Jag hade extremt låga förhoppningar. Ingen originalmedlem finns kvar och i ärlighetens namn så har det alltid varit den lilla delen egna kompositioner, och främst från 60-talet, som varit The Ventures för mig (undantaget är såklart de makalösa ’Hawaii five-O’ och ’Classical Gas’).
Anledningen att jag vågade närma mig New Space över huvud taget är nog för att Bob Spalding varit sessionmusiker med bandet sedan 1980 och Taylors son tagit över trumpallen. Så lite connection finns där ändå och då är det väl värt en chans.
Hur låter det då? Jo. Faktiskt rätt bra och ganska mycket The Ventures. Förutom den meningslösa covern på den ständigt plågande “Fly Me to the Moon” samt en låt signerad Lucas Griffin så innehåller skivan endast egna kompositioner, varav två (tror jag) är nyinspelningar av äldre alster.
Det är ett extremt modigt drag men också det enda rätta. Nyversionen av “Vibrations” från Super Psychedelics smälter väldigt bra in i sammanhanget. Och Spalding och c:o har med sina nykompositioner ändå lyckats närma sig min favoritsida av The Ventures – melodier som snabbt fastnar på huvudet, ibland lite skumt och mystiskt, stor variation (varannat modernt surfband har fortfarande en del att lära av The Ventures) och med en inspirerande glädje – inte för att musicerandet på New Space känns det minsta explosivt, utan för att det hörs att det finns en vilja att skriva låtar som känns meningsfulla och inte minst värdiga att få släppas under namnet The Ventures.
Är skivan svinbra? Långt ifrån. Är den dålig? Inte alls. Är det The Ventures? Vem bryr sig. Hoppar du över öppningsspåret och någon enstaka dansbandsosande trudelutt så har du cirka 35 minuters trevlig lyssning. Favoriter: “Moon Base Drive”, “The Alien”, “Second Sun” och “Eleventh Hour”.
[Hi-Tide Recordings,18 augusti]
