Göteborgsbaserade progg- och rockbandet Jättedam är en av de bokningar som spelar på Nordstan-festivalen den här veckan – på torsdag för att vara exakt. Dagen efter släpps deras nya och drömska singel ”Bättre inget”. HYMNs Daniel Andersson kontaktade bandet för ett kort snack.
Hur är statusen på bandet nu i slutet av sommaren 2023? Laddade inför hösten?
Emil Nilsson: – Just nu så har vi en paus efter turnén, lever en vanlig sommar.
Jonathan Källstedt: – Men i övrigt så är det väl bättre än någonsin.
Christoffer Norén: – Ja, det är stabilt.
Jonathan: – Vi har ett par datum kvar nu i sommar, Nordstan såklart, Live at Heart i Örebro, Melodybox i Stockholm och Festival Of the Midnight Sun i Linköping. Därefter har vi inget mer inbokat i höst.
Mattias Sundin: – Vi har pratat om att boka in en turné längs västkusten, Varberg, Falkenberg, Halmstad och så vidare. Framför allt är vi pepp på skivan som släpps den 1:e september.
Hur skulle ni beskriva ert sound?
Jonathan: – Om man utgår ifrån det senaste pressmeddelandet från vårt skivbolag så sammanfattas vi såhär: ”det svenska proggrock psych bandet Jättedam, inspirerad av psykadelisk pop, krautrock, punk, soul och new wave.”.
”Men är vi så psykedeliska längre?”
Christoffer: – Men är vi så psykedeliska längre?
Jonathan: – Jag tror att en som inte lyssnar på sån här musik vanligtvis skulle nog anse det.
Mattias: – På turnén kom det fram flera Kent-fans och sa att vi lät som Kent.
Jonathan: – Och att vi lät som Solen.
Emil: – Vi kan dividera hur länge som helst men vi kommer aldrig fram till något.
Ni spelar på Nordstan-festivalen denna vecka. Hur går tankarna?
Mattias: – Jag ska passa på att kopiera upp ett par nycklar när jag ändå är där!
Christoffer: – Och jag måste kolla på ett par nya skor.
”Många familjer och ballonger kan det bli”
Jonathan: – Jag tänker att det ofta är de som hamnar topp 5 i Idol som spelar i köpcentrum, inte vinnarna kanske men de som kommer därefter. Många familjer och ballonger kan det bli.
Mattias: – Ja, jag såg Danny Saudeco på Nyckeln i Nyköping efter att han kom trea i Idol.
Emil: – Körde han solo eller var det festival?
Mattias: – Jag tror att det var playback.
Emil: – Men alltså, vad var eventet för något?
Mattias: – Det var bara hans konsert.
Emil: – Ja, för det ovanliga här är ju att det är en festival i ett köpcentrum, det känns ganska unikt.
Jonathan: – Men det är en torsdag, är det så mycket folk då?
Christoffer: – Ja, men det är ju i samband med Way Out West som startar på torsdagen. De som kommer in med tåg för att gå på festivalen senare börjar med oss.
Jonathan: – Juste, hedrande också att vi blev utvalda av 150-160 ansökande.
Ingen av medlemmarna har spelat på ett köpcentrum tidigare, men samtliga har någon form av relation till Nordstan.
Vad har ni för relation till Nordstan?
Jonathan: – Jag har ingen förutom att jag brukar åka hem därifrån.
Emil: – Hem därifrån?
Jonathan: – Ja, alltså, jag går väl igenom Nordstan när jag ska komma till spåren.
Emil: – Jaha, när du ska hem till Flen? Men det är ju Centralstationen?
Jonathan: – Men de är ju typ sammankopplade!
Christoffer: – Kanske går det någon sladd där emellan…
Jonathan: – Okej men vi tog ju en öl där, efter att vi kommit hem från sista inspelningsdagen i Malmö, till den här skivan!
Christoffer: – Men det var ju också Centralstationen.
Emil ger ifrån sig ett skratt och konstaterar att Christoffer förmodligen inte vet skillnaden.
Mattias: – Jag är i Nordstan ganska ofta faktiskt, typ en gång i månaden.
Christoffer: – Med flit?
Mattias: – Ja, jag går till Claes Ohlsson, det är bra priser där. Men det ligger längst in i Nordstan från brunnsparken, det är hemskt mycket folk. Det är det enda stället i Göteborg där det är så mycket folk att man kan få Manhattan-känslan.
