Det var en stilla torsdagskväll när jag gick utmed Akerselva i Oslo. Den vackra ån rann i sin fåra medan träden färgades ljusgröna. Jag var på väg att se Ævestaden på 25-årsfirande BLÅ. De släppte det fina debutalbumet Ingen mere gråter 2021 och jag upptäckte dem när de turnerade medSara Parkman tidigare i år.
Trion gick på scen kvart över tio i passande blått ljus. “Stanna inte” var en perfekt inledning och jag fångades nästan omgående av de snygga stämmorna. Levina Storåkern förklarade en stund senare att låtarna går från död till olycklig kärlek och att det är lite så de jobbar, men även om texterna vittnade om att det kunde vara så följde inte musiken alltid med på det temat. De snygga ackordsföljderna var absolut inte fyllda av död utan de levde och frodades på bästa sätt under hela kvällen.
Det var en väldigt vacker stund på mysiga BLÅ och vi bjöds på höjdpunkter som “Flytta”, “Tandkrämsfläckar” och “Blomsterbädd” där orden “spegelbilden skrämmer mig, du är likblek” fick mig att fundera lite extra.
Det är sällan jag går på konserter där musikerna inte använder gitarrer, men Ævestaden fyllde ut det tomrummet elegant med andra stränginstrument. Framför allt de stunder som fylldes av kantelens härliga toner. I slutet fick vi även reda på att ett nytt album släpps i september och en ny låt med den briljanta textraden “det hade gått att göra kullerbyttor utan att gå sönder” fyllde BLÅ.
Jag funderade lite på orden “luften smakar vinter” när jag återigen gick utmed Akerselva en stund senare. Det var ganska kallt, fullmånen lyste över vattnet som flöt fram som det alltid har gjort och jag förberedde mig på att återigen möta vintern.
