Det klassiska konsertstället Loppen i Christiania fyller 50 år i år och det vill jag uppmärksamma. Jag har haft förmånen att se så många fina konserter där och bara att gå uppför trappan till konsertlokalen skapar ett behagligt lugn för mig. På något sätt känner jag mig hemma. Min målsättning med denna text är dock inte att hänga upp det så mycket kring mina upplevelser på Loppen utan att låta några av dem som skapar förutsättningarna för oss besökare berätta.
Vi börjar en gråmulen och lite disig februaridag när jag promenerar genom Christianshavn till Loppen. Jag ska vara där klockan tolv och träffa Jasper Japser Jensen och Frederik Buur Rosbach. Kaffet är upphällt och vi sätter oss på deras kontor.
50 år är lång tid och det är inte många musikklubbar som kan stoltsera med 50 år. Vad tror ni har varit avgörande för Loppen framgångar?
– Jag tror att mycket handlar om atmosfären på Christiania. Det är en särskild vibe, inleder Jasper. Viben förstärks över tiden, historien är så lång. Lokalen är speciell med scenen i mitten och det är en inramning av trä med lågt till taket. Det är ovanligt på andra spelställen.
– Medbestämmande är viktigt, säger Frederik. Möjligheten att påverka finns även för alla som arbetar frivilligt. Alla hjälps åt. Det är som en familj och det skapas starka band. Även banden får samma behandling. Vi behandlar alla lika oavsett om de är mer eller mindre kända.
– Känslan av en familj är stark, håller Jasper med om. Vi pratade om det i personalrummet nyligen. Vi har möten varje måndag och vi pratar om allt. Det finns ingen hierarki och mycket demokrati.
“Vi behandlar alla lika oavsett om de är mer eller mindre kända”
Jasper och Frederik berättar att Pernille och Frederik, två personer som arbetade frivilligt för cirka fyra år sedan, kom på besök nyligen och tiden stod stilla. Loppen känns verkligen som en familj, även för en utomstående som jag. Det finns ungefär 60 personer runt Loppen, men frivilliga kommer och går så det sker personalbyten hela tiden. Ändå lyckas de behålla den fina atmosfären över tiden.
Hur skulle ni beskriva atmosfären på Loppen för någon som aldrig varit här?
– Det är en mörk lokal och stämningen är avslappnad, inleder Jasper. Det är rått på ett bra sätt och inte café-känsla även om vi har fönster. Man kan se att det är gammalt och opretentiöst.
– Det är ett varmt rum man kommer in i och det kan bli riktigt varmt, säger Frederik med ett skratt och hintar om vissa konsertkvällar där temperaturen i rummet är högre än normalt.
Hur länge har ni varit på Loppen?
– Jag började som frivillig 2016, minns Frederik. Idag är jag anställd och arbetar som ansvarig för PR och marknadsföring.
– Jag började som frivillig 1994 och kort därefter började jag arbeta med bokningar av artister och det har jag gjort sedan dess, berättar Jasper.
Vad betyder Loppen för er?
– Svår fråga, säger Frederik spontant och tystnar.
Jasper säger spontant att det är en livsstil.
– Det är fantastiskt att få möta artister, agenter och publiken. Det är en stor del av mitt liv. Om man inte är 100% dedikerad är det nog svårt. Jag vaknar med Loppen och går och lägger mig med Loppen, säger han med ett leende.
– Det var först efter ett par år jag förstod att Loppen betyder så mycket för mig, säger Frederik. Jag känner igen mig i det Jasper säger. Det kräver mycket tid, men det är fucking fedt.
Det finns så mycket harmoni och glädje i vårt samtal och det är tydligt att Frederik och Jasper är mycket stolta över deras insatser på Loppen. Båda är överens om att det kulminerar när bandet står på scenen. Då är det värt allt arbete och det är en väldigt speciell känsla. Det är tydligt att deras kärlek till livemusik är stor och till Loppen enorm.
