Det är en gråmulen dag i mitten av mars när jag träffar Anne Norén i Kungälv. En flock med sångsvanar flyger norrut över Nordre älv och vi ska åt samma håll. Vi åker mot Dalsland med slutdestination Dals Rostock och Kroppefjäll.
Anne Norén startade klubben Shindig i Göteborg under pandemin, tillsammans med Joakim Fritzner och Matilda Sjöström, och ska nu inleda ett samarbete med Eva Petrén (Live på Kroppefjäll mm) och Lenny Falk Renholm (Kultivation) under namnet Shindig Residens. Jag blev så klart nyfiken, då jag älskar projekt som inte görs i storstadsregioner utan som kan fånga så mycket vackert som finns runt omkring oss på landsbygden, så jag ville ställa några frågor till de inblandade.
När vi kommer fram till Kroppefjälls B&B blir vi varmt välkomna av Eva och Lenny och vi går till musikrummet som är beläget i ett vackert rött hus på området med den vackra vildmarken runt Kroppefjäll som närmaste granne.
Hur föddes musikidén här i Dals Rostock, Eva?
– Det började nog när jag träffade Lenny i Göteborg 2018. Vi började prata om musik och, framför allt, musiken som mötesplats. Hur vill man arbeta med musik? Vi kände kopplingar och hade samsyn. Jag började arbeta med event i min lada på Sandlycke gård 2019 och vi ville attrahera besökare och artister. Hela historien här i Dals Rostock är full av skapande. Vi ville även skapa en plats för alla, full av vänlighet. Man är med och formar den plats man bor på, säger hon med ett varmt leende.
”Vi ville även skapa en plats för alla, full av vänlighet”
– Vi vill skapa ett tryggt rum, fyller Lenny i. Jag har hållit på med musik i stan och ser skillnaden i landsbyggdsperspektivet. Tänk bara att ha en liten replokal i stan utan fönster när man kan ha detta rum med denna utsikt istället, säger hon och tittar ut genom fönstret.
Vad har hänt hittills?
– Den senaste konserten vi hade var förra helgen (den 11 mars, min anm.) med Hellsongs. Det blev kasedans, barnen dansade och det var väldigt fint, inleder Lenny.
– När jag flyttade hit flyttade Kultivation med och har säte här i Dals Rostock nu. Vi började skapa musikrummet direkt när vi flyttade hit och satte upp planscher (eftersom Lenny kommer från Helsingborg är det inte förvånande att det hänger en Bob Hund-plansch på väggen, min anm.) och började inreda. Vi har haft besök av musiker som bott på B&B och arbetat kreativt i musikrummet. Nu när restriktionerna är över är det mer vardagslikt igen och vi har även skapat ett författarrum i samma hus.
– Det är viktigt för mig att det händer mycket i Dals Rostock, fortsätter Eva. Vi försöker driva det vidare i den historiska andan. Den 1 juni 2019 hade vi den första konserten på Sandlycke Gård med Songs of Boda och Yasmine Eleman (spoken word) på scen. Jag hade sökt tillstånd för 150 personer och tänkte att det inte kommer komma någon, men det sålde slut nästan direkt. Sedan har vi haft återkommande event på Sandlycke Gård varje år. Live på Kroppefjäll skapar mer kontakt mellan artister och publik. Hösten 2020 skulle vi ha premiären med Bror Gunnar Jansson och dagen innan blev det nya restriktioner som gjorde att vi tvingades ställa in det. Premiären blev istället ett år senare med Ellen Krauss och Bror Gunnar Jansson spelade här i november 2021 så det blev av till slut ändå, säger hon med ett leende.
Eva flyttade till Dals Rostock för ungefär tio år sedan och Lenny flyttade dit, som hon uttryckte det, tack vare covid 2020. Livescenerna blev hårt drabbade under pandemin, hon behövde sommarjobb och det fanns jobb på Kroppefjälls B&B. Eva uppmanade henne att flytta till Kroppefjäll och så blev det. Det är tydligt att både Eva och Lenny har hamnat helt rätt i världen i Dals Rostock. De beskriver omgivningarna, samhället och människorna runt omkring dem med värme.
Hur träffades ni, Anne och Eva?
– Jag var här i Dals Rostock i januari 2022. Jag träffade Eva och blev förälskad i både henne och platsen, säger Anne med ett skratt. Detta påminner om hjärtat i Shindig, min klubb i Göteborg.
– Jag minns att jag tänkte att vi måste prata mer, säger Eva, och sedan tog Anne kontakt med mig på Instagram och vi hade ett Teams-möte där vi började bolla idéer.
Hur föddes idén till samarbetet?
– Lenny och jag ville utveckla platsen och jag träffade Anne, men inga idéer var klara, berättar Eva. Det enda vi visste var att vi ville göra något ihop och Anne hade en kompetens som inte vi hade. Vi ville samverka.
