Senast jag såg Chivvy stod de på ett lastbilsflak i centrala Göteborg. Det var någon gång förra sommaren och det kändes ganska avlägset när jag promenerade utmed Kungsgatan och mars fortfarande satt fast i vinterns grepp.
Nefertiti var kvällens värd och det var mysigt när jag äntligen kom in i konsertrummet. Bakom scenen hängde en stor skärm som bland annat visade ansikten som förändrades i olika färger medan instrumenten väntade på musikerna.
Först ut på scen, av dem jag hann se, var Johnny, Johnny. Det är en duo som består av Annelie Johansson och Erik Skytt och de gick på scen vid åttatiden. Eftersom de inte har släppt något ännu kände jag inte igen några låtar, men det lät bra och det ska bli spännande när de första låtarna släpps senare i år. Annelie spelade melodislingor på piano och sjöng de svenska texterna på bästa sätt och Erik la snygga syntmattor. Avslutande “Regnbågen” blev spontant en favorit och det var en vacker stund som varade i ungefär en halvtimme.
Vid niotiden var det dags för Chivvy. Duon består av Ester Hilmersson och Alexandra Tortosa, men det var fem personer på scen, bland annat Annelie Johansson igen som tidigare under kvällen berättade att hon, på olika sätt, arbetat med Chivvy sedan de var i yngre tonåren.
De inledde med äldre material i form av “Deeper Blue” och bortsett från en ganska störig rundgång lät de bra från början. Tyvärr följde rundgången med till och från under hela konserten. Men denna kväll handlade främst om att fira släppet av den nya EP:n XVI som kom tidigare i mars.
Bland de nya låtarna var “Kiddo” den som spelades först och sedan blandades äldre och yngre låtar under den timmeslånga konserten. Vi pratar om drömsk indiepop och med de nya låtarna tar Chivvy ytterligare ett kliv. Jag har inte svårt att tänka mig duon i detta format på någon av scenerna på till exempel Stay Out West i sommar. Där skulle de passa utmärkt, tror jag.
Konserten avslutades med “16” som jag tyckte växte ordentligt live. Publiken jublade och musikerna kom tillbaka till scenen efter en stund och avslutade med “Comforting Distance” och grymma “Reign” som bjöd på en härlig ljudmatta i slutet. Den hade gärna fått hålla på ett tag till. Musikerna bugade och jag lämnade Nefertiti snabbt för att försöka hinna med ett tåg. Det var ett projekt som misslyckades, men vad gjorde det när onsdagskvällen ramades in på detta sätt på Nefertiti.
