På det ångestgula konvolutet signerat Andy Dahlström (Sista Sekunden, Vånna Inget, Satanic Surfers, Terrible Feelings) syns en hop lyckliga människor med tandkrämsleenden och solariehy. Folk på höga positioner med skenheliga flin. Likt ett gulnat klassfotografi sitter Fruktansvärlds sångare Thomas Österberg inklippt i ett hörn med tuppkam, sönderslaget ansikte och avsky i blicken. Inklippt direkt ifrån verkligheten. Välkommen till Avskyvärld!
Det har gått ett och ett halvt år sedan gävlebaserade Fruktansvärld spelade skjortan av Lastkaj 14 på splitalbumet Pengarna eller livet (2021) och nu är det dags att åka ensam. Det regelrätta debutalbumet är en skoningslös käftsmäll av massiva molldränkta gitarrväggar, ångestdrypande lyrik och ett fruktansvärt tryck. Uppväxten i Hofors är märkbar och det som tidigare förde tankarna till nutida Asta Kask drar den här gången mer åt Cosa Nostra-hållet men genomgående är hur allt fullkomligt dränks i kvävande ångest.
Det är kraven ifrån samhället. Det är våldet på din bakgård. Det är den gråa vardagen. Det är tvivlet på förmågan. Det är otillräckligheten i att aldrig våga vara den du är. Det är chansen på miljonen. Det är dollarn över livet. Det är brustna drömmar, tomma burkar och svarta hål. Det är mobbningen från plugget som gett ärr som sitter kvar. Det är viskningar i rummet. Det är rastens ensamhet. Det är barnen som avslutar livet efter hat på internet. Det är pappan som tittar för djupt i glaset. Det är våldtäkter i hemmet och uppmuntrad aggression. Det är vapen i en ficka. Det är väntan på beskedet. Det är insikten att livet är till för några få. Det är krypet i din kropp.
Det är en snårig väg av tistlar, svek, lögner och dystopi. Och det är en väg man åker ensam. Det vill säga om man nu inte är ett så snortajt gäng som Fruktansvärld. Sångaren och gitarristen Thomas Österberg (Tide of Events, Leiah, Crooked Letter), gitarristen Martin Unoson (Luftslott, Porrkestern), basisten Otto Molin (Porrkestern, Radio Nord) och trummisen Torbjörn Dahlén (Prescriptiondeath, Änterbila). En okuvlig armé av mörker och raseri som mellan varven lättas upp av såväl akustiska gitarrer som Staffan Jonssons (Skenet, Merit Hemmingsson) fioler. Även Lastkaj 14 hälsar på den här gången också. Pierre ”Stryparn” Pettersson (Skumdum, Sardo Numspa, Björnkajan) och Ammy ”Bulten” Olofsson (EPA) tittar in i ”Avskyvärld” medan Markus ”Kapten Grå” Johansson Malmström (4Arm, Fatal Smile) förvandlar den otippat soliga popstänkaren ”Trädgårdsland” till en sorgsen elegi.
Även om ”Åker ensam”, ”All skuld är er”, ”Trädgårdsland” och Ursäkta röran!-dängan ”Frön”sätter sig i skallen på mig är det ingenting mot de två bonusspåren som avslutar CD-utgåvan. ”Söndra och härska” och ”Urnan” från höstens antirasistiska valsångssamling Sveriges jävla hjärta (2022). Det är skuld och skam att valresultatet blev vad det blev. Välkommen till Avskyvärld!
[Second Class Kids Records, 26 maj]