Det dök upp ett event på Facebook som kallades DDRK PunkWeekend, en tvådagarsfestival på Woopsie Daisy på Hisingen, och jag insåg direkt att jag bara kunde gå på lördagen. Dirty Deeds Rock Club, som främst arrangerat rock, punk, metal och quiz på Hisingen, var arrangör. Jag minns att de var aktiva i början av 2010-talet, men sedan var det ganska tyst några år innan det kom igång ordentligt igen efter pandemin med flera fina bokningar.
Glädjande nog var det på lördagen värmländska Cat and the Underdogs spelade. De släppte det grymma albumet Punk Rock Overdrive i fjol och det var det albumet som tog dem hela vägen till Rebellion Festival i engelska Blackpool i augusti, tror jag. Kvällen bjöd även på Böset (från början annonserade som “hemligt band”) och legendariska Rövsvett så det fanns alla förutsättningar för en lyckad helkväll.
Först ut på scen vid niotioden var Böset. De spelar en fin mix av hardcore och kängpunk och släppte minialbumet Feskmåsarblues 2019 som rekommenderas varmt. De fyra musikerna drog igång kvällen i ett rasande tempo och det blev en intensiv halvtimme. Höjdpunkterna kom i slutet med “D.A.A.L.” och “Rötna”.
Därefter var det dags för hardcorelegendarerna i Rövsvett. Det är inte länge sedan jag såg dem senast. De gjorde en bra spelning på Musikens Hus, före GBH, i augusti 2022. Jerker Persson kopplade ett stabilt grepp om mikrofonen vid 22-tiden och fortsatte kvällen där Böset avslutade den, det vill säga i ett rasande tempo. Favoriten “Jag vill ha en kanot” spelades tidigt och vi bjöds på ungefär 20 låtar på drygt fyrtio minuter. Andra höjdpunkter var “Lennart är en jordgubbe” och “Bara RnR” i slutet. Det är härligt att se när band åldras på ett bra sätt och Rövsvett är definitivt ett fint exempel på den svenska hardcore-scenen.
Kvällen avslutades med Cat and the Underdogs som gick på scen vid elvatiden. Det var bandets första spelning i Göteborg och de inledde med “Positive ID”. En hel del krestsade kring Punk Rock Overdrive med höjdpunkter som “Rich Kids”, “Friends” och “Long Time Side Effects”, men det fanns även plats för äldre låtar som “Night and Day” och “The Cops are Coming” vilket var positivt. Publiken jublade och ville höra extranummer när det tog slut med “Fast Tracker” efter ungefär 40 minuter och då spelades en lite tveksam cover av The Clash-covern “Clampdown” som avslutning på kvällen. Thomas Swenson & Co lämnade scenen och det ska bli kul att se dem under Rebellion i Blackpool om några månader. De resurser som finns där bör lyfta låtarna ytterligare ett snäpp.
Utanför, på Wieselgrensplatsen, var det lugnt. Spårvagnen rullade långsamt över bron till fastlandet en stund senare och lördagsnatten gnistrade i kylan medan Rancid-klassikern “Lock, Step & Gone” fyllde mitt huvud.
