Stures Dansorkester och Proto One på HansaLogen – UFOn på danshumör

Stures Dansorkester – Foto: Rick Titrö

Är du på danshumör?” frågar Club UFOs ledare Malk Gustafsson (DjangoFebre, Death Tetra) när jag kliver in i deras lokaler på HansaLogen i Skurup. Kvällen till ära har de fått fullständiga rättigheter och från DJ-båset förvandlas den gamla logen till ett underjordiskt rave. Bara för att i nästa stund förvandlas till något helt annat.

Club UFO har aldrig brytt sig om trender och genrer. De är en mötesplats för alla kulturyttringar som inte riktigt får plats någon annan stans. Ett tillhåll för alla oss som vanligtvis ses som ufon. Men sällan har de olika uttrycken skilt sig åt som ikväll.

Som brukligt inleds kvällen av några representanter från den lokala scenen i Skurup och det går inte att vara mer lokala än den unga fusiontrion Proto One. De bildades visserligen på Latinskolans estetprogram i Malmö men bakom trummorna sitter Malks sjuttonårige son Sixten Gustafsson (Vimpy, Philemjölk).

Proto One – Foto: Rick Titrö

Tillsammans med basisten Tage Lewrén och klaviaturisten Aron Engvall framför de några funkjazziga instrumentalstycken. Lika svalt avspänt som lekfullt nyfiket. Struttiga melodier, flyhänta licks och svävande färgningar där Tages fräna basgångar och Arons kyliga elpianoslingor är lika centrala melodiinstrument.

Det må vara bandets premiärspelning men det skriker erfarenhet och rutin om de övermusikaliska tonåringarna. Kanske är inte slicka instrumentalstycken riktigt min grej men de hade gärna fått lov att spela lite längre än de tjugo minuter de nu fått till sitt förfogande. Förhoppningsvis finns det möjlighet för det på Tages eget musikhak Blå Stugan.

Så fort Stures Dansorkester kliver på scenen blir jag på danshumör. Sprudlande roots reggae under ledning av en sprallig Carl-Martin Vikingsson, eller Sture Allén d.y. som han kallat sig sedan han blev ledamot i Svenska Akademien. Även trummisen Kenneth Björklund och gitarristen Simon ”Don Cho” Vikokel sitter i Akademien och under kvällens gång hittar flera Svenska Akedemien-klassiker som ”Tänkande människa”, ”Framåt” och ”Du vill så du kan” in.

Tillsammans med Anders ”Kaparn” Kappelins (Weeping Willows, Governor Andy, Club Killers) dansanta basgångar, Linus Kallins (Partiet, Hans Majestät) perkussiva klaviaturer och ylande elorglar samt multiinstrumentalisten Klas Jervfors (The Crooked Beat, Per Cussion, Ebba Forsberg) med en trombon eller en trumpet i ena handen och slagverk i den andra blir det ett hejdundrande baktaktsparty. Gungande roots reggae, innerliga love rockers och sprittande ska i en livad kompott, om än med plats för målande samhällsanalyser och filosofiska funderingar. Personliga översättningar av gamla reggaelegender som Gregory Isaacs, Dennis Brown och Heptones varvas med originallåtar i samma tradition som när Peps Persson översatte reggaen till skånska redan på sjuttiotalet.

Stures Dansorkester – Foto: Rick Titrö

Tänk vad såna bondläppar som vi kan åstadkomma ändå!” ropar Sture stolt. En enkel Landskronapåg i det gamla järnvägssamhället Skurup. Dag Vags ”Musik” förses med en ny vers som hyllar både Peps och Kalle Baah medan ”Morsan sa” tillägnas hans egen mamma som står i publikhavet och dansar. ”Annorlunda” blir en programförklaring till allt Club UFO står för. Sture springer ut i publiken. Sätter sig på scenkanten. Räcker fram mikrofonen till allsångssugna åskådare. ”Jag hoppas ni orkar stanna” ropar Sture och kallar upp en ung kille ur publiken upp på scenen för att tillsammans avsluta ordinarie set med Hillfillies-samarbetet ”Stanna”.

Folk stannar och i extranumret vågar Stures Dansorkester söka sig bort från baktaktsmusiken, utan att för den sakens skull göra avkall på gunget. Winston Groovy-översättningen ”Skona mig” (”Please don’t make me cry”) hittar ett Bo Diddley-gung där Sture tillåts teatraliskt vråla ut sin smärta medan den avslutande ”Bryt ihop” blir en sprudlande afrikansk glädjeyra. Alla är på danshumör!

Ännu en kväll på Club UFO är till ända. En kväll där rave, fusion och reggae är ett och samma. En kväll där gymnasieungdomar, reggaekungar och publik lika självklart får utrymme på samma scen. Alla är vi lirare, flummare, varmhuen och psykopater. Representanter för det bortglömda Sverige. Alla är vi på danshumör.