När jag snubblar uppför trapporna på Grand i Malmö är det ovanligt glest med folk. Jag sätter mig och surrar en stund med Leo bakom bardisken i väntan på kvällens band. Han beklagar sig över att han aldrig kommer ihåg namnen på banden som spelar, inte ens de han tycker bäst om.
Balloon Maker ställer sig på scenen. En sofistikerad indiepopkvartett från Göteborg som bildades 2014 och har tidigare gått under namn som Fyr och Kvav. Sångaren Filip Orrhult (Iago) pendlar mellan svävande synthar, drömmande pianon och akustiska gitarrer medan han sjunger om kanadaresor, friluftssömn och mobbare. Jacob Andrén pendlar mellan perkussiva gitarrslingor och kantiga solon medan Anton Örarbäcks (Johnny & I, Klara Goliger) precisionistiska basgångar och Arvid Lundéns (Iago) trummor skapar en luftig grogrund åt de brokiga melodierna.
I den jazzfärgade ”Heads to lose” byter Filip och Jacob gitarr med varandra. I ”Me and my friends are bullies” plockar Jacob fram en e-bow och i den meditativa ”Slept In The Open River” kryper han längs väggen för att leka med synthar, backtracks och ljudeffekter. Det slicka drömlandskapet närmar sig ofta det sövande men avslutande ”1800 friends” landar till slut i ett explosivt klimax. Utan att för den sakens skull göra avkall på det sofistikerat återhållsamma.
Det är det minsta man kan säga om Bandet Ellington från Norrköping. En adrenalinstinn punkkvintett som kör mot rött i ett virrvarr av envetna melodier, frenesi och lika delar kärlek och handgemäng. Sångaren Torkel Engström far runt på scen som ett yrväder, hoppar ner i publikhavet, böjer sig över den skrikande elorgeln och röjer så hårt att mikrofonstativet pajar. En tamburin vandrar runt i publiken och tillsammans med gitarristerna Simon Fors och Christoffer Wallman, basisten Viktor Levin (Näsblod, Fredrik Johansson & Hundarna) samt trummisen Kalle Lindberg bjuder de på ett hejdlöst härj med den ena referensen efter den andra.
”Nu är pojkarna tillbaka” är en Randy-doftande Thin Lizzy-pastisch, ”Aldrig lämna stan” för tankarna till Hata Som Lejon och ”Brittiskt stål” är en ren och skär hommage till NWOBHM som Iron Maiden, Saxon och Judas Priest. Super-smash-hits som den Dundertåget-doftande ”Leva som man lär” och den Magnus Uggla-symfoniska ”Carpe Diem” har ingen annan utväg än att fly rakt in i skallen och stanna kvar där för evigt. Att avsluta med en cover på Misfits ”Attitude” (även inspelad med band som Guns N’ Roses och Sum 41) känns i sammanhanget närmast som en programförklaring för allt som utmärker Bandet Ellington. Super-smash-hits fyllda av attityd och otaliga referenser.
Ännu en kväll på Grand är till ända. Två band som kanske inte har så mycket mer gemensamt än att de bägge två har namn som börjar på bokstaven B. Balloon Maker och Bandet Ellington. Undrar om det gör det lättare eller svårare för Leo att komma ihåg.