Jag gissar att ni har massor av minnen härifrån, men har ni något särskilt speciellt som ni vill berätta om?
– Det är alltid svårt att svara på, inleder Jasper, det finns så mycket. Men kvällar när musiken peakar som till exempel när Swans spelat här. Beck var en stor bokning när den blev av 1994. Timingen var så viktig där. Om det hade varit en månad senare hade det aldrig hänt. Då hade han precis slagit igenom. The National gjorde första spelningen i Danmark på Loppen i december 2005 och i juni 2013 spelade de här igen. De kunde ha spelat på mycket större ställen 2013 men ville spela här. Vi har ju bara en kapacitet på 400 personer. Förresten, när jag såg Pavement på Vega för några veckor sedan frågade Stephen Malkmus publiken om Loppen fortfarande fanns kvar (Pavement spelade på Loppen några gånger i början av 1990-talet, min anm.) och när publiken svarade “ja” blev han glad och sa att det är ett fantastiskt ställe han minns väl. Då blev jag stolt. Men det finns så mycket, det är en omöjlig fråga.
“När jag såg Pavement på Vega för några veckor sedan frågade Stephen Malkmus publiken om Loppen fortfarande fanns”
– Min första konsert på Loppen var med Cody Chesnutt, minns Frederik. Jag kunde hans album och sjöng med och det märkte han. Jag fick vinylen med hans autograf efter konserten. Vi inledde samarbete med Copenhagen Jazz Festival 2019 vilket var fantastiskt. Det var ett sinnessjukt år. Frigjort Festival, som vi har arrangerat på senare år, är jag också väldigt stolt över. Jag har så många fina minnen härifrån.
Ingen vet hur många konserter som har ägt rum på Loppen genom tiderna. Det finns många kompletta program från åren på 1990- och 2000-talen och därefter, men det saknas en del från 1970- och 1980-talen. Med all sannolikhet rör det sig om en bra bit över 10000 konserter! Nuförtiden arrangeras 350-400 konserter per år.
Avslutningsvis, var tror ni att Loppen är om 50 år?
– Om omvärlden inte förändras för mycket så att live finns kvar både hoppas och tror jag att Loppen finns kvar och har utvecklats, men inte förändrats, inleder Jasper. Det har inte varit några jättestora förändringar över den tid jag varit här. Mer och mer energi fastnar i rummet över tiden.
– Jag tror och hoppas att du har rätt, att Loppen inte förändras så mycket, säger Frederik med ett leende.
“Känner du till Asterix och gallernas by som alltid ser likadan ut?” Jag får frågan av Jasper och svarar snabbt “ja”. Jag minns bilden med den lilla byn.
– Så kan Loppen också vara, Christiania slow motion, säger Jasper med glädje i blicken, och Frederik och jag håller med honom.
Det blir slutorden och jag lämnar Loppen och Christiania med en varm känsla även denna gång. Jag funderar på det Jasper menade med gallernas lilla by i Asterix och kan se många likheter med Christiania.
Christiania intogs 1971 och i maj 1973 ville en man vid namn Benny arrangera en konsert. Den demokratiska processen i Christiania gav tillstånd till det och i samband med hans födelsedagsfest den 17 maj 1973 arrangerades en jazzkonsert. Därefter arrangerades flera konserter och över tiden blev det även annat än jazz. Christianshamn hade många strålande artister på 1970-talet som spelade rock och psykedelia och Loppen blev deras scen. I mitten av 1990-talet blev det mer och mer internationella bokningar och ännu flera genrer. Band som Smashing Pumpkins, Lemonheads, Kings of Leon och Blur gjorde spelningar på Loppen tidigt i karriären. Gitarrbaserad rock, tillsammans med lite reggae och punk, formade Loppen på 1990-talet till vad det är idag. På den tiden var Loppen nästan ensamma om att ha den typen av rockscener i Köpenhamn.
