Det roligaste med sociala medier är möjligheten att upptäcka independent, okända men briljanta musiker på väg upp! Av en ren slump upptäckte jag BillZBondZ, en 34-årig rappare från Pottstown, Pennsylvania i USA. Han har en djup röst som påminner om U-God från Wu-Tang Clan, men det känns också som det finns lite av Oaklands Paris och MC Ren från N.W.A. efter denne gick solo.
BillZBondZ låter mycket. Hans röst är tydlig, djup och auktoritär. Och det går undan. På skivan Locked On Target gästas han av andra artister på i princip varje låt. Generellt brukar jag inte vara helt förtjust i för många gästartister, men samtidigt behöver vissa artister stödet av gäster – inte för de inte skulle kunna klara att bära skivan själva, utan därför deras unika röster kan behöva avlastas emellanåt. BillZBondZ har just en sån röst. Exempel är många, och många artister har säregna röster inom hiphopen. Kanske mest kända är Eazy-E (från N.W.A.), Eminem, B-Real (från Cypress Hill), Sadat X (från Brand Nubian) m.fl. Dessa artister är alla fantastiska, men jag tycker de gör sig bäst i låtar där deras säregna röster blandas upp med andra rappare. Jag kan inte säga om detta är fallet för BillZBondZ, men hans röst kanske också behöver det stödet? Jag ser fram emot varje vers han levererar, och det bryter av fantastiskt bra med ljusare stämmor i låtarna.
Och detta är RAP med stora bokstäver! Jag har saknat att någon kommer in och håller fanan högt inom rapmusiken. Idag är den ofta uppblandad med sång, massa musikaliska effekter och mellanspel, mellanprat, introprat, outroprat etc. BillZBondZs musik är elektronisk och modern. Med effekter, slingor etc känner man igen den från dagens hiphop, men det som är riktigt skönt är att det i princip aldrig är tyst på rapparna: verser avlöser varandra konstant och det går i en himla fart! Låt efter låt, vers efter vers svänger det och det är en fröjd att lyssna på skivan.
Albumet öppnar med två mycket olika sånger, och jag fastnar direkt. “Distraction” är första låten och den börjar med strängar innan refrängen kickar igång. Första verser påminner om Too $hort (förutsatt att denne rappar snabbt, vilket han sällan gör) och i vers två gör BillZBondZ sin första vers på albumet. Det känns lika mäktigt som när U-God kommer in i en vers på en Wu-Tanglåt. “Hustle” handlar om att ta det man vill ha, en skrytlåt med en tung bastrumma. Återigen en låt med gäster, men BillZBondZ överglänser dem.
En sak jag tänker på är hur bra längd det är på låtarna: cirka 3 minuter vardera. Inte massa tid för onödiga utfyllnader. Det är 100% rap! Bästa titeln på skivan är “Bulls in a China Shop”, en låt där BillZBondZ gör det oväntade rimmet: “…..abdomen/…cash it in”. Coolt! Jag gillar udda, och oväntade, rim.
Mariachilikande ljud startar låten “Dexter Morgan”, vilken är det mest uppskattade singeln på skivan, men som för mig är den enda som drar ner betyget. I mitt tycke är den för modern och jag är inte förtjust i elektroniska effekter på refränger, vilket tyvärr inte är ovanligt i den moderna hiphopen.
BillZBondZ har rappat sedan tonåren, men haft längre pauser, tills han hittade de rätta kollegorna som fick honom att förfina sin stil och redan 2017 släpptes hans debut Reminiscing. Sedan dess har han släppt tre album, och detta är det fjärde sedan debuten. BillZBondZ lever i hiphopen, har flera samarbeten inplanerade, musikvideodebut och har mognat i sin musik till att göra musik för sig själv och inte hela tiden tänka i termer av konkurrens. Han har överlevt ett liv med droger, har stabiliserat sig med familj och har fokus inställt på att slå stort inom hiphopen. Detta album känner jag är en mycket god väg till detta.
[Independent, 28 april]
