The Bobby Tenderloin Universe kommer från Edmonton i Kanada. Det strålande debutalbumet med samma namn släpptes hösten 2019 och Paul Arnusch skriver låtarna där texterna ofta är briljanta.
Låtarna framförs i traditionell countrystil och detta var hans första besök på Loppen i Christiania, men i fjol lär de ha gjort en otrolig konsert på La Fee Verte på Frederiksberg så förväntningarna var höga när jag promenerade över Langebro i riktning mot Christiania.
Det var, som alltid, härlig stämning på Loppen och det lyste rött och vitt över scenen strax före klockan elva då fem personer med cowboyhattar långsamt gick mot scenen i den dunkelt upplysta lokalen. Det kändes en kort stund som att man var statist i en Clint Eastwood/Sergio Leone-film från slutet av 1960-talet.
De fem musikerna inledde med “Sandpaper One Side, Rubber on the Other” och publiken hängde med från början. Därefter bjöds vi på en härlig timme med flera av deras bästa låtar. Bland höjdpunkterna kan jag nämna “In the Combines”, “I Need a Lickin'” i slutet och “Why Don’t You Write a Love Song About Me?” i kärleksrött sken som spelades kort efter det att det hade hurrats för Köpenhamnsprofilen Stine Omega som firade födelsedag i förskott på Loppen denna kväll. Stine Omega är starkt bidragande till att bandet kom till Danmark i fjol och det var fint att få uppleva Paul Arnuschs tacksamhet och Stines glädje.
Det lilla trumsetet stod i mitten av scenen och Paul Arnusch satt ofta vid sitt keyboard och spelade och sjöng, ibland med härliga körarrangemang. En av musikerna satt på golvet med korslagda ben hela konserten och spelade tamburin. Om jag förstod rätt hade de träffats under dagen och han blev medbjuden på konserten! Oavsett var det ett lyckat drag för ljudbilden.
Det skulle kunna vara slut med “That’s All I’m Sayin'” strax före midnatt, men det var det inte. Supportakten Aske Skat & Kjartan Bue kom upp på scenen och de nio musikerna inledde The Moody Blues “Nights in White Satin” som är en favorit, men inte bara det. Det är en låt som släpptes det berömda året 1967, i en tidsanda då Loppen föddes för snart 50 år sedan. Att få se den fullsmockade scenen med musiker som spelade denna pärla i den legendariska konsertlokalen var bara vackert.
En stor eloge riktas även till kvällens DJ som bara spelade bra låtar, bland annat B-sidan på holländska The Shocking Blues monsterhit “Venus” (1969). Musikerna kom in på scen strax efter underbara “Hot Sand” och innan dess blev jag även påmind om hur grymt bra Kid Congo & The Pink Monkey Birds “Bo Bo Boogaloo” är från senare dagar.
Jag lämnade Loppen och gav mig ut i Christianshamnsnatten. Jag gillar att promenera genom de vackra gatorna på nätterna. Det var lugnt och stilla och jag funderade lite på hur tygpåsen med texten The Cynics hade hamnat på scenen under kvällen? The Cynics är ett favoritband i garagerocksfacket och det kändes så långt ifrån en countryscen man kan komma, men samtidigt passar alltid bra musik ihop och det förenas alltid mycket bra på just Loppen. Den tanken gjorde mig lite extra glad och jag fortsatte min vackra promenad genom livet med denna grymma låt snurrande i huvudet.
