Goth-metalbandet Tribulation har länge varit ett av de mest intressanta akterna på den svenska metalscenen. De urstarka melodierna, den täta mystiken och den tunga melankolin slår an något alldeles särskilt, och för mig är det ett band som jag ofta återkommer till.
Sedan starten 2005 har de hunnit släppa fem fullängdare, ett livealbum och en 18-minuters-singel i tre delar, och nu är de aktuella med nya EP:n Hamartia. Trots ett unisont hyllat band så är det relativt få intervjuer som går att hitta med bandet i svensk media. Med andra ord inte en dag för tidigt att HYMN slår sig ned med dessa melankolidrypande heavy metal-veteraner.
När jag möter upp Johannes Andersson (sång,bas) och Joseph Tholl (gitarr) är det dryga två veckor kvar till EP-släpp för Arvika-kvartetten. Harmartia, som spelades in för nästan exakt ett år sedan, blir lite av ett nytt kapitel då det blir det första materialet som släpps med nya gitarristen Joseph Tholl.
– Det är ju första gången som jag har varit med, så vi visste väl att det skulle bli något annorlunda av det, säger Joseph. Men det var inte så att vi hade någon uttalad idé om vad det skulle bli för sound utan det var mer som ett test. Vi rotade bland det materialet vi hade, i min dator bland en del gamla riff som jag hade gjort tidigare. Och så gjorde vi något av det, säger han och fortsätter:
– Men jag minns att med titelspåret så var det en känsla av att vi ville göra något som var lite hårdare, att något i det skulle vara väldigt rått och primitivt. Det elementet finns det ju lite av på sina ställen och kanske mest i den låten.
I slutet på 2020 valde bandets dåvarande gitarrist Jonathan Hultén att lämna bandet och Joseph Tholl blev samtidigt bandets nya gitarrist. Han är precis som Johannes och Adam, uppväxt i Arvika och har länge stått Tribulation-medlemmarna nära. Med en bakgrund i band som Vojd och Tyrann, så har han, och har haft, flertalet gemensamma projekt med de andra medlemmarna i Tribulation. (t ex Enforcer, CC Company)
Jag frågar Johannes vad han tycker att Joseph har tillfört till soundet och på vilket sätt det hörs i det nya materialet.
– Jag har ju känt Joseph i hela mitt liv så jag hör ju hans tonspråk. Det kan räcka med ett litet pålägg på gitarren som är signifikant för honom. Men sedan är det också mycket briljanta melodier såklart. Vår musik är ju extremt mycket melodibaserad, säger han och tillägger:
– Det som är skönt också i och med att vi har känt varandra hela livet är att vi vet vilken slags melankoli, och vilket vemod vi vill komma åt i melodierna och i riffen. Den värmländska vedermödan, säger Johannes, och Joseph minns tillbaka:
– Det var en sådan grej faktiskt i ”Hemoclysm”. Jag hade gjort om ackorden lite i mitt soloparti där så att det skulle bli precis så som jag ville ha det. Jag minns när vi var i studion och under tiden som jag satte hur ackordgången skulle gå så sa Adam: ”Oj oj oj, det där, nu blev det Joseph Tholl!”
Titeln Harmartia är hämtad från det grekiska ordet som betyder ”att missa målet”, ”ett fatalt fel som leder till undergång”, men det kan också betyda ”synd”.
– Det passade bäst som enkel titel på EP:n, men innebörden av ordet är verkligen passande också, säger Johannes och förklarar vidare:
– Jag vill inte säga att det är politiskt, men det är lite underförstått. Det är så vi alltid har gjort, att vara relativt diffusa i texterna så att det finns utrymme för lyssnaren att skapa sig sin egen bild. Det är samma sak med låten ”Axis Mundi”, som betyder ”jordens axel”. Han fortsätter:
– Men det handlar lite om vad som pågår i världen, hur dumma i huvudet vi är. Vi bara repeterar historien om och om igen, med krig och svält och vad det nu kan vara. Vi är som parasiter på den här jorden som aldrig lär oss, säger han och tillägger:
– Det tillhör väl melankolin också till riffen så som de brukar vara. Det är inte så mycket dur.
Givet den naturliga koppling som redan fanns mellan Tribulation och Joseph, så var det egentligen aldrig någon tvekan om att det var just Joseph skulle få frågan om att bli ny gitarrist.
– Det har alltid varit en naturlig tanke att ha med honom i bandet. Så fort medlemsprat har börjat eller ens har tänkts på så har Joseph alltid varit första tanken. Så när det blev aktuellt nu så var det bara att hålla tummarna att han skulle säga ja, berättar Johannes.
Det blev ett ja, och faktum är att Joseph faktiskt redan på Tribulations andra skiva har haft ett litet finger med i spelet, där han skrivit några riff och mindre grejer på ett par av låtarna.
Att komma in som ny medlem där man redan känner alla i bandet har sina fördelar, och Joseph berättar att det föll sig naturligt att hitta sin plats i bandet.
– När man känner de andra i bandet så väl så vågar man ta för sig, och man vågar också ”faila”. Jag känner att om jag ska tillföra något till Tribulation så måste det vara så att jag vågar visa vad jag tycker, säger han och adderar:
– Det får inte bli så att ”ok de låter såhär” eller att ”Jonathan skrev såhär, då är det just det dom saknar så då måste jag försöka göra den grejen”. Då skulle det bara bli en grå version av det tidigare. Så jag är inte rädd för att ta i, säger han.
På samma sätt som Jonathan och Adam tidigare skrev mycket ihop, så har nu Joseph som är naturlig låtskrivare, fått axla en stor del av låtskrivandet ihop med Adam. Musikskapandet som alltid har varit en gemensam process i Tribulation, har samtidigt fördjupats ytterligare. När processen var som mest intensiv sågs de alla fyra varje helg och pusslade ihop låtarna.