Jag är nyfiken på det där med historien och vill veta mer om hur allt började och jag börjar fundera på vad det är som gör att man söker sig som frivillig till Loppen nu för tiden. Därför åker jag till Köpenhamn igen i mitten av mars för att försöka hitta några svar. Jag får träffa Pernille Hagen Hess som var med på Loppen redan på 1970-talet, Helle Elena Andersen som varit med sedan 1990-talet och Amanda Berg som började som frivillig för ungefär ett år sedan.
Hur började allt en gång i tiden, Pernille?
– Jag bodde i ett kollektiv och hade en isländsk kompis som tyckte att jag skulle börja jobba på Loppen och det har jag gjort sedan dess. På den tiden var det mest musiker från Köpenhamn och det var en stor blandning av folk. Jag har för mig att det hette Jazzloppen från början för det var bara jazz då.
Har Loppen alltid legat i dessa lokaler?
– Ja, detta är “loppebyggnaden”, säger Pernille.
– Här var det loppmarknad och många av de andra verksamheterna i huset har namn med Loppen, till exempel restaurangen Spiseloppen på andra våningen, berättar Helle.
Varför sökte du dig till Loppen, Amanda?
– Jag skulle ha skolpraktik på Spiseloppen för 13 år sedan och det slutade med att jag fick jobb där och arbetade där i tio år. Förra året arbetade två “musiklopper” i restaurangen och de tyckte att jag skulle söka som frivillig och det gjorde jag.
“Här var det loppmarknad och många av de andra verksamheterna i huset har namn med Loppen”
Vilken relation har du till Loppen sedan tidigare, Amanda?–
– Det är mest genom konserter efter jobbet på Spiseloppen. Det blev lite som “after work”, berättar hon med ett leende. Jag var här även som barn med min far och nu bor jag i ett kollektiv på Christiania så det är nära hit.
Vi pratar om relationen till Loppen i allmänhet och alla tre är överens om att Loppen är som en stor familj. Pernille berättar med stolthet i rösten att hon har haft med sig sitt barnbarn hit och Amandas berättelse tidigare, att hon besökte Loppen med sin far som barn, värmde lite extra. Jag sitter tillsammans med tre personer som på olika sätt personifierar Loppen över 50 års tid. Att vi dessutom befinner oss på Loppen är särskilt fint.
Om ni tittar tillbaka, Helle och Pernille, vilka skillnader och likheter ser ni då?
– I början var det mer slappt. Det är mycket mer ansvar och strukturerat idag, inleder Pernille.
– Engagemanget har alltid varit stort, fortsätter Helle, men det är mycket mer professionellt idag. Vi hade nattdisco förr, men det slutade vi med 2005. Det var ofta stökigt och kunde vara svårt för personalen. Det har ju även skett förändringar på arbetsmarknaden. Flexibiliteten var större förr. Det är svårare att hitta frivilliga idag. Det finns även ett rum för artisterna där nere som inte fanns från början och toaletterna har blivit mycket bättre.
Vad har varit särskilt bra hittills, Amanda?
– Det är en god sammanhållning och det sociala i hela gruppen är bra. Frivilligarbetet inspirerar mig och nu går jag en utbildning till eventkoordinator. Jag ska arbeta på Roskilde Festival i sommar, berättar Amanda med ett leende och det är tydligt att hon har kommit in på en stig hon verkligen trivs på.
Helle flikar in att det alltid varit stor frihet att komma med idéer och både Pernille och Amanda nickar igenkännande.
– Man måste ta initiativ och tänka själv, fortsätter Helle. Loppen är en god skola, eller plattform, om man sedan vill gå vidare till andra jobb i branschen.
– Jag har lärt mig massor här, säger Pernille och det är lätt att tro henne.
Pernille pekar på de kraftiga träborden vi sitter vid och berättar att de varit med ända sedan starten på 1970-talet. Virket hämtades från Sverige och jag ser plötsligt borden som något mer än bord. De har stått här i flera decennier och varit med hela tiden.
Vad gör Loppen unikt, Helle?
