Esham – Purgatory

Esham är rapparen du sannolikt aldrig hört talas om, men ändå har han varit aktiv sedan 1988. Han är en av de första rapparna som kom från Detroit, och debuterade redan vid 16 års ålder med Boomin´ Words from Hell. Sedan dess har albumen fullständigt runnit ur honom. Till dagens datum har han gjort 15 soloalbum och mängder av singlar, EP:s och samarbetsskivor, gästat andra artister och levererat en uppsjö av musikvideor.

Albumet Purgatory kom bara några veckor efter albumet Obliteration på viken han samarbetade med Ouija Macc och Violent J (den sistnämnda från hiphopgruppen Insane Clown Posse). Det som gjort Esham känd, mest inom hiphopens underground, är rockinfluenserna i låtarna. Det är ibland tunga gitarrer i spåren, vilket märks tydligt på ”Circle of Wrath” och öppningsspåret ”Active Shooter”. Det för tankarna till band som Body Count och Rage Against the Machine.

Esham är också mest känd som en av grundarna av hiphopens subkulturella genre horror core (kallas också horror rap, death hiphop eller death rap), även om Esham själv kallar det ”acid rap”. Det är låtar som är baserade på skräckteman, våld och ockulta ämnen. Det mest kända artisterna inom horrorcore är dock Geto Boys och Kool Keith (från Ultramagnetic MC’s).

Han är 50 år gammal, men Esham (född 1973 som Esham Attica Smith) låter lika fräsch och aggressiv som han gjort under alla decennier han varit aktiv. Låtarna är fortfarande fyllda med hans kända teman om ond bråd död, sex, paranoia och polisvåld.

Det är hård rap, inget för den som vill ha trallvänliga rytmer med klämkäcka refränger. Det är tunga baser, hypnotiska trummor och som titeln antyder är det en musikalisk resa genom skärselden som Esham tar oss genom. Låtarna ”Cirlce of Proud”, ”Cirlce of Wrath”, ”Cirlce of Glottony” och ”Cirlce of Sloth” får oss att minnas seriemördarfilmen Se7en från 1990-talet. ”Purgatory” jämför gettolivet med att leva i skärselden. Eshams mörka röst får lyssnaren att känna obehag av de mörka texterna, man känner orden han levererar.

”Cirlce of Sloth” är den mest musikaliska låten på skivan med gitarrer som för låten framåt och temat kändes först mer hoppfullt: att ge upp droger, alkohol, sexmissbruk, men handlar också om hur lätt det är att prata om bättring men hur svårt det egentligen är.

Låtarna har samma tema, samma stil och samma mörka känsla genom hela skivan. Om man gillar det, och Eshams tidigare musik, blir man inte missnöjd med Purgatory. På två av spåren, ”Me” och ”El Sicarious” gästar Eshams Detroid-broderMastermind (Esham och Mastermind hade tidigare bandet NATAS ihop). Men förutom de två låtarna samt två gästspår av Jack Frost, är det en skiva som domineras av den överproduktive Esham.

Eshams diskografi är fylld av mörka teman. KKKill the Fetus, Closed Casket, samarbeten med Insane Clown Posse på Carnival of Carnage och Life After Death med NATAS. Som vanligt är samarbeten viktiga inom hiphop med gästande på varandras skivor. Då Esham i princip gjort ett nytt album (som soloartist eller i samarbete med någon) per år sedan sin debut (ibland flera album per år) verkar det inte vara radiohits han är ute efter. Han har en liten, stadig, fan-base inom sin subgenre och den älskar varje ny skiva som kommer ut med snabb rap, tunga beats, brutala teman och spännande omslag och titlar.

Bästa spåret är ”Woke Up Quick” i slutet av skivan. Kanske ett av de mest DJ-baserade spåren jag hört av Esham. Mycket mixande av andra spår och röstinslag blandat med scratch, gör att den känns som hans mest tidsöverskridande spår. Skivan avslutas med ”It’s a Vibe” som nästan låter som ett discospår. Det rycker bra i benen!

Med tanke på att Esham, i likhet med sina horror core-bröder i Insane Clown Posse och Kool Keith, verkar vara de mest produktiva inom hiphopen är det sannolikt vi får se minst ett album till innan året är slut, och det är samtidigt konstigt att horror core inte är mer välkänt än det är med tanke på ett växande intresse av true crime, seriemördardokumentärer på tv och den överproduktion av horror rap som finns.