Jonathan: – Vad är Manhattan-känslan?
Christoffer: – Folktätt!
Emil: – Ja, så antingen är du den personen som kryssar runt eller den som fäster en tom blick i horisonten och bara går, det funkar ju om man är lång.
Mattias: – Inte möta några ögon!
Jonathan: – Jag kollar nog alla i ögonen.
Christoffer: – Jag med, och så ursäktar man sig fram.
Vilken är den konstigaste platsen som ni spelat på?
Mattias: – På KGB i Stockholm för Lars Ohly.
Emil: – Vi spelade klockan tre på natten på Opera i Kristiania.
Jonathan: – På en kristen festival inför 0 personer i publiken, det var verkligen BARA ljudteknikerna. Det regnade så mycket att alla kröp in i sina tält istället.
Christoffer: – Det kanske inte är så konstiga ställen egentligen, men ibland händer ju lite konstiga saker när man spelar. Vårt första gig i Stockholm någonsin var på Copperfields, då tog en gubbe av sig till bar överkropp och började svinga tröjan som en propeller över huvudet samtidigt som han skrek rakt ut.
Berätta kort om ert tredje och kommande album Onda blommor.
Christoffer: – Svinbra!
Mattias: – Groovy.
Emil säger med ironi att skivan är ett naturligt steg i rätt riktningen. Han fortsätter med att beskriva ljudbilden som tightare, lite mer paketerat, men samma gamla Jättedam.
Christoffer: – Mustigt!
Emil: – Mognare och lite kortare låtar.
Christoffer flikar in att skivan inte kommer att innehålla så mycket skumma grejer.
Emil: – Inga FÖR skumma grejer i alla fall.
Jonathan: – Hoppfull!
Emil: – Hopfull?
Alla skrattar.
Emil: – Vadå? Det är första gången jag känner riktigt hopp och inte bara blind tro… vad då, tycker ni att det är cringe?
Alla skrattar igen.
Blir det mycket ny musik i samband med festivalen?
Jonathan: – 50/50.
Mattias: – Ska vi inte bara spela nya låtar?
Emil: – Jag har en tanke om att vi ska spela ”Tjuv och polis” igen, vi behöver en låt som har lite av allt.
Jonathan: – Men inte på den här festivalen!
Christoffer: – Jaja, ta det lugnt!
Jonathan: – Jag tycker att vi ska spela ”Amsterdam” igen.
Mattias: – Tycker jag med.
Emil: – Vi kanske hinner spela 2 nya och 2 gamla.
Jonathan: – Vi kommer i alla fall spela en ny låt som heter ”Bättre inget” för den släpps som singel dagen därpå… alltså fredag den 11 augusti!
Tror ni att era äldre fans kommer att hitta in till centrum?
Mattias: – Nä, det tror jag inte, jag tror inte att våra fans tar sig till centrum för att lyssna på oss.
Jonathan: – Tror inte jag heller, de flesta förkrökar nog någonstans innan Way Out West.
Christoffer: – Men om det hade funnits barer i Nordstan så hade det varit ett ypperligt tillfälle att förkröka där, det är lite budskapet här till Nordstan. Skaffa barer!
Jonathan: – De känner ju inte så för att, precis som jag, anser de att Nordstan och Centralstation är samma sak.
Christoffer: – Det gör de inte!
Mattias: – Jag vill dock säga att jag gärna hade sett några bekanta ansikten i publiken nästa torsdag!
Om ni fick avgöra – vad gör en bra spelning?
”Publiken är allt”
Christoffer: – Publiken är allt.
Emil: – Men om scenljudet är dåligt är det nästan omöjligt att känna att man levererar tillbaka.
Christoffer: – Om scenljudet är motorn så är publiken bensinen, och man behöver bensinen för att gasa.
Jonathan: – Men det behöver inte vara så många, bara om det kommer några få som är taggade kan det vara tillräckligt för att man ska uppskatta stunden.
Jättedam är:
Jonathan Källstedt – leadsång & gitarr
Emil Nilsson – gitarr & körsång
Christoffer Norén – bas
Johanna Björnler – klaviatur & körsång
Joel Jansson – percussion
Mattias Sundin – trummor