– Det är kollektivet, svarar hon utan att tveka. Alla har inflytande och alla är med i besluten. Det är en “give and take”-miljö och vi är en familj, vi värnar om varandra. Loppen har sin egen själ. Musiken håller alltid hög kvalitet och det är en plats för alla.
– Det finns en särskild Loppen-feeling, säger Amanda, och nämner att konserterna blir så intima eftersom man kommer så nära musikerna på den låga scenen. Vi är så många olika typer av människor som får det att fungera. Det är en styrka.
– Ja, det har det alltid varit, säger Pernille med glädje i blicken.
Vi avslutar samtalet och jag reser mig upp ur soffan och frågar om jag får ta en bild. Det får jag och när jag ser dessa tre eldsjälar genom linsen utanför entrén till Loppen en stund senare blir jag rörd. Det är faktiskt bara vackert.
Michelle Therese Smidt har varit en stor personlighet på Loppen de senaste åren och det var självklart att jag vill prata med henne. Vi träffas en marsdag vid Enghave Plads i Köpenhamn och sätter oss på mysiga BEAT. Det är musik på olika sätt överallt. Till och med toaletten är full av vinylskivor på väggarna!
Hur länge har du varit på Loppen, Michelle?
– Det är sex eller sju år, inleder Michelle med lite tvekan. Jo, det var hösten 2016 jag började som frivillig och hösten 2018 fick jag jobbet som ansvarig för PR och marketing. Jag arbetar parallellt med Frederik.
Minns du varför du sökte dig till Loppen?
– Jag har alltid gillat Loppen och jag var där på konserter redan när jag var 14-15 år. Jag har haft så många fina konsertupplevelser där, säger hon med ett leende. Jag hade haft många olika projekt inom musikbranschen och kom till ett vägskäl: vad ska jag göra nu? Då såg jag på Facebook att Loppen sökte frivilliga och jag ville prova det. De ringde och när jag kom dit var hela kollektivet på plats när jag skulle presentera mig. Jag var så nervös, men jag är så glad att jag gjorde det. Jag har utvecklats väldigt mycket där, både personligt och arbetsmässigt.
“Jag har utvecklats väldigt mycket där, både personligt och arbetsmässigt”
Vad betyder Loppen för dig?
– Åååååh, det betyder så mycket. Det betydde mycket som tonåring att få se många av mina idoler där på den låga scenen. Sedan blev det min arbetsplats i mitt vuxenliv och jag har träffat många nya vänner genom Loppen.
Michelle älskar musik och gick till Loppen och såg sina idoler som tonåring. På den tiden bokade Jasper artisterna och nu sitter hon, tillsammans med Jasper och Frederik, och bokar de artisterna. Ibland sluts cirklar på vackra sätt och när Michelle själv reflekterar över detta under vårt samtal gör hon det med orden “det är fint”.
Varför har Loppen varit så framgångsrikt i 50 år?
– Det är kollektivet, den styrformen, svarar hon omgående. Det finns alltid några som kan driva det framåt. Den utvecklingen är viktig, kontinuiteten och engagemanget, och att det ligger på Christiania.
Var är Loppen om 50 år, tror du?
– En sak är säker. Det kommer att se ungefär likadant ut, säger hon med ett leende.
Avslutningsvis, varför musik, Michelle?
– Why life? Det är ju hela min livshistoria. Min pappa var med runt musikscenerna i Köpenhamn på 1960-talet (bland annat runt Hit House vid Frederiksberg) och hängde med artister som The Who och Jimi Hendrix och min mamma var inne på soul och motown. Jag var på min första konsert som jag har minnen från när jag var två år. Sedan fortsatte det med konserter och festivaler under min uppväxt. Ja, det har fortsatt hela livet. Min storebror introducerade mig till band som Led Zeppelin och The Doors i tolvårsåldern och när jag ville göra praktik i högstadiet ringde jag till skivbolaget BMG (numera Sony Music) och fick till slut praktikplats där, trots att de tyckte att jag var för ung, säger hon med ett skratt.
