Ett av de just nu mest intressanta namnen inom de mörkare scenerna stavas Torch. Den dansk-grönländska trion som bildades 2020, gör darkwave och melankolisk postpunk i en klädsam komposition av djupa basgångar, sylvassa synthar och mörk sång. Debutalbumet Leaving Me Behind har precis landat och med anledning av det kontaktade HYMN den lovande trion.
Ni har nyligen släppt ert debutalbum Leaving Me Behind. Vad kan ni berätta om inspirationen till albumet?
– Inspirationen för vårt debutalbum härstammar från en kombination av personliga erfarenheter och teman som rör sig inom genres som 80-talets postpunk, melankolisk coldwave och en touch av EBM. Många av låtarna skrevs under den långa kalla vintern i Skandinavien, vilket låter som en kliché, men det hade faktiskt inflytande på albumet.
Er första EP kom ut under 2020. Är Torch ett så kallat “pandemiband”, var det då ni bildades?
– Ja, Torch bildades under sommaren 2020 under den första “lockdown” av pandemin. Ivik och Benjamin hade känt varandra under flera år genom punkscenen i Aarhus och hade spelat ihop tidigare. Och Benjamin och Josefine träffades 2019 på det numera nedlagda spelstället Tape, där de båda jobbade som bokare inom de mörkare musikgenrerna.
– Och som en produkt av att vi var uttråkade av nedstängningen så bestämde vi oss för att träffas alla tre och jamma i en källare med Josefines pappas gamla Korg-trummaskin från 80-talet, tillsammans med billiga synthar och öl. Vi fortsatte sedan att träffas en gång i veckan för att skriva låtar och det ledde oss så småningom till vår debut-EP.
Har mörkare musik såsom postpunk och darkwave alltid varit viktig för er?
Benjamin: – Jag växte upp i Aarhus, en liten stad i Danmark och musik har alltid varit en stor del av mitt liv. Förmodligen är det min pappa som inspirerat mig att göra den här typen av musik, han har arrangerat industrial/EBM-konserter sedan 90-talet och modulära synthar har alltid varit en del av vardagsrummet. Så den mörkare stilen och den elektroniska musiken har alltid funnits där.
Josefine: – Jag har växt upp med band som Depeche Mode och The Cure genom mina föräldrar. När jag var 15 år så började jag dyka ner i andra mörkare 80-talsband på egen hand och började nog i samband med det att utforska mer obskyra coldwave/darkwave-band. Scenen är ganska liten i Danmark så jag blev exalterad när jag mötte Benjamin och Ivik för då kunde jag äntligen dela min musiksmak med andra.
Ivik: -Jag lyssnade främst på metal under min uppväxt på Grönland, då lyssnade jag inte på så mycket annat. Men när jag flyttade till Danmark som 16-åring så blev jag mer exponerad för olika typer av musik, och jag föll pladask för band som Bauhaus, Joy Division och Clan of Xymox. Och sedan dess har jag fortsatt att gräva djupare inom darkwave-scenen.
”A Familiar Lie” är ett av spåren från albumet som släpptes som singel tidigare i vår. Kan ni berätta något om den låten?
– Den berättar en historia om längtan efter kärlek och tillit som inte är besvarad, och de efterföljande tankar och den kamp en person kan behöva uthärda. Musiken speglar den berättelsen med kaotiska rytmer som representerar ett inre kaos, och de mörka dystra ljudbilderna skapar en atmosfär som en kan känna i en sådan situation.
Är ni alla tre delaktiga i låttexterna?
– I de flesta fall är det Ivik som skriver texterna, men det händer emellanåt att Benjamin skriver några texter också. Det beror helt på låten. Det personliga perspektivet och den egna upplevelsen är en viktig del och att ha två olika textförfattare hjälper oss att skapa nyansering i texterna. Som i den grönländska låten ”Malinnga”, där det var Ivik och hans vän Anguteeraq som skrev texten.
Ni gör ett antal turnéstopp i Sverige under sommaren, bland annat ska ni spela på Kalabalik på Tyrolen i augusti. Vad kan publiken förvänta sig av ert liveset?
– Vi är väldigt exalterade över att få spela på Kalabalik, det är en festival som har gjort många intressanta bokningar den senaste tiden och vi kan knappt bärga oss över att få bli en del av det.
– Våra livespelningar är menade att vara en fördjupad upplevelse av musiken. Vi hoppas på att kunna göra ett fängslande framförande som levererar det soundet och den estetiken som vi strävar efter. Publiken kan förvänta sig ett hårt träffande och kallt sound som ger ett bestående intryck.
En releasefest för skivan hålls den 3 juni på Oceanen i Göteborg
