Är det någon som lever och andas musik är det den småländska vissångerskan Murre Eriksson. Redan i mammas mage var hon en rutinerad festivalräv, som fyraåring tillverkade hon egen merch och i tidiga tonåren var hon en centralgestalt på den svenska visscenen. Själv har jag åtminstone följt henne sedan innan hon blev vuxen men den här kvällen på Far i Hatten i Malmö Folkets Park är det första gången jag ser henne med band.
Det är samma målande ögonblicksbilder som förut om allt från att påta i trädgården och hångla i stadsparken till att bränna ut sig och ligga på psyket. Men den här gången är de söta melodierna på klingande småländska klädda i riviga Rolling Stones-gitarrer à la Stefan Sundström, bitande call-and-response-körer och drivande golvpukor. Gitarristen Jesper Wihlborg (Eva Eastwood, Moneybrother, Doctor Blues), trummisen Alexander Gunnarsson och multiinstrumentalisten Nathan Bissette (Machrihanish) på piano, mandolin och gitarrer spelar till vardags med John Holm. Murre själv spelar akustisk gitarr och munspel och tillsammans med basisten Adam Butler (Ström, Dynamite, Buena Gente) och gitarristen och pianisten Calle Sjöqvist (John Bull Gang, Ström) är det en brokig visrockkvartett med flirtar till både powerpop, blues och country.
Det är över ett år sedan debutalbumet Tänk om… släpptes men till följd av vansinniga pandemiköer släpps vinylutgåvan först nu. Konserten på Far i Hatten blir något av en andra släppefest och de spelar samtliga låtar från skivan. Countrydoftande lunk i trädgården, avskalade berättelser från andra sidan friendzonen valtrex deutschland kängor till dryga snubbar. I den baktaktsstompiga ”Avdelning 23” kommer patienterna på mentalsjukhuset till tals. I origamiballaden ”Pappersbåten” berättas historien om en död pappa ur en liten aningslös flickas perspektiv. Ärliga berättelser fyllda av Facebook-event, Instagram-vänner och andra tidsmarkörer.
Även om Murre i svaga stunder är en trubadur som kan utlova Creedence Clearwater Revival-låtar är det ingenting hon vill. Men mellan sångerna från Tänk om… bjuder hon ändå på några väl valda tolkningar av andra artisters låtar. Men då rör det sig om hennes egna husgudar. Stefan Sundströms ”Sabina 1” blir en avskalad akustisk ballad, Ola Magnells ”Påtalåten” blir en reggeadoftande sprättarstomp och pojkvännen Joakim Löfgren(Rymmen) bjuder upp till duett i Västerbrokörens ”Augustine”. Innan Murre och bandet blir uppkallade för ett extranummer överraskar de med den egenöversatta Rory Gallagher-dängan ”Falla isär” (”I fall apart”) och det känns nästan som vi följt med henne ner till Rory Gallagher Festival i Rorys födelsestad Ballyshannon på Irland.
Istället är vi kvar i min hemstad. På en gammal dansbana i en folkpark med Murres mamma och John Holms son Alex Holm på bordet bredvid. En liten hippietös från de lummiga skogarna runt Torsåsby.