– Mina mentorer på Make Wave Productions gav mig idén till ett residens. För mig blev det viktigt att stärka platsen. Här är magiskt, säger Anne, och jag bidrar gärna här och utvecklar Shindig. Vi har samma värderingar.
Lenny konstaterar att de har gjort mycket bra på kort tid.
Det är verkligen ett härligt område vi befinner oss vid med en liten tjärn som central punkt vid den osynliga grinden till Kroppefjälls underbara vildmark. I början av 1910-talet invigdes Kroppefjälls sanatorium här och det var ett hem för patienter som drabbats av den då obotliga sjukdomen TBC. Området fick snabbt vackra promenadstigar och över tiden kantades dessa med konstverk som finns kvar än idag. Det känns verkligen som att vara omgiven av ett stycke svensk kulturhistoria och ett särskilt lugn infinner sig under vårt trevliga samtal.
Shindig Residens innebär att tre artistpar ska bo här i tre dygn och skriva en låt per artistpar. Vad händer sedan?
– Förhoppningen är att vi ska kunna arrangera ett event där artisterna ska kunna komma hit och framföra låtarna, inleder Anne. Det fria kulturlivet ska få utveckling. Det är en vilja från flera håll. Westside Music Sweden kommer hit och gör intervjuer med artisterna som sedan kommer att publiceras på deras plattform.
”Westside Music Sweden kommer hit och gör intervjuer med artisterna som sedan kommer att publiceras på deras plattform”
– Detta är piloten, säger Eva och Lenny håller med. Pilotåret handlar mycket om att stämma av. Vi vill att detta ska bli återkommande, men det första artistparet har inte varit här ännu så det är lite tidigt att säga.
– Jag har haft kontakt med Gustav (Påhlsson, min anm.) på Westside i två år och nu inleder vi samarbete, säger Lenny med ett leende och hon är kort därefter tvungen att lämna oss.
Du driver Klubb Shindig i Göteborg, Anne, men detta är något helt annat. Vad tror du att du kan ta med från Klubb Shindig till Shindig Residens?
– Mycket handlar om känsla, säger hon snabbt. Jag försöker alltid skapa rätt förutsättningar för artisterna. Det tror jag att jag kan ta med mig till Shindig Residens och bidra med något som skapar trygghet att gå in i den konstnärliga processen. Shindig handlar mycket om det. Vi har alltid velat att det ska vara god stämning. Här har jag lärt mig mycket av Jocke och Matilda för att få musikernas perspektiv. Vi vill skapa en varm miljö, helt enkelt.
Det är även tänkt att bli en minifestival här i Kroppefjäll framöver, vad kan ni berätta om den?
– Vi tänker en tvådagarsfestival med DJ:s, barbeque vid bryggan, poesi, drag och band, inleder Anne.
– Det blir först sommaren 2024 och då blir det även i ladan på Sandlycke gård, är det tänkt, fortsätter Eva.
Vilken utvecklingspotential ser ni i Shindig Residens och vad tror ni har hänt om fem år?
– Vi vill gärna att detta blir ett internationellt samarbete och om fem år har vi haft internationella artister i Shindig Residens, säger Anne snabbt.
– Det har utvecklats till att bli konstnärsöverskridande, tänker Eva. Ett konstnärspar med en musiker och en konstnär eller kanske en musiker och en författare. Om fem år tror jag att många fler vet vad det handlar om och Kroppefjäll och Dals Rostock är känt som en kulturplattform dit man kan åka. Vi försöker sätta det på kartan och kulturen och konsten är en nyckel till utveckling.
– Jag är glad för att samarbeta med Lenny och Eva på denna underbara plats, säger Anne.
– Ja, vi tre har en bred erfarenhet av musikbranschen och evenemang. Vi kompletterar varandra väl och gör det med värme och omsorg, fyller Eva i.
Det blir slutorden och just ord som värme, samverkan, trygghet och glädje har nästan svämmat över under samtalet. Jag känner mig full av just värme och glädje av att bara haft förmånen att sitta på soffan i musikrummet och höra Anne, Eva och Lenny berätta och ta del av deras verklighet och drömmar. Jag hoppas att jag en dag kan återkomma till Dals Rostock och få se deras skapelse utvecklas på Dals Rostocks vackra kulturvandring över tiden vid foten av sagolika Kroppefjäll.
Det var tre artistpar som stod på schemat under den första våren på Shindig Residens. Dessa var Virginia And The Flood och Fontän, Det Brinner och Alice b samt Ann-Sofie Hoyles (Spiders) och Joel Igor Hammad Magnusson (BF/C). Jag blev nyfiken på hur artisterna upplevde det. I vissa fall hade de samarbetat tidigare och i andra inte alls, såvitt jag vet. Några som samarbetat historiskt är Cornelia Adamson (Virginia And The Flood) och Jesper Jarold (Fontän). De var, tillsammans med Johan Melin (Fontän), det första artistparet att besöka Dals Rostock. Vi träffas på Old Beefeater Inn i ett soligt och vårfint Göteborg i mitten av april.
