Vårens PS: 2023

Wednesday. Foto: Brandon McClain

Det har blivit dags att summera våren och välkomna sommaren. HYMN snabbrecenserat ett gäng album som kommit ut under april och maj.

Wednesday – Rat Saw God

ROCK Wednesdays femte album Rat Saw God kombinerar de finaste av amerikanska musiktraditioner, americana och grunge. Det är spretigt, skevt, högljutt, lågmält, poppigt och skrikigt på en och samma gång. Den röda tråden då? Riktigt bra låtar, även om ingen av de övriga spåren når upp till den perfektion som singeln ”Chosen To Deserve” levererar. Den är å andra sidan en av årets allra bästa. 8/10

Djävulen Möblerar OmTrubbelmagnet

PUNK Malte Ejvall (Akut Slut, Malte X) och de tre magnusarna i stockholmsbaserade Djävulen Möblerar Om firar tioårsjubileum med sitt tredje album Trubbelmagnet. Festen är total med massiva gitarrväggar, riviga rock’n’roll-licks och klistriga allsångsrefränger i ett kompakt garagepunkstök. Det är kedjor i gruset, skallar av bly och lägenheter som luktar lik men med Maltes partybandsmanierade sångröst är steget inte långt till något som kunnat vara med i Fame Factory. I ”Tom blick, öppen mun” och ”Bränner alla broar” börjar det dock brinna till litegrann för att totalt explodera i den ångerfyllda rökaren ”Misstag” om en fest som fullkomligt spårat ur. 5/10

Yaeji – With A Hammer

POP New York-baserade Yaejis debutalbum är som ett skruvat kollage av glimtar ur musikhistorien; artpop, house, techno, jazz, triphop, rap, konstmusik och dancehall (you name it) blandas i ett sammelsurium som vid en första lyssning kan te sig lite utmanande för lyssnaren. Ger man dock albumet en chans växer det till en helhet som är både intressant och imponerande. 6/10

Agent Side Grinder – Jack Vegas

ELEKTRONISKT/POSTPUNK På Jack Vegas utforskar Agent Side Grinder såväl amerikansk kultur och beatnik som proto-punk och avantgardemusik. Det sjätte studioalbumet resulterar i en dynamik som flyter elegant mellan malande och explosiva tongångar, och att trion därtill gästas av ex-medlemmen Henrik Sunbring som producent är både hörbart och ett lyckat drag. Med trummaskiner, dissonanta samplingar och genialiska melodier lyckas man på ett stilfullt sätt förstärka ursprunget i ASG och visar samtidigt att man inte räds att trampa upp nya stigar. 8/10

Strikt Duvan

PUNK Med medlemmar från Psykbryt, Avgå!, The Reckless State, Dividing The Scene och Projekt 9 är Årstakvartetten Strikt en rasande maskin lika vresig som produktiv. Med en utgivningstakt på ett släpp i halvåret är tredje EP:n Duvan en käftsmäll så du knappt står pall. Huliganpunk på gatunivå med smutsiga stockholmsskildringar, brinnande klasshat och flirtar med såväl Gamla Pengar som Stockholms Negrer och Sixten Redlös. Starkast är det Gatans Lag-doftande titelspåret där komikern Sandra Ilar vrålar lika brutalt som hennes råa humor. Schack matt, jävla duva! 6/10

Dödsbabs Lita aldrig på män i slips

PUNK Efter 25 år i branschen och en drös singlar är det dags för de gubbgriniga stockholmarna i DödsBabs att albumdebutera. Fem slipsvägrare till vänster om Sven Wollter med ett förflutet i Hela Huset Skakar, Solar Lodge, Farsta, Roger Karlsson och Bröderna Marx. Kompakta vardagsbetraktelser inpyrda i gott ölsinne, massiva gitarrväggar och en förortsromantik som vittnar om att de startade som ett Motvind-coverband. Dennis & Dom Blå Apelsinerna, Käftsmäll och Stefan Sundström tittar också in. Frågan är om det kanske inte krävs någon från Smålands Chicago för att riktigt kunna förstå kölden i Vårby Gård, pundarna på Sergels Torg och bakfyllorna i Roteb. 7/10

