Ceremonis nya album Hjärtat överallt släpps på fredag via Svart Kaffe Records och dagen därpå är det dags för releasefest på Plan B i Malmö. HYMNs Tobias Söderblom tog kontakt med bandet för en liten intervju med anledning av detta.
Hej! Jag gillar verkligen de två låtar jag fått höra inför släppet (”Taxibilar” + ”Sabba mitt hjärta”), kan ni berätta lite om dem samt fullängdaren som släpps den 12 maj?
Tryggve: – Tack! ”Taxibilar” var ett försök att lämna det personliga och skriva ur ett fågelperspektiv, vilket jag inte gjort så mycket tidigare. Musikaliskt är det också den första renodlade four-chord-låten jag skrivit och det var intressant att göra den typen av pop. Jag brukar säga att låten handlar om undergången på olika sätt, kanske mest på ett generellt sätt, men det är upp till lyssnaren att tolka. Något slags undergångstema finns definitivt. Den handlar om olika sätt man kan försöka fly undan en skrämmande verklighet och om hur flyktförsöken oftast misslyckas.
Atle: – “Sabba Mitt Hjärta” var den sista låten jag skrev klart till skivan. Det började med melodin i versen som jag inte kunde få ut ur huvudet, och sen blev det någon slags kärlek-i-pandemi-betraktelse. Efter det lade jag till refrängen efter att jag hört Daniela Rathanas “Kyss” som nästan är over the top, nästan Disney-pop. Att nosa lite på den där grejen där det nästan blir för mycket, men att lyckas hålla det med ett straight face liksom.
“Vi orkade inte göra en till indie-skiva där vi harvade distade gitarrackord”
– Och det där med att skriva poppigare för oss osökt in på kommande albumet Hjärtat överallt som kommer nu den 12 maj. Överlag är albumet poppigare än det vi gjort tidigare och det var lite grann medvetet. Vi orkade inte göra en till indie-skiva där vi harvade distade gitarrackord. När vi gick in i arbetet så hade vi lite olika principer, vi satte upp regler för att bli friare på något sätt. Det här är första gången vi skitit i ensemble-delen och inte tänkt på hur det skulle låta live. Det fick lov att vara fem synthar och låta som om Florian har fyra armar när han spelar trummor. Det gav ett större utrymme att skapa på och vi kunde tänka större.
Musikaliskt känner jag lite tidiga Kent, eller bandet Ingenting. Blir det lätt att hamna i ”dessa fack” när man gör melodisk och melankolisk pop på svenska?
A– Ja. Det är lite trist att hela tiden blir jämförda med Kent. Självklart har vi lyssnat på dem, men betydligt mycket mer på annat, framförallt de senaste tio åren. Den här skivan är mer formad av till exempel modern R’n’B, samtLorde och amerikanska indieartister som Phoebe Bridgers och The National. Vi kommer antagligen bli stämda av ett antal artister om skivan blir framgångsrik, men inte av Kent.
“Vi kommer antagligen bli stämda av ett antal artister om skivan blir framgångsrik, men inte av Kent”
Kan ni berätta lite mer om er själva? Hur bildades ni, vad har ni för influenser och vad vill ni få ut av musiken?
A – Vi har känt varandra sedan vi barn och spelat i olika konstellationer, men den här uppställningen har funnits sedan 2014. Vi håller på för att det inte finns så mycket annat som är roligare att göra. Vad skulle man annars göra liksom? Influenser är väl allt som nämnts tidigare i intervjun, samt allt annat vi lyssnar på, vilket blir rätt brett för oss fem. Allt från klassisk punk till listettor, black metal till indiepop, noise till pianoballader. Målet nu är naturligtvis att bli Sveriges största band!
