Fever Rays ’Radical Romantics’ – inte bara electropop baby

Foto: Nina Andersson

Är ni med, okej då kör vi one two three four:

Din elektropop baby, var har du lagt din elektropop baby? Var har du lagt din hyllade debutskiva? Var har du lagt 2010? Var har du lagt kulturstödet?

Det är dags att åka:

Är du rädd för konstfack? Är du rädd för Drag Queens på barnboksavdelningen? Är du rädd för JK Rowling? Är du rädd för Vita Havet? Är du rädd för Ivar Arpi och Alice Teodorescu? Är du rädd för att det stora elaka kulturkriget plötsligt ska vara över och att vi alla måste gå hem till vår köttfärssås, vår deklaration, vår prostatacancer? Är du rädd för Karin Dreijer? Är du rädd för att ha sex?

Du borde vara rädd för att ha sex, bönsyrsorna got it right all along (det slutar alltid med att någon utplånas). Som Sam Kriss påpekat: för Freud var sex någonting djupt oroande, en tendens som kunde vara mycket men aldrig säg självt (vi har aldrig sex bara för att ha sex, senare slaktat till någonting i stil med everything is sex except sex which is power som borde följas av and this which is wrong). Han såg det hela som en utomjording, ett barn som råkat kliva in i föräldrarnas sovrum vid helt fel (rätt) tillfälle.

Fever Ray föreslår en sorts Radical Romantics, vilket är OTÄCKT och LIVSFARLIGT (radikalt på samma sätt som att blotta halsen för bönsyrsan) eftersom sex är någonting att vara rädd för, du borde alltså vara rädd. Du kan få lyssna på Radical Romantics om du vill, men du måste veta med dig att det alltid är förenat med total utplåning i någon annans blick och händer att knulla. Alltid!

Radical Romantics bygger på idén att en viss sorts radical romance är frigörande, firandet av den typ av sex som så länge varit paria och sjukdom, det radikala i att ta del av en annan människas händer och ja you get the big picture – allt det här är begripligt men också bara ett sätt att koda om ett fenomen som i grunden fortfarande är LIVSFARLIGT. Glöm aldrig att njutning är en uppmaning, ett tvång! Man vill skrika Jouissance! Jouissance! Slita sin säckväv och sitt hår och springa gråtandes ner för gatan.

(Från Lacán: Jouissance, and the corresponding verb, jouir, refer to an extreme pleasure. It is not possible to translate this French word, jouissance, precisely. Sometimes it is translated as ’enjoyment’, but enjoyment has a reference to pleasure, and jouissance is an enjoyment that always has a deadly reference, a paradoxical pleasure, reaching an almost intolerable level of excitation)

Med andra ord – Radical Romantics är djupt oroande och Karin Dreijer är djupt oroande – Fever Ray har alltid varit djupt oroande, men är inte längre hemsökta hus och paganism utan ett rent existentiellt hot, för Radical Romantics vill få dig att glömma att du riskerar totalt utplånande, att bli uppäten, när du ger dig själv till en annan människa.

Thread riktigt jävla carefully för det här är inte bara elektropop baby.