MITT INSTRUMENT: Terese Lien Evenstad – violin

Skvader Media – Photographer: Rickard Olausson

Göteborgsbaserade violinisten och låtskrivaren Terese Lien Evenstad är aktuell med låten “Nemesis” och det är mäkta imponerande hur väl musik, film och koreografi smälter samman i den tillhörande videon som släpps idag. Den 21 april är det release för Terese tredje album Movement via tyska Berthold Records. HYMN bad henne att gästa formatet MITT INSTRUMENT.

Hur kom det sig att du började spela violin?

– Jag började spela fiol när jag var 7 år gammal eftersom min bästa kompis  spelade fiol. Jag minns att vi spelade en del visor och klassiska menuetter tillsammans och uppträdde på exempelvis julkonserter och sommarkonserter i skolan. Jag spelade klassiskt fram tills jag var 19 år och då sadlade jag om till jazz och improvisation. Hittills har jag släppt fem jazzalbum med olika konstellationer varav tre är med egenskriven modern jazz (tredje albumet släpps 21/4 i år).

Är det ett svårt instrument att lära sig? Jämförelsevis.

“Att ändra vibratot är också en fördel för att det ska låta jazzigare”

– Hm, jag tror att det är lite svårare än vissa andra instrument. Det tar lång tid att lära sig intonera och spela rent jämfört med exempelvis piano. Det handlar om millimeter för att en ton ska vara ren eller ej. För att få det jazziga soundet på fiol behöver du spela annorlunda än violinister inom klassisk musik och folkmusik. Tonspråket handlar mycket om att markera off-beat och att spela “ghostnotes” för att det ska låta svängigt. Att ändra vibratot är också en fördel för att det ska låta jazzigare samt att lära sig improvisera över ackord. Hur du förhåller dig till stråken och vilka toner du binder ihop och inte i en fras påverkar också svänget i ditt spel.

Vilka egenskaper tror du krävs för att bli en bra violinist?

– Disciplin och musikalitet tänker jag på spontant. Du behöver öva mycket för att kunna spela fiol (som på alla andra instrument) och det tar aldrig slut, hehe. Med musikalitet tänker jag på gehör, lyhördhet, känsla för samspel och att spela dynamiskt. Jag tror det viktigaste är att hitta sitt personliga uttryck och göra sin grej – då blir du en bra violinist!

Senast vi hade en violinist med i detta format gästade Sara Parkman. Har du någon relation till hennes musik?

– Sara är grym! Jag har lyssnat in hennes musik på sistone och är imponerad över hennes konstnärsskap och hur mycket musik hon producerar. She’s on fire!

Skvader Media – Photographer: Rickard Olausson

Vilka andra violinister, både svenska och internationella har inspirerat dig? Motivera gärna varför.

– När jag var sjutton år lyssnade jag på skivan Folk av den norska violinisten Ola Kvernberg i en CD-butik och blev hooked direkt. Hans musik hade ett superhäftigt uttryck som jag aldrig hade hört förut och han är definitvt en av mina största inspirationskällor. Han utmanar jazzens traditionella ramar i sin musik och gör så mycket olika saker. Allt från att skriva filmmusik till att spela bluegrass. De franska violinisterna Fiona Monbet och Eva Slongo är båda otroligt inspirerande med olika musikaliska uttryck. Jag har lyssnat en hel del på deras musik och kollar in hur de improviserar och fraserar.

“Det bästa är att instrumentet passar in i många olika sammanhang”

Didier Lockwood är också en stor inspirationskälla på grund av hans sätt att improvisera och hans sound. Jag träffade faktiskt honom på Köpenhamn Jazzfestival under 2017 och fick en lektion med honom. Hon dog tragiskt nog ett halvår efter vår träff och jag är oerhört tacksam för att jag hann träffa honom  innan han gick bort. Han är ju en legendar!  Jag har även inspirerats av Aurelien Trigo som bor i Stockholm. Han flyttade till Stockholm från Paris när jag pluggade på Kungl. Musikhögskolan och jag fick möjlighet att ta lektioner av honom under min studietid. Aurelien lärde sig jazz av just Didier Lockwood och bär därför på mycket av Lockwoods kunskap.

Vad är det bästa respektive sämsta med att vara violinst?

– Det bästa är att instrumentet passar in i många olika sammanhang och att det är ett mycket dynamiskt instrument som fångar in ett brett känslospektrum – allt från starkt och rivigt till skört och vackert. Det sämsta är att det är ett ljudsvagt instrument vilket blir ännu tydligare i jazzband så fort jag spelar med en trummis – jag måste alltid spela med mikrofon.

Slutligen – kan du berätta lite om videon som har premiär idag samt om albumet som är på väg? 

– Ja! Musikvideon “Nemesis” släpps i samband med singeln. Låten handlar om en människas ärkefiende och att denna fiende inte nödvändigtvis behöver vara en yttre omständighet utan snarare befinna sig inne i ens egna huvud. Jag leker med konceptet “Nemesis” och vad detta kan innebära och hur det kan uttrycka sig. Är det en mörk kraft som alla bär på eller handlar det mer om tankar – kanske en överlevnadsinstinkt som krockar med ens drömmar och mål?

– Filmen spelades in i en gammal fabrik i Gamlestan i Göteborg under en dag i december 2022 och en dag i januari 2023. Rickard Olausson på Skvader Media har filmat och klippt materialet, och Mira Jägemar dansade och gestaltade två karaktärer i filmen. Jag fick hjälp av min norska vän Iris Jenssen Nylændet som konsultade mig kring den kreativa delen och skapandet av handlingen i filmen. Detta blev för mig en helt ny erfarenhet och det var otroligt kul att få vara regissör och knyta samman min musik med film.