. Gatorna var tomma och det rådde en allmänt kuslig stämning. Där och då föddes idén om en coverskiva. Hon berättar:
”Jag hade ingen tydlig riktning när jag började men jag var ganska slutkörd efter en lång turné och kände ingen lust att börja skriva eget. Jag började lyssna på musik från min uppväxt, låtar som fick mig att må bra, testade nya ackord, fraseringar och drog in låtarna i min värld. Den här EP:n är definitivt en nostalgi-tripp för mig”
Innan sommaren släpptes första tolkningen från EP:n, låten ”Love Is The Drug” som hon framförde på Polarpriset som en hyllning till Chris Blackwell, en av vinnarna av Polarpriset 2023. Efter det kom Annas version av ”I´m On Fire” som i original framförs av Bruce Springsteen samt Ultravox gamla dänga ”Dancing With Tears In My Eyes”. Hela albumet är gjord tillsammans med Andreas Dahlbäck och Johan Lindström. Hon fortsätter:
”Det händer alltid bra och oväntade saker när vi är i studion tillsammans alla tre och framför är det väldigt kul!”
Anna Ternheim har tidigare haft stora framgångar med just covers. Jag tänker självklart på Broder Daniels monsterhit ”Shoreline”, som i hennes version blev en finstämd och vemodig pianoballad, och i mitt tycke den egentligen enda andra version av låten att räkna med vid sidan av originalet.
Jag brukar normalt ha lite svårt för just covers. Ena stunden kan jag tycka att låten är för lik originalet och därmed inte fyller något syfte, medan jag i andra stunder kan tycka att den skiljer sig FÖR mycket från originalet och då saknar relevans just därför. Dock tycker jag att hon, i likhet med ”Shoreline”, lyckas med uppgiften här.
Inledande ”Dancing With Tears in My Eyes” var kanske den låt jag var mest rädd för inför att höra hur hon tog sig an den, men redan lagom till första refrängen inser jag att mina farhågor ej var befogade. Trots det nertonade lyckas hon hålla igång ett driv och låten får ett eget liv utan att för den skull skilja sig för mycket från ursprungliga versionen.
Även den mer gitarrbaserade Bruce Springsteen-låten ”I’m on Fire” får något ’Ternheimskt’ över sig. Gospelkörerna i refrängen till nämnda ”Love is the Drug” lyfter en annars rätt tråkig låt, och de avslutande två spåren fungerar båda i Annas versioner.
Man blir faktiskt nästan förvånad över hur bra en annars ganska klyschig låt som ”Heaven” av Bryan Adams låter i Annas version. I refrängen får hon här hjälp av John Engelbert från bandet Johnossi som förstärker sången och tillför ytterligare dimensioner.
Allt som allt ett ovanligt fint alster i en annars svårbemästrad genre.
[Universal, 22 september]
