En gammal orkester har fått en ny dirigent som böjer, bänder och hittar synergi i den stillsamma naturens sång. Om man skulle leta väldigt noga så skulle man någonstans i de mörka värmländska skogarna hitta Featheryank med mickar, synth, bas och en trummaskin. Tillsammans med sin skogskör skapar han högteknologiska musikstycken ur luften. Ljuva och högteknologiska. Sån där musik som endast känns självklar när man väl lyssnar på den.
Detta är nog min flummigaste recension hittills, men därtill hör musiken. Jag lovar att inga svampar har konsumerats, men vi lyssnar på vad de har att säga. Det är inte alltid lätt för artister att hitta sitt unika uttryck, men Featheryank har definitivt gjort det. På debutalbumet Vinter till vår bjuder artisten in oss till sin skogsdunge där vindspelens melodi, prasslande löv och bäckarnas brus tar ton.
“Hägring söder om sjön” inleds som en dimma som håller på att skingras över en mörk myr för att släppa in naturens liv. Lysande bär, flygfän och värmande sol. Featheryank sätter upp sina instrument, fångar, manipulerar och rör sig sedan vidare för att lämna myren ostört bakom sig. Musiken är ett andetag av frisk luft i den tätskog av generisk popmusik som toppar våra listor. Fingrandet på synthens ljuva toner tillsammans med naturens levande stillhet resulterar i ett kaosliknande lugn. Precis så som skogen är, som bjuder på ljud från varenda bäck, träd och lund. Featheryank väcker tankar om Jean Michel Jarre, Mike Oldfield och ibland Adolphson och Falk som hämtade inspiration från både synth och natur.
“The Dust Has Come” är låten som i mina ögon och öron står ut på plattan, och där artistens vision tydligt utformar sig. Bland grenarna hörs toner som väcker varandra och skapar ett stort vindspel. Med mörka synth-toner styr Featheryank sin nyskapade orkester. Det finns en synergi mellan toner, brus, bas, trummor och melodi. Featheryank spar inte på krutet utan ger oss långa, avancerade kompositioner, som vi kan tacka för, och ta emot.
Electronica-genren rör sig ut från sin dvala. Hela skogen har börjat gunga efter tonerna i låten “Det blommar!”. Featheryank har planterat något vackert under våren och nu blommar det verkligen. När melodierna från synthen tystnat så fortsätter man lyssna efter naturens toner.
Albumet är ett bevis på att artisten först har lyssnat och hittat inspiration för att sedan ackompanjera sin orkester. Det lämnas utrymme för både vindens sus, synthens melodier och kråkans kraxande sång på ett lyhört sätt. Tillsammans med träden gungar jag vidare till de funkiga beatsen.
När vinter blir till vår är vi snabba på att släppa mörkret som vilat över oss. I takt med naturens transformation till grönt och porlande bäckar hittar vi ut. Featheryank är för mig en upptäckt som får mig att känna att vår natur inte är allt för långt bort. Vinter till vår, ett album som trots sin unika prägel är lättsmält och direkt får en att slappna av, dansa lite och andas.
[Sputnik Records, 4 augusti]
