Hildur Höglind heter blekingskan, numera baserad i Stockholm, som släpper sitt debutalbum Matters den 30 juni. Men Hildur är inte ny på musikscenen. Hon har hunnit släppa en rad singlar och EP:s under artistnamnet Hildur Ottillia, men är nu aktuell med debutalbumet under eget namn. Jag ringde upp henne under en promenad med hunden i ett blåsigt Torsås (Småland) och hade ett samtal om kommande albumet.
Du släpper albumet Matters den 30 juni, stämmer det? Kan du berätta lite om den?
– Ja, det är en blandning av lite låtar som har funnits i flera år och som jag har spelat live länge, men inte spelat in tidigare. Samt ett par låtar som är nya, från i år. Ett hopplock av sådant som jag kände att jag ville få släppt nu.
Är det första fullängdaren du släpper då?
– Ja, precis. Jag har tidigare fokuserat mer på projekt, där jag släppt EP:s både under mitt namn Hildur Höglind som är mer singer/songwriter-låtar och andra EP:s som är mer poppiga låtar under namnet Hildur Ottillia. Och en del singlar med. Så det har varit mycket släpp. Och med en hel del olika stilar.
Det återfinns väl lite även på Matters? De första låtar jag fick höra i våras kändes ganska lågmälda och jazziga, men när jag nu fått höra hela skivan hittar jag lite country och andra låtar mer åt det hållet…
– Ja det är lite spridda skurar!
“Jag har bara råkat hamna i den genren mycket för att jag vill vara självständig och kunna spela själv”
Men är det den typen av musik du lyssnar på själv och inspireras av?
– Nej, inte alls! Inte över huvud taget. Jag har bara råkat hamna i den genren mycket för att jag vill vara självständig och kunna spela själv. Jag har hållit på med den musiken sedan högstadiet egentligen. Men jag har verkligen hållit på med en massa olika grejer, och släppet nu är väl det äldsta projektet egentligen.
Du låter ganska produktiv?
– Ja, periodvis har det varit väldigt produktivt. I synnerhet under corona, då var det väl ett släpp i månaden ungefär. Det jag släpper nu spelades delvis in under pandemin, men sedan ska det sättas ihop rätt och produceras, så det blir först nu det kommer. Men detta blir mer som en wrap-up av Hildur Höglind-projektet. Just nu känns detta som det sista släppet under namnet Höglind. Sedan tror jag att jag vill satsa mer på andra typ av projekt.
Du medverkar i SVT:s Songland, är det mer dit du vill? Skriva låtar åt andra?
– Det är väl lite där jag har hamnat senaste åren, mycket popmusik på svenska. Men nu håller jag på att utforma ett helt nytt projekt som inte kommer låta som det gamla. Jag är inte säker på vad jag vill att det ska heta, men jag har en grov bild av hur det ska låta ungefär.
Kan du avslöja något om hur det nya projektet kommer låta? Kommer det bli en helt ny genre?
– Det är svårt att säga. Jag upplever det som en ny genre i alla fall, men det är fortfarande jag som sjunger och skriver låtarna, så för gemene man kanske det inte blir lika stor skillnad. Men jag uppfattar det nya som annorlunda iallafall. Och helt klart, det nya kommer bli lite mörkare, lite råare. Jag kommer gå från akustisk gitarr till elgitarr. Det kommer inte vara det här folk- singer/songwriter-typen utan mer alterego. Kanske låter lite väl pretentiöst?
“Jag kommer gå från akustisk gitarr till elgitarr”
Nej, men jag fattar. Du vill verkligen släppa det gamla och skapa något nytt?
– Ja, precis. Och därför vill jag verkligen få ut det här albumet just som min wrap-up av det jag skapat tidigare.
Jag läste att du ska turnera både i England och USA! Stämmer det?
– Ja USA blir det definitivt! Men England har jag nog bestämt mig för få bli till mitt kommande, nya projekt. Så därför tänkte jag köra en längre USA-turné nu.
Men du har alltså en publik i USA?
– Haha, det är väl kanske att ta i! Men man gör sig en publik. Och det märks när man kommer utomlands att livemusikscenen är bättre. I synnerhet England har en ganska bra livemusikscen, men även USA. Det känns som att det finns en automatisk publik på många ställen. Och det är alltid lättare att komma som svensk och spela i USA, än som svensk i Sverige. Det låter kanske lite konstigt?
Även om det är lättare utomlands så kommer du väl köra några spelningar Sverige med?
– Jadå! Jag kommer spela på finalen i P4 Nästa kommande vecka, även en spelning i Oskarshamn och Ronneby. Samt en spelning på Kajas musiksalong i Stockholm den 29 juni. Men USA blir det man behöver planera mest kring då.
Sköter du alla bokningar själv?
– Ja, men jag har på senare år fått jättemycket hjälp av en duo som heter 7000apart, som är en popduo där killen Jon är från Wisconsin och den andra delen, Amelie, är från Stockholm. De har bott och spelat mycket i Wisconsin och omkringliggande stater. Nu har de flyttat tillbaka till Sverige och vi har blivit goda vänner, så de hjälper mig mycket och uppmuntrar mig att spela där då det finns en bra publik och goda möjligheter för en utländska artist att få spelningar.
Avslutningsvis, kan du berätta lite om dig själv? Du låter stockholmsk, men är från Blekinge?
– Haha jag vet! Jag är från Blekinge, men har alltid haft lite stockholmska i mig, mina föräldrar är inte från Blekinge så jag har aldrig fått med dialekten därifrån. Sedan har jag nu färgats efter att ha flyttat till Stockholm permanent.
“Jag har tävlat mycket, varit med i P4 Nästa och vunnit samt erhållit en rad stipendier”
– Jag har spelat musik i en rad olika konstellationer, men främst ensam. Alltid independent, med spelningar och släpp som jag råddat med själv. Jag har tävlat mycket, varit med i P4 Nästa och vunnit samt erhållit en rad stipendier. Jag har haft lite flyt med just stipendier, men samtidigt är jag ganska på med att söka dem. Och söker man många så ökar ju chansen att få dem.
– Men jag kommer från en musikalisk familj där både mamma och pappa är musiker. Pappa har exempelvis producerat hela albumet, och spelar största delen av instrumenten. Det är även honom jag spelar med när jag uppträder som duo, vilket kanske inte låter så coolt? Men det är väldigt smidigt att ha med sig sin pappa på turnéer. En billig arbetskraft som har koll på det mesta!
