Det var en lugn torsdagskväll i Göteborg när jag promenerade på kullerstenarna vid Kronhusbodarna. Woody West och Pustervik var kvällens värdar och det var annonserat finbesök från Arizona i form av favoriten Courtney Marie Andrews. Hennes musik betyder särskilt mycket för mig på olika sätt och hennes låtar på det underbara albumet Honest Life skrämde mig först under en allvarlig sjukdomsperiod för att sedan hjälpa mig att klara av en längre rehabperiod och, till slut, få en plats på en piedestal i mitt hjärta. Det är fantastiskt hur musik kan påverka i olika situationer.
Det var härlig stämning på Pustervik vid 21-tiden när Courtney Marie Andrews gick på scen tillsammans med tre medmusiker (trummor, bas och gitarr/keyboard) och inledde den sista konserten på denna Europaturné. Lustigt nog såg jag turnéavslutningen även 2017, då på Vega i Köpenhamn. Jag upplever det ofta som bra att se artister i slutet av turnéerna. Då sitter låtarna som bäst och musikerna upplevs ofta som mer avslappnade än tidigt på turnén. Denna kväll upplevde jag det verkligen som avslappnat och både publik och musiker möttes på ett vackert sätt. Någon i publiken skrek “I love you” och Courtney svarade “Jag älskar dig”. Exakt på det sättet var det denna stund och det fanns ingen anledning att tvivla när hon sa “I love this place”, vackert riktat till Pustervik.
Vi bjöds på en fin mix av gammalt och nytt. Självklart kretsade en del kring det senaste albumet, Loose Future, som släpptes i fjol och som är hennes fjärde album efter genombrottet med Honest Life 2016. Kvällen inleddes med titelspåret, fortsatte med “Change My Mind”, “These Are the Good Old Days” och fina “You Do What You Want” som spelades med elgitarr. Det lät väldigt bra.
Det finns vissa artister som har förmågan att kunna arrangera om låtar så att man stundtals knappt känner igen dem för att sedan styra in dem på mer kända stigar igen och Courtney Marie Andrews är exakt en sådan artist. Ett bra exempel i torsdags är “How Quickly Your Heart Mends” som framfördes i en härligt gungande version och Courtney Marie Andrews underbara röst kom, om möjligt, ännu mer till sin rätt. Även vackra “Irene” fick ett intro med akustisk gitarr och det var verkligen omöjligt att gissa att det var just “Irene” som skulle spelas. Den akustiska inledningen i de första verserna var magisk.
Ja, det är verkligen svårt att välja ut höjdpunkter när varje minut var så otroligt fin och att favoriter radades upp som till exempel rockiga “Near You”, “Old Flowers” och “Let the Good One Go” var perfekt.
Publiken jublade och musikerna lämnade scenen när “Me & Jerry” tonat ut. Det gjorde inget att hon gick bort sig lite i texten under extranumret “Table For One” för exakt så här avslutar man en turné.
Bara en sak till som berörde mig särskilt. När klockan var 22:00 spelades underbara “Took You Up” lite snabbare än den är inspelad. Jag stod plötsligt med en tår rinnande på kinden för det var verkligen så, att Courtney Marie Andrews musik var en viktig ingrediens när jag tog mig tillbaka efter min svåra sjukdom 2017.
Varje gång jag går till Vega i Köpenhamn tänker jag på den höstkvällen, när jag gjorde min första musikresa efter sjukdomen och såg The Black Angels i Stockholm och Courtney Marie Andrews, för första gången, i Köpenhamn. Det minnet är jag så otroligt tacksam för och i torsdags kväll föddes ett annat vackert minne på underbara Pustervik, stort tack.