VNV Nation – Electric Sun

SYNTH Intet nytt under den elektriska solen. Ronan Harris bjuder på sedvanligt svulstig futurepop i typisk VNV Nation-stil, färgad till lika delar av synthpop och EBM som av den tidiga, underjordiska trancescenen och av gotisk weltschmerz. I synnerhet första halvan av Electric Sun rymmer några riktigt starka framtidspopdängor, däribland titelspåret och ”Prophet”. Likväl går det inte att skaka av sig känslan av att ha hört det förut. 6/10

Rödtjut Orsak och verkan

HÅRDPROGG Till kamp mot dårskapen med sparlåga som vapen är göteborgska Rödtjuts debutalbum fulladdat med pansartunga stonerriff och proggig sjuttiotalsnostalgi i rakt nedstigande led från November, Abramis Brama och SvartePan. En massiv hårdproggkvartett med medlemmar från Mustasch, Easy October och Sleeping Beauty tillsammans med en rad gäster från Nynningen, Kvasar och Räfven. Ebbot Lundberg slår sig ner vid en tramporgel och plötsligt dyker både dragspel och saxofoner upp i en fri fantasi. Kanske ett kul grepp men tyvärr tappar skivan lite fokus av att hela B-sidan består av nyinspelningar av debut-EPn Hårdprogg (2021) i sin helhet. 7/10

Slobobans Undergång Klapton

PUNK Det legendariska punkbandet Slobobans Undergång från Partille är tillbaka under parollen ”Tre ackord är nog för oss”. Under tidigt åttiotal levererade de omedelbara dängor som ”Stål och styrka” och ”I varje tid”, den här gången har de grävt upp ett gäng ännu äldre klenoder. Två fyrtiofemåriga stänkare från tiden då Errol’s införde åldersgräns försedda med vrålande hockeykörer och ett lekfullt stök. Kanske saknar låtarna mycket av det melodisinne bandets senare alster kännetecknas av men är likväl ett stycke punkhistoria väl värd ett bättre öde än att glömmas bort på historiens avskrädeshög. 6/10

Dropkick Murphys – Okemah Rising

PUNK Dropkick Murphys har följt upp sin Woody Guthrie-platta från januari med Okemah Rising. Ytterligare ett fantastiskt album där nu det gamla irländska inflytandet är mycket mer framträdande än på tidigare alster av det punkiga Bostonbandet. Tankarna förs till The Pogues och Flogging Molly men Dropkick Murphys är ett strå vassare. 8/10

Tomma Intet Ultradreams

DRÖMROCK Med malande molldränkta gitarrväggar, olycksbådande gudsreferenser och svävande ljudlandskap är det bohuslänska musikkollektivet Tomma Intets tredje album en hypnotisk feberdröm. En enda organism som trots att flera medlemmar delar på sången på flera olika språk ändå följer samma kollektiva medvetande där kemi och synder sköljs ner med krossat glas och kaustiksoda. Klaustrofobi och kosmisk ändlöshet i ett och samma andetag. Horisonten finns där bakom väggen, havet rinner ur en kran. Allt i en sövande psykos med utsvävningar till Kent, Samling och Nova Blast-doftande Velvet Underground-översättningar. 7/10

Metallica – 72 Seasons

HÅRDROCK Metallica har de senaste decennierna utvecklats till ett moget band. Vuxet och städat men som ändå kör skitig trashmetal. Deras senaste 72 Seasons följer samma stil som de senaste albumen – som hand i hand följer de åldrande metallkungarna. Det är en bra skiva, men lite väl polerad och genomtänkt. Den saknar spontanitet i de långa, ibland komplicerat uppstyltade arrangemangen. Det finns ingen ”jävlar annama”. 5/10

Lead Into Gold – The Eternal Present

INDUSTRISYNTH Allt sedan f.d. bandkollegan Al Jourgensen valde den tråkigare, mer generiska trash metal-vägen åt Ministry är det idag kanske avhopparen Paul Barker som bäst förvaltar arvet från nämnda bands klassiska 80- och -90-talsperiod. Tredje albumet med soloprojektet Lead Into Gold är ett cineastiskt storslaget, perkussivt drivet industriellt verk som stilmässigt placerar sig någonstans mitt emellan John Carpenter och Ministry-landmärket Twitch (1986). 7/10

