Bakom projektet Det enda bl.a. hittas John Bjerkert som har ett förflutet i band som David & The Citizens och Björns vänner. Tillsammans med ett gäng vänner skapar John musik som mixar jazz och pop, med ett resultat som är både underfundigt och lågmält, där den sammantagna känslan ger ett lättlyssnat och vibrerande intryck. Idag premiärspelar HYMN debutsingeln ”Det enda bl.a.” Läs även vår intervju.
LYSSNA NEDAN!
Berätta om projektet.
– Det enda bl.a. är ett renodlat soloprojekt som är helt beroende av andras medverkan.
– Det är ett väldigt privat projekt som skapades av att jag gick ner i källaren och stannade kvar där en stund. Det är formaliserade infall och en och samma låt i olika versioner.
– Att skriva musik eller för den delen att skapa generellt tänker jag handlar om att vara kvar i det flygande tankarna. Foga dem samman för att sedan backa. Fullständigt fokus på detaljer blir en fin ogenomtänkt helhet.
Hur växte Det enda bl.a. fram?
– Bandet växte fram genom ambitionen att förena måste med nöje. Jag behövde verkligen komma vidare med musiken och samtidigt hade jag svårt att hitta den sociala stimulansen som vi människor så väl behöver. Lösningen blev att jag tänkte ut de trevligaste jag visste som jag spelat med och haft det fint med i musiken. Conny är en av mina bästa basister, så spontant gummibandig med musiken så nära i handen. Isak var jag nyfiken på men hade tidigare bara varit korvgrillarkompis med. Men jag gillade det han sa om musik och musiken han visade mig. Andreas delade jag fina stunder med när han hoppat in i band jag spelat i. Där han alltid gjorde allt så ärligt och fint.
”Vi började träffas i källaren och bandet fanns”
– Vi började träffas i källaren och bandet fanns.
Vilka är dina främsta influenser?
– Musik har för mig alltid varit mer något som finns i närheten än de som finns långt bort. Visst har jag lyssnat och spelat massa grejer hit och dit men det som mest inspirerat mig och påverkat mig är de människor jag spelat med. Deras tankar om musik och deras glädje och allvar i sitt intresse. Sådana som Pontus Wickman, David Fridlund och Richard Schicke.
– Lite mer konkret är jag starkt influerad av ett minne av Allan Holdsworths musik. Inte så att jag speciellt gillar det utan mer av hur det kändes när jag första gången hörde hans musik.
– Sen gillar jag Panda da Panda väldigt mycket och lyssnade konstant på honom under perioden jag skrev låtarna.
Hur kommer det sig att det blev instrumentalmusik?
– Det finns text till alla låtar, det är bara att de inte passar musikaliskt till melodierna. Texterna är mer en kommentar till musiken och rubriken/titeln, än tänkta att sjungas. De kommer finnas med där musiken finns. Jag önskar att det hade gått att få ihop mer traditionellt men tyvärr så gick det inte.
Vad händer i vår/sommar?
– Vi kommer släppa musik och vänta på tecken på om någon kommer ta det till sig. För övrigt ska jag försöka ta MC-kort, hänga med familjen och åka till Gotland.
