Det fanns en tid då Goodspeed You! Black Emperor var ett av världens viktigaste band och de som minns, minns nog hur omvälvande till exempel Lift Your Skinny Fists Like Antennas To Heaven var när den kom år 2000.
Ett slags genombrott kom med 2002 års Yanqui U.X.O, och det var en tid då band som på vissa sätt är besläktade, som isländska Sigur Rós och skottska Mogwai, alla nådde en större publik. Postrock var genren i mångas munnar även om många av banden inte ville höra av begreppet.
Klart var i alla fall att en större publik var redo för långa utdragna låtar, i GY!BEs fall instrumentala låtar byggda av en vägg av gitarrer, bas, trummor, slagverk, cello och fiol.
Det är smått förvånande att kvällens konsert är slutsåld i min värld, men samtidigt har bandet varit tillbaka sedan 2012, då efter tio års frånvaro, så de har nog hittat till fler människor. Efter att ha sett dom både i Polen och Sverige tidigare, båda gångerna för 8-10 år sedan, vet jag hur bra dom är på att vagga in en i en trygg och otrygg värld av repetitiva melodier och en ständig, fast ofta långsam utveckling.
Konstigt nog såg jag dem aldrig där i början av millenniet, trots att jag i princip lyssnade sönder min digi pack-version av Yanqui U.X.O i studentrummet i hemstaden Uppsala den väldigt höstiga hösten 2002.
Förbandet Manas missar jag tyvärr sånär som på ett utdraget outro och får höra av kompisar att jag inte direkt missat något. En ska ju trots allt lyssna på många långa utdragna stycken ståendes tänker jag.
GY!BE öppnar med en låt de kallar ”Hope Drone”, som likt namnet antyder, är just drones till en blixtrande projektion av ordet Hope. Tonen sätts rätt bra och förväntningarna höjs för varje minut. Setet består av spridda skurar från bandets två senaste album och från två av de första släppen. Jag hade gärna hört något från den där skivan jag lyssnade sönder. Men bandet har långa låtar, så setet består endast av sex låtar trots att de står och sitter på scenen en rejäl stund.
Jag kan inte tycka annat än att det tänder till som mest i avslutande ”Monheim” (heter ”Sleep” på skiva) och i ”The Sad Mafioso” (heter ”East Hastings” på skiva) från tredje respektive första skivan.
På t-shirten jag handlade fanns turnédatum med antingen namn på staden eller olika kommentarer. Stockholmsdatumet är inringat med kommentaren ’IMPOSSIBLE dB LIMIT’ vilket ju säger en del om hur kontroll och säkerhetstänk sköts här, men även då kanske en del om vad bandet tycker om detta. Fast det är väl knappast en nyhet att utländska band upplever Sverige och kanske huvudstaden i synnerhet som rätt stel.
Det här är en avskedsturné och jag hoppas verkligen att de inte håller vad dom lovat. Godspeed You! Black Emperor behövs. Seriös musik utan bjäfs och publikfrieri är nog mer nödvändigt nu än någonsin i dessa tider av kollektiv psykos av ni vet vilka asociala medier.
Skulle en slänga sig med uttryck som ”äkta” eller ”ärligt” så passar båda i det här sammanhanget. Vi fylldes väl kanske med lite hopp i en trasig värld.