Det blir slutorden. Vi skiljs åt på Enghave Plads och går åt varsitt håll. Den lite gråmulna eftermiddagen i Köpenhamn lystes upp av Michelle och hennes berättelser och jag kan inte riktigt släppa tanken att hon stod framför scenen på Loppen och såg sina idoler i ungdomen för att sedan arbeta med den man som bokade dem och numera vara med och boka favoritartisterna själv. Tanken värmer i den lite kyliga vinden vid Kongens Nytorv en stund senare.
Samstämmigheten är tydlig. Det är kollektivet, engagemanget och medbestämmandet som lyfts fram som Loppens främsta styrkor. En sak som jag upplever har kommit lite i skymundan är den enorma kunskap som finns på Loppen och den väljer jag att poängtera.
Jag är även nyfiken på att få höra lite om Loppen i ett utifrånperspektiv. Hur betraktar andra i det köpenhamnska musiklivet Loppen? Stine Omega kan massor om Köpenhamns musikliv så jag frågar om hon vill svara på några frågor och det vill hon gärna. Vi träffas i slutet av april på radiokanalen 24syv.
Hur presenterar du dig för våra läsare i Sverige, Stine?
– Jag är DJ och radiovärd här på 24syv där jag bland annat har Omegalistan. Sedan arbetar jag med PR och marketing på Beta och Amager Bio och är även Social Media Manager på Audible Music och A Colossal Weekend.
Vilken betydelse har Loppen i Köpenhamns musikliv?
– Det är ett ställe där band vill spela och har stor betydelse. Jag är inte själv musiker, men jag har DJ:at mycket och jag minns när jag såg mitt namn på Loppens affisch på stan. Det var stort och så tror jag att band också känner det: We made it, säger Stine med ett leende. Loppen är en viktig dörröppnare för många artister.
Minns du första gången du var på Loppen och när var det?
– Ja, jag tror det. Jag var 15-16 år och skulle åka till SKA Convention för att se Furillo. Jag kommer från Fyn och hade en väninna i Köpenhamn som också gillade SKA/punk och hon frågade om jag ville följa med till Loppen. Det gjorde jag och jag minns att vi dansade på scenen. Jag blev presenterad för en ny värld som jag bara älskade.
Har du något särskilt fint minne?
– Ja, många, men särskilt två. Jag fick se Jaye Jayle påsken 2019. Det var magiskt att vara i det intima rummet och sjunga med i alla låtarna. Det var inte så mycket folk, men ett fantastiskt minne. Sedan var jag DJ på Orville Peck (november 2019, min anm.) och det var fantastiskt att få se honom på Loppen. Man visste att han skulle bli stor snabbt. Jag gick runt med honom och han hade inte masken på sig. Ja, det var en fin kväll.
Vad tror du är nyckeln till Loppens framgångar över tid?
-´ Jag tror att man ska ge en stor ros till det som hände under 1990-talet då man lyckades boka många fantastiska band och sedan har man lyckats hålla den kvaliteten genomgående. Det är riktigt bra människor som jobbar på Loppen. Sedan spelar det ingen roll om du är artist, gäst eller loppe – alla är samma. Man har lyckats skapa en hippekontext utan att vara för mycket hippie. Loppenstämningen skapar stor frihet.
Hur skulle du beskriva Loppen för någon som aldrig varit där?
– Ååååh, det skulle vara helt beroende på vem jag beskriver för. Det är helt unik stämning på Loppen och alla genrer fungerar. Att man ser banden i ögonhöjd skapar den fetaste stämningen. Det finns inget liknande i Danmark.
Avslutningsvis, vad har Loppen betytt för dig, Stine?
