
Hon är trombonisten som hoppade av musikhögskolan för att bli mer fri i sitt skapande. Idag släpps hennes album Be Free på Broder Johns skivbolag Hoopdiggas. Vi bad Ebba Åsman gästa vårt intervjuformat MITT INSTRUMENT.
Hur kommer det sig att du började spela trombon?
– På Hammarö i Värmland där jag växte upp var det ingen som spelade trombon, och just därför ville jag börja. Jag ville tidigt gå min egen väg och göra saker som jag var ensam om. Jag kommer ihåg min första trombonlektion när jag var 7 år, hur jag fick ljud i trombonen på första försöket och kände en direkt koppling till instrumentet. Jag kände att det här kunde bli min grej. Till följd blev trombonen en en stor del av mig tidigt, och vi har växt med varandra sen dess.
Är det ett svårt instrument att lära sig? jämförelsevis.
– Jag skulle säga att när man knäckt koden så är det inte så svårt. Men om man jämför med andra instrument med knappar eller tangenter så är det ett ganska svårt instrument att få grepp om eftersom det är ganska ologiskt, och man måste träna upp ett muskelminne för att veta att man kommer landa på rätt ton. Jag kunde fram till att jag flyttade till Stockholm när jag var 15 år bara improvisera i Dm eftersom alla tonarter är som en ny värld med helt andra mönster.
”Man måste träna upp ett muskelminne för att veta att man kommer landa på sätt ton”
Vilka egenskaper tror du krävs för att bli en bra trombonist?
– Jag tror att det krävs att man har ett bra gehör, det skiljer oftast bara några millimeter för att få en ton att stämma i sammanhanget. Sen tycker jag det är viktigt att ha tålamod, på ett piano kan man bara trycka in en tangent för att få ljud, men för att få fin klang i instrumentet krävs mycket övning och det tar tid att att förstå sig på trombonen.
Vilka andra trombonister, både svenska och internationella, har inspirerat dig?
– Nils Landgren har varit min första och största förebild sen jag började spela vid 7 års ålder. Jag önskade mig min första cd då – Licence to Funk med Nils Landgren Funk Unit, och hade en stor affisch på honom i mitt barnrum. Jag var helt uppslukad av hans spel och sätt att använda trombonen. På lektionerna på låg- och mellanstadiet kladdade jag ner alla mina block med ”trombon”, ”Nils Landgren” och ”Nils Landgren Funk Unit”. Idag är han min mentor och kollega, vilket det är så fint och värdefullt för mig. Senare i livet breddades min kunskap om jazz, och jag har även inspirerats av bl.a JJ Johnson, Carl Fontana och Fred Wesley.

Vad är det bästa respektive sämsta med att spela trombon?
– Det bästa med att spela trombon är att den har en så melankolisk och varm klang, men också att den har så mycket möjligheter, den kan både smälta in som en varm synth och vara spetsig i ett högre register. Jag tycker att trombonen är underskattad, just för att instrumentet är så mångsidigt. Det sämsta… hmm… att man måste krångla med att ta det som handbagage på flyg.
”Jag avböjde från det traditionella sättet att spela och har sedan dess gått min väg”
I pressmeddelandet för Be Free beskrivs du som ”jazzrebell”. På vilket sätt passar detta epitet in på dig tycker du?
– Jag hoppade av Musikhögskolan för att jag kände att fokus var på det teoretiska och mekaniska i jazzen. Jag slutade för att jag ville befria mig från det tankesättet, och spela utifrån min intuition och mina känslor. Jag avböjde från det traditionella sättet att spela och har sedan dess gått min väg. Jag har haft min magkänsla nära till hands och spelat i mycket olika genrer som pop, hiphop, rnb och soul och bara gjort min grej – det som funkar för mig.
Slutligen, kan du säga några ord om arbetet med albumet?
– Jag började skriva mitt album när jag hoppade av musikhögskolan. Jag ville inte bara befria mig från tankesättet på där utan också befria mig från att placera mig i något fack som person och musiker. Jag började acceptera att jag var queer, acceptera att mina musikaliska idéer var genreöverskridande, och omfamna mitt mest fria jag. Resultatet blev ett hiphopinspirerat jazzalbum som för mig är en frizon där jag kan vara precis som jag är.