IAMX – Fault Lines

SYNTH Chris Corner håller inte tillbaka på första ”riktiga” IAMX-albumet sedan 2018 års Alive In New Light. Utflykterna inom instrumentalmusik, likt vänskapen med Gary Numan och Skinny Puppys Cevin Key, tycks färgat det industriellt smutsiga soundet på Fault Lines. Likväl är David Bowie en starkare referens än de alternativa elektroniska storheter som hans projekt brukar jämföras med. ”Radical Self-Love” är det närmsta han kommit en egen ”Life on Mars”. 8/10

Kristian von SvenssonSångerna om kärlek

VISA Efter politiskhistoriska musikaler om Joe Hill, August Palm och Möllevången firar konceptalbumets okrönte konung Kristian von Svensson sin femtioårsdag med att blicka inåt. Den här gången är temat kärlek men istället för billiga rim om hjärta och smärta filosoferar han över mänskliga relationer, dödsdanser längs äktenskapets knivsegg och skilsmässans inneboende befrielse. En brokig mosaik av visor, Byrds-pop, träskblues, barockpop, åttiotalistiska TV-jinglar, musikaler och hårdrocksgitarrer inspelat hemma i Kristians vardagsrum. Spretigt och ojämnt men riktigt starkt i det nakna i de avskalade ”Att inte lova nåt”, ”Vi två” och det gåshudsframkallande relationsdramat ”Den som styr”. 7/10

Zanias – Chrysalis

SYNTH Med Chrysalis befäster Alison Lewis sin position som en av den alternativa elektroniska scenens starkaste röster (och viktigaste personligheter) samtidigt som hon för sitt projekt Zanias i en helt ny riktning. Det här är slagkraftig electropop som låter 2023, trots ekon från såväl egna bakgrunden inom etheral wave som från forna hemstaden Berlins underjordiska technoscen. Starkt rekommenderad! 8/10

Mathilda Brink. Foto: Molly Browne

Mathilda BrinkGlimmingen

INDIEPOP På sitt andra album Glimmingen särpräglar göteborgska Mathilda Brink sin lika vemodigt stillsamma som smutsigt grungiga indiepsykedelia. Svävande poesi, avlägsna drömmar och flyktiga melodier någonstans i gränslandet mellan Slowgold, Moonica Mac, Magnolia Drake och Fläsket Brinner. Dämpade pianon, drömska gitarrer och dova pukor möter spöklika synthar, stora orgelmattor, lekfulla slidar och olydiga saxofoner i en sövande meditation bara för att i nästa stund försvinna in i en kaotisk virvelstorm. Ljuset öppnar sig, tiden står still och andetagen ligger kvar i luften. 7/10

SmåjävlafötterIngen här går säker

PUNK Som en käftsmäll rakt mot samhället trycker det ettriga göteborgspunkbandet Småjävlafötter ihop femton frenetiska stänkare till en samlings-CD på tjugotvå minuter. Ett rosenrasande Kardborrebandet på tjack med inslag av Leftöver Crack, EPA och Odengatan 1B. I fronten ränner Malin Regnell runt med knivar och ballonger och vrålar ut sitt hat mot spårvagnskontrollanter, växtgäris och skalliga män med plexisköld, rakad flint och hitlersalut. En molotov på den finaste champagne lika explosiv som en brödrost i ett badkar. 8/10

VisaRiaIngen kan göra allt

VISA Likt en söndertrasad huldra sitter Maria Storck (Trauma Machine, Grim) vid sin harpa med känslorna utanpå. Redan på debutalbumet med soloprojektet VisaRiavisar hon upp hela känslospannet och värjer varken för ångesten, förtvivlan eller den fula gråten. På utpräglad nordostskånska sjunger hon så det gör ont om sjukdomar, missbruk och vänner som dött alldeles för tidigt för att i nästa stund spricka upp i humor, lust och åtrå och sedan åter brista ut i gråt igen. Ingen kan göra allt men VisaRia bemästrar åtminstone konststycket att bara våga vara människa. 8/10

