Det finns en anledning till att två årstider nämns i ordet vårvinter. Jag kunde inte hitta ett bättre ord i måndags kväll när solen lyste från den klarblå himlen och en stund senare föll snön över Göteborg. Klubben Koloni är mästare på att fixa bra och varierade konsertprogram och jag var på väg till deras event.
Måndagskvällen hade knappt börjat skymma när CP Westman inledde programmet vid halvåttatiden. Här pratar vi om glödande garagerock med elgitarr, sång och förinspelat komp, ibland med kassettband och denna gång från en dator. Med sig på scen hade han Karolina Eriksson som spelade elgitarr i inledningslåtarna.
Duon inledde med en rivig version av Moloch-covern “Going Down” och sedan fortsatte det på inslagen väg med en bra mix av covers och egna låtar. I coverväg var det särskilt kul att få höra Hüsker Düs “The Girl Who Lives on Heaven Hill”, bara med elgitarr. Den låten var ett paradnummer med Pontus band Lady Banana i många år och jag är säker på att Grant Hart hade gillat denna version. Allt avslutades efter ungefär en halvtimme med grymma “Video Guitar” som släpptes i fjol.
The Serfs kommer från Cincinnati, Ohio och det är en trio som rör sig fritt i facket mellan postpunk, hårdare synt och kanske en skvätt new wave. De gick på scen halv nio och inledde med “Politics of Emptiness”. Det var omöjligt att inte fundera lite på Joy Division i inledningen vilket gjorde mig väldigt glad. Det var en ljudbild jag hade hoppats på och det förstärktes ytterligare under andra låten, mäktiga “Vanishing Act”.
Sedan fortsatte det i ungefär 50 minuter och The Serfs levererade från början till slut. Jag blev särskilt glad av att få höra en brutalt tung version av “Caged and Bound” och en snabbare version av favoriten “Stimuli” från fjolårssläppet Primal Matter.
Exakt så här borde varje vecka inledas.