– Den grejen vi hade med Jonathan var ju inarbetad på något sätt, då jobbade vi från färdiga demos. Och särskilt från hans håll så var de ju nästan helt färdiga, sedan kunde vi ibland gå in och ändra vissa detaljer som att ”vi byter det riffet till det”, säger Johannes och fortsätter:
– Så bara det är ju en lite ny grej att vi stöter och blöter allt tillsammans och att låten inte alltid blir som demon, förklarar Johannes.
Likt på tidigare skivor, så bär även Hamartia på en del nya infallsvinklar. Resan startar med den skenande dödsrocken i det inledande titelspåret, följt av ”Axis Mundi”s svängande skräckmetal-inramning, och vidare till ”Hemoclysm”s kolsvarta häxundergång, för att avslutas med en Blue Öyster Cult-cover.
Musiken kommer alltid snabbt och naturligt, medans text är något de ofta får jobba mer med.
– Texten pågår inte lika kontinuerligt som musiken, men när man väl går in i textprocessen så tycker jag att det är svinkul. Jag har börjat tycka att det är viktigare med text. Och jag gillar ju fiction på något sätt, säger Joseph när jag frågar om inspiration till texterna.
– Temat brukar om inte annat kristallisera sig i studion, fortsätter Johannes. Ofta så har det funnits en underliggande tematik för att man har hört varandras demos. Och utan att ens behöva prata med varandra, ibland blir det nästan lite telepatiskt.
”They precede the fall, They place you back in the womb,
They miss the mark, They are the authors of doom,
They are bound to fail, As their world comes crashing down”
Den gotiska ockulta tonaliteten genomsyrar såväl musik och scenuttryck som skivomslag, musikvideos och merch. Vi pratar om vikten av estetiken och känslan de vill förmedla med den.
– Vemod, säger Johannes. Även arkitektur tycker jag har ganska stor del i det hela, och mycket från det gotiska såklart. Men sedan snöar man in på olika sorts gotik också. Nu är jag själv impad av gamla gothbands 90-talsinslag, man har som en egen slags bild i huvudet.
Tidigare var Jonathan huvudsaklig kreatör av albumomslagen men numera är det Adam som står för bandets artwork.
-Det är så bra att ha en person i bandet som är duktig på artwork, för det är så mäktigt att kunna vara självgående i hela processen. Speciellt i ett band som Tribulation där det är så noga med de bitarna, säger Joseph.
– Det är en väldigt stor del såklart. Det skapar ju en känsla hos lyssnaren, att ha omslaget till musiken. Och där är det lite som med texterna, att temat kristalliserar sig av sig självt, säger Johannes. Han fortsätter:
– Men till förra skivan Where the Gloom Becomes Sound så var det jag som kom med idén. En bild från tidigt 1900-tal, jag hittade den på nätet och köpte hem den. Så jag ramande in den i en guldram och satte upp i studion under tiden som vi höll på med skivan. Och det blev sedan omslaget till skivan, det var det första omslaget som inte var målat av någon i bandet.
På frågan om vad de kan ha diskussioner kring och vad de kan tycka olika om, så blir svaret att mycket är samstämmigt i bandet. När det kommer till musiken är den oftast väldigt självklar, och om det presenteras ett riff eller en låt så tar man sig oftast an det och fortsätter på, berättar Johannes.
– Det är ju en grej med oss också, att vi vill alltid utmana oss själva på något sätt. Att lägga till någonting, eller att inte göra samma skiva en gång till helt enkelt, säger han, och Joseph är inne på samma spår:
– Eftersom vi vill att musiken ska vara progressiv, så gör det att den där grejen kanske inte riktigt finns, där man säger att ”det där låter för mycket så eller så”. Det är inte så konkret på det sättet som det har varit i andra band jag spelat i där man kan säga att ”det här låter alldeles för brutalt, det är inte vi”. Här säger vi inte så, för så kan Tribulation absolut låta. Det finns alltid utrymme och är väldigt högt i tak. Han fortsätter:
– Sedan finns det andra saker som jag noterat, att Tribulation har saker som är ganska tydliga i produktion. Exakt vart på en cymbal man slår till exempel.
För Tribulation, som har turnerat med band som Ghost och Watain, så är livebiten och det teatraliska centralt, och jag blir nyfiken på om de har någon drömscen där de skulle vilja spela.
– För min egen del, så är det de ställena som tar 1500 pers som man vill vara på. För om det är större än så blir det en annan grej. Och gärna att det är lite teaterutformning, gärna sådana snygga gamla lokaler, säger Joseph.
– Ja jag tycker det är något magiskt med storleken på 1000-3000 pers-kapacitet. Då kan det ändå vara något stort, en stor industrilokal i München till exempel men att det ändå blir intimt. Jag spelar hellre på ett ställe som till exempel The Wiltern i LA än på en arena, säger Johannes.
Ett ställe som också kommer upp är Södra Teatern i Stockholm, där bandets liveshow från 2019 också finns dokumenterad på Alive & Dead At Södra Teatern.
Fler spelningar är planerade under året där mycket fokus ligger på festivaler, med några stopp i Sverige och desto fler i bland annat Tyskland. Dessa nattens barn ger mig också vibbar av att något eventuellt kommer att ske på skärtorsdagen. Den nyfikne gör med andra ord rätt i att hålla utkik.
Innan vi avslutar får jag också veta från Johannes att det redan nu smids planer på nästkommande album.
– Ja, det kommer ny musik i sinom tid men det är lite svårt att säga när. Under 2023 är nog för tidigt men 2024 kan vi nog halv-lova!
Hamartia släpps digitalt och på vinyl den 7 april via Century Media.