– Det har alltid varit ett ställe där jag känt mig hemma. Jag har sett artister som jag kanske inte skulle kunna ha sett på andra ställen och det har utvecklat min syn på musik. Loppen passar in på mig. Man får ofta se banden första gången på Loppen. Jag var ju där, och stod på affischen, när Orville Peck spelade. Men jag har inte vuxit upp på Loppen utan har själv hittat dit från Fyn. Jag minns att jag satt och läste danska musikmagasin och såg Loppen-affischen i magasinen. Jag hittade många nya artister den vägen i min ungdom på Fyn, säger Stine med tacksamhet i blicken.
“Man får ofta se banden första gången på Loppen”
Ett punkband är på väg till studion för att göra en radiointervju med Stine och jag tackar för den mycket fina stunden och lämnar radiostudion. Jag stannar i trappan och tänker på vilket otroligt driv och engagemang Stine har. Jag blev full av energi bara av att sitta på en stol och lyssna på henne. Stine älskar musik och har en enorm kunskap. En stund senare flyger en sjungande ladusvala norrut över Ströget.
För att belysa utifrånperspektivet ytterligare vill jag prata med en musiker för att få ta del av intryck i ett artistperspektiv, men ska jag kontakta då? Jag känner inte jättemånga danska musiker och på något sätt känns det viktigt att jag gillar artistens musik. Jag börjar fundera och hur jag än tänker slutar det alltid med Gorilla Angreb. Det är ett av mina absoluta favoritband som också har spelat på Loppen flera gånger så jag blir otroligt glad när sångerskan Mai Sydendal omgående ställer upp. Vi lyckas inte träffas personligen för intervjun, som vi planerat, men när vi träffas under en konsert i april bestämmer vi att vi ska göra intervjun online istället vilket vi gör en solig aprildag.
Hur föddes din relation till Loppen, Mai?
– Jag är född i Köpenhamn och började besöka Christiania i unga tonåren. Det var disco och nattklubb på Loppen efter konserterna på den tiden och jag var ofta där, antingen både på konserten och senare på nattklubben eller så kom jag sent och gick bara på nattklubben. Loppen var en plats jag kände mig trygg på och där träffade jag samma typ av människor som jag själv är.
Jag vet att du turnerat internationellt med Gorilla Angreb så, utifrån den erfarenheten, vad gör Loppen unikt i dina ögon?
– Hmmm, det är en annorlunda vibe och alltid välkomnande. Alla som arbetar där är amazing. På flera ställen när vi spelade utomlands, som till exempel ungdomshus, kunde vi bli genuint välkomnade och det är detsamma man möter på Loppen. Jag tror att de som arbetar där älskar stället och de går dit just därför och inte för att de måste gå till jobbet.
Du har uppträtt här flera gånger. Minns du när du kom hit första gången och skulle uppträda och när var det?
– Nu blir jag osäker. När var det? Vi började 1999 och höll sedan på i knappt tio år, men spelade vi där under den perioden? Ja, det tror jag. Senare har vi spelat där flera gånger, vet jag. Det är ett väldigt fint ställe att vara på som musiker. De har alltid allt man behöver och alltid bra mat. Det är så avslappnat och fint.
Den 5 november 2021 stod du senast på Loppens scen med Gorilla Angreb. Vad minns du från den konserten?
– Det är alltid speciellt när vi spelar på Loppen. Det kommer alltid en varierad publik med människor som jag lärde känna på ungdomshuset och från Köpenhamns punkscen. En gammal vän gjorde ljuset den kvällen och Loppen brann av energi. Några dagar innan meddelade vår basist att han inte ville spela mer och vi har på senare år haft svårt att repa. Det finns så många andra saker att göra numera. Om det var vår sista konsert var det en bra avslutning, men det är svårt att säga om det var den sista just nu, säger Mai lite hemlighetsfullt.
Ser du något som Loppen skulle kunna göra annorlunda?
– Jag gillar när allt inte är perfekt så jag tittar inte efter den typen av saker. För mig är atmosfären viktigare och den är helt unik på Loppen. Men öppettiderna kunde vara lite längre, som förr i tiden, säger Mai och utbrister i ett skratt. Numera stänger de oftast en stund efter konserterna är slut.
