Sinéad O’Connor var som en storasyster, som alltid var konsekvent, som stod emot när alldeles för många vuxna var tysta eller del av övergreppen. En syster som skrev låtar som välter berg.
O’Connors andra album I do not Want What I Haven’t Got har inte bara en underbar titel. Den innehåller en bunt odödliga låtar som ”Three Babies”, ”Last Day of Our Acquaintance”, ”Nothing Compares 2 U”, ”Black Boys on Mopeds” och episka ”The Emperor’s New Clothes” med raderna:
“Whatever it may bring
I will live by my own policies
I will sleep with a clear conscience
I will sleep in peace
Maybe it sounds mean
But I really don’t think so
You asked for the truth and I told you”
Här i Santiago de Chile har Sinéad O’Connor känts närmare än på många år. Hennes låtar spelas ständigt på radion och minnena från hennes besök i landet är fortfarande levande.
1990 besökte O’Connor för första gången Chile, som då precis hade tagit tillbaka sin demokrati. Hon deltog i en konsert, arrangerad av Amnesty International, med artister som Tracy Chapman och Sting på Estadio Nacional inför 150 000 personer. Hon var tydligt rörd av situationen och kommer ihåg konserten som stark, då hon själv kom från ett konfliktfyllt Irland till ett annat land som genomgått en oerhört svår tid och nu tog ett nytt steg.
För sju år sedan var O’Connor tillbaka i Chile för andra gången. Det var ett kärt möte på Plaza de la Paz under Womad-festivalen. Min vän, musikskribenten Rodrigo Cabrillana, beskriver hur konserten tog sig in under skinnet på publiken, hur det uppstod ett genuint möte som väldigt sällan upplevs. Hur ”Emperor’s New Clothes” var en höjdpunkt och avslutningen med ”Nothing Compares 2 U” tillägnades chilenska artisten Violeta Parra.
Igår, under måndagen, dagen innan O’Connors bortgång, avled en nära vän till Violeta Parra, den chilenska artisten Cecilia Pantoja. Hon har sedan 60-talets Nueva Ola varit en udda och egensinnig artist som ändå lyckades nå ut till massor av människor, och som fortfarande inspirerar yngre artister som Mon Laferte. Hon skulle ha fyllt 80 i år. Santiagos gator har idag varit fyllda med människor som hyllat sin favoritartist med blommor och sånger.
Sinead O’Connor har lämnat oss alldeles för tidigt. Trots allt, på något sätt, har det just idag känts som en fin dag att ta farväl av en syster.
Högst upp på stadsberget San Cristobal står en staty av jungfru Maria. Där syns den från stadens alla hörn. Och den kanske även ser oss därifrån. Symbolen är stark, för en kvinnas kraft och samtidigt för en förtryckande kultur. Kanske intrycket av Maria ändå gör att musik som O’Connors alltid är närvarande här.
