Rosario Alfonso berättar hur hon sjöng i kör under skoltiden. När jag svarar att svenskar älskar kör och allsång, brister hon ut att hon älskar svensk musik. I alla fall The Cardigans. Särskilt de två första albumen Emmerdale och Life.
Tanken hade hunnit före. I mitt intervjublock hade jag förberett en fråga om The Cardigans. Låten ”Negación” har nämligen stycken, korta nog för att vara en slump, som skulle passa perfekt in tillsammans med Cardigans-låtar som ”Celia Inside”. Jag hade förberett en kort lista i Spotify, men nu behövdes ingen lyssning. Rosario Alfonso berättar hur låtar som ”Gordon’s Garden Party” har varit ständig inspiration i hennes skapande.
Annars kommer inspirationen framförallt hemifrån, under uppväxten i kuststaden La Serena. I hemmet var stereon alltid på. Det var 90-tal, men föräldrarna lyssnade på bossanova och bolero från 50-, 60- och 70-talet.
Alfonso spelar helst på sin cuarto venezolano (en fyrsträngig akustisk gitarr) eller på sin ukulele, hennes musik beskrivs ibland som bolero pop.
Det kunde ha blivit en nostalgisk tripp som säkert hade attraherat många lyssnare, men Alfonso har fötterna i dagens Chile, ett land som är känt för sin alldeles egna form av spanska med så kallade modismos som både charmar och skrämmer inflyttade från latinamerikanska grannländer som Colombia, Peru och Venezuela.
Numera bor Alfonso i huvudstaden Santiago och har släppt två album på skivbolaget och kollektivet Uva Robot. Det andra albumet, som släpptes förra året, beskriver hon som mer moget, och att det tog sin tid att färdigställa.
– Vi lät varje låt ta sin tid och plats. Stor skillnad från första plattan som nästan spelades in på en tagning.
Det hörs på resultatet som är väl sammanhållet men där varje låt har sitt egna liv. Inspirationskällor är tydliga men sammantaget är uttrycket hennes eget, här och nu. Det finns en närhet till den latinamerikanska musikskatten, men också till popmusik, urban soul och DnB.
Albumet öppnar med ”A la Primera” och ”Negacíon”, singeln som föregick albumet och som omnämndes i ett av förra årets ”Veckans fynd”-texter här på Hymn.
”Negacíon” är låten som fick tankarna att gå till The Cardigans. Rosario Alfonso har sällskap av flera nya vänner och här hörs helt klart influenserna från salsa och bolero som det lät på 60-talet. Här finns den klassiska dialogen mellan kören och sångaren, ett sorts frågor och svar-upplägg. Alfonso sjunger att hon är skeptisk till att möta en ny relation.
“No lo quiero aceptar, no, no. No lo puedo afrontar, no, no”. Kören vet att kärleken finns där och gör ont, och svarar med sitt mantra ”Ay como duele el amor. Cuando no nos resulta y cuando no sucedió es peor”.
Det här är en fantastisk poplåt. Definitivt med fötterna i nutiden och framtiden, men samtidigt tillsammans med radion i köket till tonerna från förr.
Flera texter känns som hämtade från en vanlig dags samtal runt om i Santiago, på bussen, perrongen, tunnelbanan eller torget.
“No seai chamullento, no digai mentiras” är ett sådant exempel från låten ”Chamullento”, där rytmerna drar åt den urbana musiken. Enligt många, den nya folkmusiken.
Musiken är lågmäld, eftertänksam och bitvis ledsen, kanske inte vad vi först förknippar med latinamerikansk musik. Trots att det faktiskt brukar låta just så här i södra delen av Sydamerika. Samma lågmäldhet finns hos andra chilenska artister vi lyft fram tidigare i Hymn, som Diego Lorenzini och Yorka.
Allvaret är tydligt i ”Que Más Quieres de Mi” som börjar med påminnelsen om att inte låta rädslan ta över förnuftet, ”no puede ser el miedo la razón”.
Här finns också det typiskt underfundiga. Låten ”Lo Dejaste Ir” tar hand om en svekfull relation med avfärdande skyll dig själv-frasen ”me importa un pepino, que no sea conmigo”.
Det skulle betyda mycket mer än ”un pepino” att få höra Rosario Alfonsos låtar i svensk radio, men hennes musik har ännu inte slagit igenom i Skandinavien. Däremot har hon redan gjort en runda konserter i Tyskland tillsammans med norske Erlend Øye (Kings of Convenience) och hans band La Comitiva.
– Erlend och bandet La Comitiva är ren inspiration. De slutar aldrig spela. Det spelar ingen roll om det är frukost eller på väg i någon buss.
Det är förmodligen bara en tidsfråga innan vi ser Rosario Alfonso på svenska scener, men för dig som är på väg att besöka Santiago finns ingen tid att förlora.