Hur skulle du beskriva atmosfären på Loppen som artist?
– Det är mysigt och avslappnat. Man möts av en väldigt varm atmosfär och alla är välkomnande. Storleken är perfekt och scenen är placerad på ett bra ställe. Det är ett gammalt hus och jag tror att det skapar något särskilt vackert. Det känns som att Loppen har en fin själ. Vi spelar i ögonhöjd med publiken och man tappar ofta kontakten med publiken på högre scener. Det gör man inte på Loppen.
Har du något särskilt minne du vill dela med dig av?
– Många av mina favoritkonserter har varit på Loppen. Första tanken som slår mig är Agar Agars konsert för några år sedan. Det är mer elektronisk musik och ljuset var fantastiskt. Det var nästan som ett raveparty på intima Loppen. Förresten, intimt är ett bra ord för Loppen.
“Jag vill att Loppen ska finnas kvar för alltid”
Vad har Loppen betytt för dig, Mai?
Mai sitter tyst en kort stund. Den ljusblå himlen speglar sig i fönstret bakom henne och hon blickar hastigt uppåt.
– Jag kunde alltid gå dit och känna mig trygg i min ungdom. Jag blev inkluderad som en ung punkare. Numera känner jag mig inte äldre när jag kommer dit. Det kan jag annars göra på andra ställen. Loppen har varit med mig i hela livet och fortsätter vara det. Det är ett unikt ställe. Loppen har plats för all typ av musik, inte bara punk som jag spelar, och det är billiga priser som gör det tillgängligt för flera. Jag vill att Loppen ska finnas kvar för alltid. Jag tog med min dotter till Loppen förra året på hennes första konsert. Hon är sju år och kände sig trygg. Jag vet inget annat kommersiellt ställe jag hade tagit med henne på konsert.
Det blir slutorden och vi avslutar vårt samtal. Jag tänker på det Mai berättade, att hon fann trygghet på Loppen i ungdomen och var sedan med och skapade fantastiska låtar med Gorilla Angreb, turnerade över världen och spelade på Loppen som vuxen för att förra året gå till Loppen som mamma med sin sjuåriga dotter på hennes allra första konsert. Det är faktiskt bara vackert och jag blir alldeles varm av den tanken som jag ska spara på en vacker plats i mitt hjärta.
Det är svårt att sätta ord på mina känslor till Loppen, men varje gång jag tänker på Loppen blir jag lugn och glad och sådana platser, om man har tur att hitta dem, bör man vara rädd om. Jag gick uppför den magiska trappan för några veckor sedan och möttes bara av glädje. Efter en stund ställde jag mig vid det långa mixerbåset. Där brukar jag stå innan konserterna. Det är bra att stå där för det är enkelt att ställa glaset bredvid sig. Det är nog bara tre meter till de bruna bjälkarna i taket från det mörka trägolvet som jag står på. På dörren till kontoret står det “adgang forbudt”, men dörren står ändå öppen. Innanför dörren pratade jag med Jasper och Frederik i februari och jag tänker på liknelsen med gallernas by. Några veckor senare satt jag där med Pernille, Helle och Amanda. Det är fina minnen jag tänker tillbaka på när jag återigen tittar mot scenen. Den är nog inte högre än en gammal linjal som man använde i skolan för länge sedan. Hur lång var den, 30 cm? På den tiden fanns Loppen redan och jag satt i ett klassrum på andra sidan Öresund.
Jag tänker att jag kanske står exakt där Mai stod tillsammans med sin dotter förra året och jag minns så många gånger jag mött Michelles leende just här. Samtidigt tänker jag på Stines ord om förväntningarna inför konserterna. Jag känner samma förväntningar. Klockan är 21:48 och om några minuter börjar kvällens konsert. Den legendariska scenen lyser försiktigt i kärleksrött sken. Tack, Loppen, jag älskar dig.