Vad var det som gjorde att ni ville vara med i Shindig Residens?
– Det kändes som en strålande rollidé, inleder Cornelia. Att bara få åka iväg och göra musik får man inte göra så ofta. Anne frågade om jag ville vara med och frågade vem jag ville åka dit med och jag valde Fontän.
– Ja, vi visste egentligen ingenting om detta innan vi fick frågan av Cornelia, instämmer Johan.
– Det var verkligen bra matchning, konstaterar Jesper.
Vilka förväntningar hade ni innan ni åkte dit?
– Vi var helt nollställda, svarar Jesper kort.
– Vi ville vara lite förberedda och jag kände egentligen inte Cornelia innan, säger Johan. Vi hade mest bara sagt ”hej” till varandra. Jag hade en känsla av hur det kunde bli och så blev det också.
– I början tänkte jag att jag borde ha förberett mig mer, men vi kom överens om att vara nollställda, berättar Cornelia. Det är det perfekta sättet, utan förutfattade meningar.
”I början tänkte jag att jag borde ha förberett mig mer, men vi kom överens om att vara nollställda”
Hur infriades förväntningarna?
– Det blev ju så, konstaterar Johan snabbt. Vi drog igång direkt.
– Ja, vi drog igång ordentligt, säger Jesper med ett skratt. Vi trampade sönder tramporgeln nästan direkt och vi spelade in direkt, sedan fortsatte det. Första natten satt vi uppe till klockan fyra och andra natten till tre och vi startade på eftermiddagen första dagen och vid lunch den andra.
– Det var den lyxiga känslan att få allt serverat, säger Cornelia med ett leende. Vi kunde lägga allt åt sidan och bara fokusera.
– Ja, vi blev helt omhändertagna, bekräftar Johan. Det blev 150 % fokus att skapa musik.
– Det är ingen tvekan om att denna trio hade det bra i Dalsland. Jag minns att det finns en liten tjärn på området och vet även sedan tidigare att vatten ofta förekommer som en viktig ingrediens i deras kreativitet. Bara genom artistnamnen Fontän och Virginia And The Flood går det att lista ut det så jag ville närma mig den frågan lite försiktigt.
Vatten är en central del i er musik som jag upplever det. Var det något som fick utrymme i Dals Rostock? Jag minns att det ligger en liten tjärn på området.
– Jag köpte ett fontänkaffebord strax innan, minns Cornelia. Det blev lite symboliskt.
– Ja, vi kallade projektet för ”översvämmad fontän”, fyllde Johan i snabbt med ett av många leenden. Man kan höra på musiken att det är tyst runt omkring. Vi spelade in två låtar och den ena skulle passa som en singel. Nu ligger låtarna och mognar, som embryon. De ligger stilla ett tag och så tar vi upp det på sikt och knyter ihop säcken.
– Ja, vi är nästan där, någonstans mittemellan någonting, konstaterar Cornelia. Det är det vi inte ska sabba nu.
– Jesper nickar instämmande. Det var häftigt med alla konstverk vid tjärnen. Nästan som en ockult miljö, minns han.
Vad tar ni med er från denna vistelse och samarbete?
– Jag skriver nästan alltid själv annars. Att ta bort det plåstret var skönt. Det var lite otäckt och stelt i början, men sedan funkade det bra. Jag behöver inte skriva ensam längre, säger Cornelia med ett leende.
– Det var en fördel att sitta i en miljö där man inte kunde smita, konstaterar Jesper med ett skratt.
– Vi gav varandra injektioner och det är något jag tar med mig från detta, säger Johan.
Vad tror ni om Shindig Residens i framtiden?
– Absolut, säger Johan spontant. Detta kan jag rekommendera till många.
– Ja, det var ett superfint initiativ, fyller Jesper i.
– Det var jättekul och det kan skapas mycket fin musik genreöverskridande, konstaterar Cornelia.
Alla är överens om att detta var essensen av ett residens. Att få göra kreativa saker i en miljö man inte normalt är i och det blir det slutliga konstaterandet innan vi skiljs åt i solskenet på trottoaren utanför.
Jag lämnar Linnégatan, promenerar genom Haga och funderar på vårt fina samtal för en stund sedan och även besöket i Dals Rostock för några veckor sedan. Virginia And The Flood och Fontän var de första artisterna där och jag hoppas att jag på något sätt får höra slutresultatet av allas låtar någon gång. Gärna live i Dals Rostock vid foten av vackra Kroppefjäll.
