Det är fascinerande med konstnärer som rör sig mellan discipliner och dessutom är lika talangfulla i allt de tar sig an. Gotlandsbaserade Felicia Sjögren är ett gott exempel på en sådan gränsöverskridande artist. Men just nu är det ljudkonsten och orgeln som står i centrum. Nysläppta albumet HULDA är ett spännande verk och en dröm för oss som blir lugna i själen av minimalistisk drone. Läs vår intervju nedan.
Kan du kort berätta om din konstnärliga bakgrund och om hur
du hittade till ljudkonsten?
– Jag bestämde mig tidigt för att jag ville arbeta med flera medium och valde därför film för att text, bild och ljud där vävs samman i ett verk. Till en början låg mitt fokus på bildberättande. Men året jag fyllde 27 blev jag sjuk och en dov ton började ljuda inne i ett av mina öron. Till en början gav den mig panik, men nu är den en del av mig. Den låter lite som ett fartyg som signalerar i dimman. Kanske har den här tonen också väglett mig på nått vis, vi är i alla fall vänner nu.
– Jag gjorde mitt första ljudverk om grottan Stora förvar på Stora Karlsö. Jag tilltalas av att arbeta med ett osynligt material och av att få öva mitt lyssnande och låta det leda mig. Ett sätt att lösgöra sig från sin egen kontroll. Att lyssna handlar om närvaro.
Vad jag förstår är det ingen slump att det blev just orgel som du
använde i detta projekt. Kan du berätta mer om det och hur du närmat dig instrumentet?
– 2019 tittade jag på en lägenhet i ett gammalt mejeri i Bjärges i socknen Vänge på Gotland. Det visade sig att närmaste granne var ett eternitkapell fyllt med orgelharmonium. Jag bestämde mig direkt för att flytta in.
“Året jag fyllde 27 blev jag sjuk och en dov ton började ljuda inne i ett av mina öron”
– Kapellet kallas Cedergrens orgelmuseum för att han som byggt orglarna hette Alfred Cedergren. Cedergren byggde över 2000 orgelharmonium i sin orgelfabrik som låg bara några hundra meter från kapellet. Cedergren bestämde sig tidigt för att han ville bygga orglar, men pappan som var snickare motsatte sig. Sonen höll dock fast vid sin idé och byggde sin första orgel av tomlådor och kohorn som han samlade från intilliggande gårdar. Det var väldigt starkt att komma in i kapellet första gången, så mycket hantverk och lokal historia koncentrerat på liten yta.
– När jag flyttade till Bjärges fick jag tillgång till kapellet, vilket var väldigt generöst och fint. HULDA är skriven och inspelad i orgelmuseet på en av de större orglarna med två manualer, baspedaler och elbälg. Jag umgicks med det instrumentet intensivt under våren 2022 och skrev musiken på plats.
Så vem är Hulda och hur kom du på idén att berätta hennes historia?
– Inne i orgelmuseet finns en ram med två svartvita bilder av två kvinnor, båda vid namn Hulda. En text berättar att de båda var från Vänge och omkom ombord på Titanic. Hulda med efternamnet Veström var bara 14 år när hon lämnade sin mamma och två systrar för att resa till sin pappa i Los Angeles. Den andra Hulda var mostern som redan emigrerat till Amerika men som kom för att ta med sin systerdotter över Atlanten. 1912 gick de ombord på Titanic och omkom i katastrofen.
– Namnet Hulda har i sig en kraft. Det finns också en domedagsprofet i Gamla testamentet med det namnet. När jag skrev musiken ville jag rikta den in till platsen och då kändes det rätt att hedra en tonårstjej hundra år in i tiden. Orglarna är också byggda under Huldas livstid.
“Det finns också en domedagsprofet i Gamla testamentet med det namnet”
– Nu när vinylen är ute på bandcamp är det en speciell känsla att skicka den från Gotland till ställen som Texas, Brooklyn, Ohio. Hoppas också att jag får chans att skicka en till L.A.
Kan du säga något om dina konstnärliga förebilder till det här verket?
– Elektronmusikpionjären och tonsättaren Pauline Oliveros har varit en viktig förebild under processen. Hon arbetade fram en praktik som hon kallade deep listening, Jag har tagit stöd av hennes tankar och övningar när jag skrivit musiken. Oliveros spelade också dragspel, ett instrument som har likheter med orgelharmoniet. Jag har också tagit intryck av Arvo Pärts tankar om lyssnandet, och ens relation till tystnaden genom boken Om musiken vid tystnadens gräns av Torsten Kälvemark.
Vad har du för planer och projekt framöver?
– Jag håller på att utvidga mitt ljudmaterial om grottan Stora Förvar på Stora Karlsö. Nu har jag gått djupare in och kommer spela det nya materialet live första gången i sommar. Det blir en slags spiralformad tidsresa in i djup tid med modular-synth bland annat.
– Sen skriver jag också på musik för piporgel i ett projekt där jag har nunnorna och mystikerna Hildegard von Bingen och Mechthild von Magdeburg som mentorer. I september var jag på en resa i Tyskland i Hildegards von Bingens fotspår och bodde på ett kloster där. Ser fram emot att ha mer tid att arbeta vidare med Hildegard och Mechthild i höst.
