Det finns ett fåtal artister som jag anser alltid gör bra musik: Neil Young, Tom Waits, George Harrison och just Paul Simon. Hans musik har funnits med mig sedan 1980-talet och det första jag hörde av honom var “You Can Call Me Al” från hans mästerverk Graceland som kom 1986. En skiva som inte bara musikaliskt var en skänk från ovan; den var en viktig hörnsten i mitt kommande intresse för Afrika. Skivan spelades främst in i Sydafrika (och detta var under apartheid) och med mestadels sydafrikanska musiker.
När jag själv reste till Sydafrika och Namibia ett år efter apartheids upphörande var Graceland självklart med på kassett. Och det var underbart att spela upp låtarna för mina nya afrikanska vänner som inte hört dem innan. En direkt succé!
Klart, Simon hade ju redan varit på topp (och på botten) sedan början av 1960-talet då han slog igenom med duon Simon & Garfunkel (jag trodde i min ungdoms dagar att det var Garfunkel som var med i videon “You Can Call Me Al”, men det var komikern Chevy Chase… som för övrigt kom att bli en av mina favoritskådespelare). Under 60-talet dominerade Simon & Garfunkel folkmusiken i USA, och efter de bröt upp fortsatte Simon spela in en rad av framgångsrika soloskivor.
Efter en dipp i början av 80-talet kom sedan Graceland som blev en omedelbar hit! Den följdes av några, inte lika bra, världsmusikskivor. Skivorna har kommit med jämn ström under åren fram till hans femtonde skiva med Seven Psalms. Det är ett spår på cirka 30 minuter som är indelat i sju separata sånger: helt akustiska. En ovanlig skiva, men fantastiskt vacker, och Simons gitarrspelande är lika mjukt och skickligt som alltid.
Rösten, som nu hunnit passera 80 år, låter lika fräsch som alltid. Det är en spirituell känsla över de meditativa spåren, och det kanske inte är så konstigt då skivans texter skrevs av Simon när han låg vaken om nätterna, samt med inspiration från Psaltaren.
Det är en mjuk och vacker skiva, men långt ifrån Simons bästa. Det är med eftertanke som skivan går igenom den som lyssnar. Men sätt av tid och lyssna igenom den i sin helhet för att få hela känslan.
[Owl Records, 19 maj]
