Det var en ganska kylig onsdag som inleddes med strålande solsken men under eftermiddagen blev det alltmer moln på himlen. Jag satt på spårvagn 9 och åkte mot Hammarkullen där det var annonserat celebert besök från Afrika på Folkets Hus i Hammarkullen.
Samba Touré kommer från Mali i Västafrika och det är ett land som under senare decennier spridit massor av fantastisk musik över världen. Tinariwen, Samba Touré och Oumou Sangaré är tre av de mer kända därifrån på senare år, men historiskt finns bland annat Amadou & Mariam och Ali Farka Touré som banat väg för senare begåvningar.
Samba Touré (inte släkt med Ali Farka Touré) gick på scen kvart över sju tillsammans med sin elgitarr och två medmusiker. Djimé Sissoko skiftade mellan ngoni och tam medan Souleymane Kane höll takten på kalebass och de formligen trummade sig upp på scenen som var inramad i svart och rött.
Vi bjöds på en härlig stund med underbara rytmer, sång och melodislingor från stränginstrumenten. Elgitarrens toner, främst från diskantsträngarna och emellanåt lätt distade, fyllde Folkets Hus och trion levererade med leenden i en och en halv timme. Vi i publiken sjöng med och hjälpte till att hålla takten. De västafrikanska rytmerna tog tag i oss och, trots att de flesta satt ned, rörde sig många nog mer än man brukar göra på en stol.
Styrkan med Samba Tourés musik är att han lyckas väva ihop det genuint västafrikanska med den traditionella bluesen. Det kanske tydligaste exemplet under kvällen var härliga ”Tamala” som spelades lite snabbare än på platta.
Jag tror att Samba Touré sa ”Merci” efter varje låt och det är lätt att instämma från mitt håll. ”Merci” för en härlig konsert. Jag hade lätt kunnat lyssna en timme till.
Det var Clandestino som stod som värd och de har skapat ett härligt program under året. Festivalen i Göteborg i juni ser redan fin ut och Staples Jr. Singers i Tossene kyrka i Bohuslän (juli) är något jag ser fram emot. Här är hela programmet hittills.