Lastkaj 14Står stött

HARDCORE Det finns inget som retar vissa delar av hardcorescenen mer än att hävda att trallpunk är melodisk hardcore. Därför är det så befriande hur Lastkaj 14 helt utan förvarning överraskar med en ren och skär hardcoreplatta. Åtta brutala stänkare i stil med Sista Sekunden, Hårda Tider och Slöa Knivar. Somliga refränger vittnar ändå om att det fortfarande är samma gäng och i avslutande ”Nyskapande” tittar plötsligt den gamla dängan ”Se på oss nu” in. I en tid när åsikter är mindre värda än märket på ens skor står Lastkaj 14 rakryggade för att slå fast en gång för alla att hardcore, punk och käng de facto är samma gäng. 8/10

Ceremoni. Foto: Charlotte Stockhaus

CeremoniHjärtat överallt

INDIEPOP Lundensiska Ceremoni sparkar igång sitt tredje album med den euforiska pandemibetraktelsen ”Vision 2020”. En flyktig dos av efedrin innan Hjärtat överallt försvinner in i en feberdrömsk dimma av mörka moln, svävande synthar, krossade speglar, urban elektronik och hypertermi. Som att gå över Klostergården med armen runt en vän, leta kärlek i lönekuvert och i brist på självinsikter, karriär och terapi självmedicinera på Tinder, taxibilar, kokain, socker och antidepressiva. Växelsång à la Docenterna, vemodspoesi à la Kent och så mycket Markus Krunegård-referenser att ”Taxibilar” blir en ny ”Korallreven och Vintergatan”. 7/10

Röd RevolverSvartmyra

PUNK I sommar går den sista upplagan av punkfestivalen Hygget av stapeln i småländska Svartmyra. På förra årets festival gjorde originaluppsättningen av Röd Revolver från Eksjö sin avskedsspelning som nu finns att avnjuta på en limiterad kassett. Åtta intensiva Division VI-punkstänkare fyllda av ursinne och uppror mot kapitalet, vellingekostymer och gubbar som inte kan hålla fingrarna i styr. Trots den råa inspelningskvalitén är livekänslan intakt och sångerskan Jojo Wadensten (Belta 53, Prinsessan Pissluder, Hoppstylta) har aldrig varit lika pissförbannad. Starkast är The Crickets-flirten ”Packet i piketen” och den Hoppstylta-doftande ”Håll käft”. 7/10

Billy Woods – Maps

HIPHOP Billy Woods är en av de hetaste rapparna just nu och tillsammans med producenten Kenny Segal har han skapat ett album som känns både genuint och uppkäftigt. Ljudbilden är avskalad, där moderna och old school-partier möts halvvägs, vilket skapar både bredd och djup. Bland gästartisterna hittas Danny Brown och Quelle Chris. 9/10

Water From Your Eyes – Everyone’s Crushed

INDIEROCK Brooklyn-bandet Water From Your Eyes bjuder på både oväsen och medryckande melodier när de återvänder med nya albumet Everyone’s Chrushed. Rachel Brown och Nate Amos gör musik där allt känns möjligt, som präglas av både frijazz, pop och skev indierock. Det är inte lättlyssnat, men riktigt underhållande. 8/10

bar italia – Tracey Denim

INDIEROCK Brittiska indiebandet bar italia gör enkel och traditionell indie, men deras framtoning och svala attityd lyfter musiken, vilket gör att låtarna känns både fräscha och moderna. Singlarna ”Nurse!”, ”changer” och ”punkt” är riktigt bra. 8/10

Those Pretty Wrongs – Holiday Camp

INDIEPOP Jody Stephenson är inte en av Big Stars mest kända medlemmar, men vid en snabb genomlyssning av Those Pretty Wrongs nya album Holiday Camp går det inte att förneka Jodys bakgrund. Öppningsspåret ”New September Song” och suveräna ”Paper Cup” präglas av samma lätthet och oemotståndliga melodier. Vid Jodys sida hittas begåvade Luther Russell. 7/10